Hoppningen,

Det känns som att vi från första start tagit ett steg tillbaka, två steg fram (alltså har vi haft våra motgångar, men det ledde alltid till något bättre !) Men så plötsligt i höstas tog vi kanske tio steg bak, på en och samma gång. Vi backade bak i utvecklingen, och hamnade på en nivå längre ned än vi någonsin varit. När vi köpte honom i Oktober 2010, började vi direkt på 50cm nivå och vi rullade över det utan problem. Sen blev 50 till 70, 70 till 80, och så vidare till våren 2011 med 90cm-1m banor utan problem.

Men av flera anledningar sprack det i höstas, och både mitt och hans självförtroende dog efter några flygturer över/under/igenom hinder. 

Ricos självförtroende blev ganska snart detsamma igen, men hans vägringar fortsatte av ren envishet/lathet. Han hade helt enkelt kommit på att han faktiskt hade ett val, hoppa eller inte.

Jag däremot, kunde knappt föreställa mig komma över ett hinder, litet som stort. Mitt självförtroende var som bortblåst ...

Det var svårt för mig, som aldrig någonsin förr varit rädd i ridningen, särskilt inte hoppning !

Oktober/September 2010:


Våren 2011:

Sommaren 2011 (KM):


Oktober 2011, träningen innan vår första lokala tävling:

NU:



MEN just nu känns det verkligen som att vi är BACK ON TRACK igen ! Vi börjar sakta men säkert komma upp i förra årets höjder samt svårighetsgrad på hoppträningarna. Det är en bit kvar, men vi ska dit !


Hoppas det håller i sig !