"Jag kan inte se henne i ögonen och sälja henne"

... Så sa en tjej i mitt stall för ganska länge sedan när hon hade problem med sin häst, kommer inte ihåg vad för problem för det var så länge sedan. Men jag kommer nog aldrig glömma dom där orden, för det var ganska exakt så jag kände i somras.

Alltså, jag ville tro att det skulle gå, men den fanns en tid då jag innerst inne inte såg jag någon vidare framtid med Rico - eftersom tränare sa att vi skulle räkna med att problemet skulle komma igen någon gång, att han kanske hade något fel i skallen mm. Mamma sa hela tiden att det här kommer aldrig gå, bla bla bla. Det fick mig bara att tro mindre på mig själv, och tro mindre på Rico.

Det är verkligen obeskrivligt, det som hände i somras. Och jag tror att det är väldigt få som förstår helt, det känns inte som något vidare vanligt problem.

"Jag kan inte se honom i ögonen och sälja honom" - det var det jag hade i tanken när vi var i Fänninge. Det var ännu en sak som fick mig att fortsätta. För Mamma skulle nog bestämt att vi skulle sälja honom till slut, om inte det här löste sig.

För han är en så otroligt fin och snäll häst, han är ung och kan gå långt. Han är verkligen något att kämpa vidare med, en dag ska vi kunna göra allt det där som alla andra kan <3 Vi behöver bara tid, och det har vi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0