Utkast


Försökte hitta mitt gamla inlägg om att övervinna en rädsla, som jag skrev för inte alltför länge sedan. Hade inte orken att gå igenom hela arkivet så sökte bara via google och fick då upp en del från bloglovin som inte gick att klicka sig vidare på, råkade istället klicka mig in på en annan sida som handlade om att övervinna rädslor, hur man övervinner en rädsla. Där hittade jag tre punkter som stämde ganska bra överrens med mig själv. Jag har aldrig tidigare sett eller hört dessa punkter förut.

Jag använde mig aldrig av någon handbok eller läste mig till saken på nätet. För mig föll dessa "punkter" sig naturligt (som jag för bara fem-tio minuter sedan såg för första gången på internet). Direkt när problemet/rädslan uppstod målade jag upp en önskebild av framtiden, hur jag skulle klara det och vad mitt mål var (sjävklart var målet att lösa problemet och övervinna rädslan, att kunna sitta på Rico igen, att kunna rida igen som vanligt). Mitt mål var inte tidssatt, som många andra mål är. Den fick ta den tid det tog pch det viktigaste var att göra detta ordentligt så vi inte behöver göra om i framtiden pga slarv.

Punkt 2 (Att skriva ned...) föll sig väldigt naturligt för mig i och med bloggen. Jag öppnade verkligen upp mig för er läsare och skrev direkt ned vad jag kände och tänkte, trodde och tyckte osv osv. Allt från hjärtat och helt oredigerat. HÄR PÅ BLOGGEN skrev jag ned alla mina tankar kring problemet och kring min egen rädsla. Även Ricos rädsla, som dock var lättare att övervinna än min alldeles egna. Jag TÄNKTE för mycket, och utan att få skiva av mig här hade jag tänkt ännu mer. Jag hade svårigheter med att se någon slags framtid med Rico, trots att mitt hopp alltid levde kvar. Hoppet var ibland svagt men det fanns alltid.

Man brukar ju säga att ett problem inte kan lösas förrän man erkänt problemet. Med det menar jag inte att man ska gå runt och säga till folk att man är rädd och att man har ett problem, utan det räcker mycket bra med att bara säga det till sig själv eller skriva ned det och läsa det. Man kan inte låtsas som att problemet inte existerar för då finns det inte en chans att lösa det. JAG skrev det här på bloggen, jag skrev att jag var rädd, att Rico var rädd, att vi hade ett problem och att vi skulle lösa det på något vis. Med tiden gick problemet att lösa.

Sedan ska man ju bara öva öva öva och ta ETT steg i taget. Jag minns att jag var LIVRÄDD första gångerna jag ställde mig upp i stigbygeln och tyngde, för det var flera gånger Rico slängde sig och försökte dra när man stod där i stigbygeln och då gällde det att hålla i sig så inte det "farliga"/läskiga (jag) försvinner när han hoppar iväg. Då skulle han bara komma ihåg till nästa gång att det var så man kunde göra för att få människan att försvinna från min rygg ;) Ett fult litet ynkligt misstag kan orsaka mycket, troligtvis får man börja om från ruta ett eller möjligtvis ruta två.

Vi tog det låååångsamt. Rico och jag skulle båda två få chans att acceptera varje steg. Tillslut stod jag där och lutade över Rico och han bara väntade på nästa steg (att sitta upp helt), han stod avslappnat och accepterade situationen.

När HÄSTEN var lugn försvann säkert 70% av min rädsla. Jag var inte längre rädd för hästen eller för att skrämma hästen, utan jag var bara rädd för att ta nästa steg, det stora steget. Steget till lyckan, steget mot sitt mål. I mitt fall, att lägga över benet.



http://www.allinmind.com/vervinn-rdslor/ - här är sidan, finns även en kort beskrivning på VAD en rädsla är, vad den beror på osv osv tex. Bra sida, dock skumläste jag den bara då det mesta kändes bekant, självklarheter för mig. 


Kommentarer
Postat av: Malin

Sv: Det är så himla skoj när statistiken är hög! :D

2012-06-03 @ 08:29:43
URL: http://malinottenback.blogg.se/
Postat av: Tilda

Måste bara säga att du har en jätte intressant blogg som jag kommer fortsätta läsa läänge! Mycke bilder och rolig text att läsa!



- Hur gammal är Rico?

- Hur gammal va Rico när du köpte han?

- Rider du Western?

- Hur mycke rider du per vecka?

Kram!

2012-06-03 @ 10:17:31
URL: http://myponnyworld.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0