Tack Niclas för hjälpen !

Idag fick vi lite bakslag gällande uppsittningen. Vi fick dock hjälp av Niclas så det GICK.

Vi började med att köra lite lättare pallträning med hjälp av Niclas, medan resten av gruppen värmde upp självständigt. Jag gick upp och ned för pallen, kliade honom på halsen och pratade med honom mm. Klappade lite på sadeln, tyngde lite och satte i foten i stigbygeln och tyngde lite. Men när vi gjorde det så höll mamma i tyglarna istället för att tyglarna var över halsen och till mina händer och det tog emot jättemycket att sitta upp utan att ha några tyglar så jag gjorde inte det haha :P 

Vi körde "typ uppsittningsträning" ett tag, tills Rico stod ganska avslappnat vid pallen, satte i foten i stigbygeln och tyngde lite och då sa han att jag kunde sitta upp om jag ville. Och nu kanske ni tänker, varför satt hon inte upp direkt då när han var så lugn? - Jo för att jag har för mycket dåliga minnen från uppsittningar och jag är så himla rädd att göra fel och förstöra allt vi byggt upp. Och jag har inte suttit upp med pall på någon häst sedan ett år tillbaka så känns helkonstigt att sitta upp från pall (jag är dessutom extremt höjdrädd så mår inge bra när jag står på pallen och vinglar). 

Men vi körde en enklare variant av uppsittningsträning från marken, tyngde lite och ställde mig upp två-tre gånger innan jag la över benet, och då gick det bra. Sen satt jag av direkt, satt upp igen, satt av, satt upp igen och satt av och satt upp igen - bara för tränings skull. Sen började jag värma upp honom igen (han hade ju stått stilla ett tag) och kunde rida lektion.

Alltså, fattar ni vad jag menar med uppsittningsträning eller ska jag förklara det lite kort för er ? :) Låter kanske lite konstigt med alla våra problem, förstår om ni som inte följt oss så länge inte fattar helt vad jag menar ... :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0