Detta är då Rico. Han är en okänd korsningsvalack med okänd stam, uppfödd och uppvuxen i Holland. Även Rico är en liten storhäst, ca 151cm i mankhöjd. 

 

Rico är utbildad engelskt men vi rider också lite western på honom emellanåt, på skoj. Han är inte grundutbildad i western men han fattar grejen med tryck och eftergift, och resten kommer nog med tiden då han har lätt för att lära. Rico är, till skillnad från Valle, ingen nybörjarhäst. I min familj är det mest jag som rider honom. Mamma rider honom 2 gånger i veckan för att jag ska kunna få stallediga dagar och pappa rider honom inte alls.  

 

Rico är otroligt trevlig i hanteringen, och även i ridningen med "rätt" ryttare. Han har blivit mycket tryggare i sig själv sedan han kom till oss. 

 

Med Ricos bakskygghet kom det även upp andra problem. Vi har haft svårigheter med att sitta upp på honom, och under hela sommaren 2011 kunde vi inte sitta upp och rida alls. Vi jobbar mycket med att trubba av hans flyktbeteende och hans bakskygghet. Och om man tänker tillbaka så har vi gjort mycket framsteg. Vårt första halvår tillsammans var utan problem, då visste vi faktiskt inte ens att han var baksygg. Sedan började uppsittningsproblemen och sedan dess har vi gjort övningar varje dag för att trubba av. 

 

För två år sedan minns jag att jag inte kunde rätta till hjälmen eller klia mig på näsan utan att han blev rädd. Prassliga eller fladdriga jackor är big no-no när man sitter på Rico. 

 

Rico är familjens första häst. Han är trevlig och positiv i all hantering, men han är lite speciell. De problemen vi har haft, och har, med honom var inget vi märkte av vid provridning utan det visade sig först efter lite drygt ett halvår. Problemet är att han är bakskygg och det har gjort att vi har haft ganska stora problem med uppsittningen, och ridningen överlag. Vi tror att han har blivit ordentligt skrämd någon gång i ung ålder, kanske i holland. I början av sommaren 2011 visade sig problemen för första gången då han drog iväg vid uppsittning med både mig och mamma, när man var halvvägs uppe i sadeln. Efter det fick vi inte ens i foten i stigbygeln utan att han stack. Efter en sommars intensiv träning och massa hjälp av olika tränare löste det sig, men vi har haft en del bakslag på vägen. Vi tränade honom och trubbade av hans bakskygghet och ägnade hela vår första sommar som hästägare att rida in honom på nytt.