Vi har utvecklats en del i hoppningen, sedan vi hämtade hem honom i oktober 2010. Rico var 6 år och hade hemskt svårt med avståndsbedömningen (och jag var inte så mycket bättre själv måste jag erkänna). Men oavsett hur fel vi kom så hoppade han, oavsett hur hindret såg ut och oavsett höjd så hoppade han. Han gjorde mer än sitt bästa hela tiden. Dock var galoppen lite sisådär, han rullade på i sitt eget tempo och släpade i princip hela bakdelen efter sig, hade 0 tryck i galoppen - men det gjorde ju inte så mycket då när vi bara hoppade små pyttehinder.

Snön kom så volten blev inte ridbar och vi åkte på några hoppträningar för Cathrine Persson över vintern 2010/2011. Det gick väl ganska bra, men min ridning var inte på topp direkt och han galopperade fortfarande på lite med bakdelen släpandes efter sig ^^ Men jag hade ytterst låga krav på den tiden :)

Sen trillade jag av på en Cathrine-träning när Rico tog ett helikopterhopp över en oxer på kortsidan, jag kom i obalans och på den tiden var Rico extremt känslig för obalans ... med andra ord så drog han ^^ Åkte in i sargen och mitt hoppsjälvförtroende fick sig en liten smäll ...


Det var efter det jag började bli lite rädd för dessa toksprång, men jag fortsatte hoppa ändå men både han och jag var spända några hoppträningar efterråt. Vi slutade åka dit till våren när det gick att rida på volten igen.



Vi började träna på volten för Therese igen på våren. Rico piggnade till rejält och jag kunde inte längre hoppa med det vanliga tvådelade bettet, utan bytte till ett tredelat sötmalm/koppar-bett som funkade bättre. Jag fick mer kontroll och det blev inte lika mycket dragkamp. Kommer ihåg särskilt att han var så himla stark och pigg den våren ! Varje hoppass gick ut på att behålla samma lugna tempo hela vägen - och gissa om det var svårt !



Vi började hoppa på LC/LD nivå på träning. Det motsvarar 90cm-1m eftersom Rico är storhäst. Vi hoppade även 110 på en oxer som Therese höjde mitt i en övning, jag märkte inget och hon glömde säga det så fick veta det i höstas haha :P

Var sedan med på lite klubbhoppningar/pay&jumps på hemmaplan, även en liten hopptävling som avslut på ett av Thereses ridläger:


Nu när hindrena började bli aningen högre så blev oxrarna lättast, räckena blev han flack på och kunde riva då och då om man inte hade tillräckligt med tryck i galoppen.

Hoppningen gick bra, det mesta kändes plättlätt :)



Sen kom sommaren och Fänninge. Och uppsittningsproblemen.
Vi höll igång honom under hela sommaren med att tömköra varannan dag och promenera i skogen varannan dag (eftersom vi inte hade möjlighet att rida). Tömkörningen hjälpte MYCKET i hoppningen i framtiden, för vi jobbade mycket samlad galopp och han stärkte sin bakdel rejält och orkade gå i en mer samlad galopp med tryck i.
Dock blev han väldigt tillbakadragen i hoppningen/galoppen. Ville inte gå fram på samma sätt som i våras, utan gick i en ganska kort galopp hela tiden. Men han var stark i bakdelen vilket gjorde att galoppen blev bättre.

Det märkte jag redan på min första hoppträning för Therese efter sommaren. Både han och jag var ur form och hade inte ridit/ridits på hela sommaren. Det gick så sjukt bra och den känslan vi hade alltså ! Alla pusselbitar var på plats liksom.

Vi var med i KM 2011 i hoppning, kom tvåa och det kändes jättebra :D Slet av halva min nagel över första hindret för det blev lite tokhopp där och med knoppar och utan handskar så fastnade nageln i en knopp helt enkelt. Men hoppningen i sig gick super !


Sen började det bli mörkt om kvällarna och tisdagshoppträningarna fortsatte i halvmörkret. Vi har en lampa från ena hörnet av volten, så det blir skuggor före/efter hindrena. Det gjorde att Rico började fega ur, han började stanna på flera hinder (vilket han aldrig gjort förut). Så jag slutade hoppa på kvällarna och hoppade för Therese på vissa söndagar istället. Där fortsatte han vägra, vilket kom lite som en chock för mig för Rico hade ju allrid varit den där hästen som aldrig vägrar, hoppar i alla lägen och ger 110% på varje hinder.

Så trilla av där, på sista träningen innan vår första tävling :/

Men vi åkte ändå till Botkyrka på vår första tävling. Avramlingen på bilden ↑ ovan ↑ var ju delvis mitt fel, för han kändes loj på kortsidan så gasade på honom lite för mycket och när han då kom fel så vart det ju helknäppt hopp (dessutom hoppade han sen, när jag redan var i backen och alla bommar var nere).

Botkyrka gick bra ändå, han var hur fin som helst på framridning/framhoppning, stannade två gånger på oxern men annars superfin ! Men så frös han totalt när vi kom in på banan, vägrade ut oss på första och andra hindret. 

(Enda hindret vi kom över väl inne på banan)

Efter det backade vi bak flera steg i vår utveckling. Vi började hoppa småhinder igen och åkte på pay & jumps och försökte komma runt 70cm banor. Nu låg plötsligt fokus på att komma över hindrena - vilket aldrig hade varit ett problem förut.

Det vart några tvärstopp ...

Och några hopp ...

På första bilden åkte jag nästan av faktiskt, eller jag åkte av sen men inte förrän han drog haha ;) Hamna på halsen och då blev han rädd och drog någon annanstans.

Så. Var är vi nu i utvecklingen ? Vi försöker komma runt banor och helst över hindrena (över, under eller igenom). Nu till våren ska vi satsa stenhårt på att komma tillbaka på LD/LC nivå igen !

Har säkert missat massor nu men det har hänt en del sedan han kom hem, det har hänt en hel del sedan vår första hoppträning. Vi har jobbat oss fram i både medvind och motvind och det som finns däremellan.