Fråga:
läser inte din blogg så ofta så vad är det som hänt med rico? eller vrf rider nt du?

Svar:
Jag kan berätta lite kort nu (men det är en lång historia !).

Några dagar efter vi sommarflyttat till vårt landställe i Örebro så började Rico dra iväg när vi var påväg upp (uppsittning). Mamma hann inte ens komma upp, han drog iväg och hon släppte såklart foten i stigbygeln, han drog iväg på vägen och jag fick springa efter. Så gjorde han fler gånger. Han har nästan alltid varit lite spänd när Mamma ska sitta upp, för att hon är lite rädd efter alla gånger hon trillat av honom. Men med mig hade han aldrig flugit iväg eller så förut, så jag planerade in ett litet hoppass i ridhuset. (Jag hade ridit en gång sedan han kom till Örebro, en stund i skogen och det gick jättebra. Det var dagarna efter som han började dra iväg.)

Mamma värmde upp i skogen i några minuter (det gick bra att sitta upp om någon höll i) sedan gick vi in i ridhuset och mamma travade runt lite medan jag byggde fram hindrena. Sedan ville hon bara sitta av och upp igen när han var så lugn, för både hans och sin egen skull. Då drog han iväg igen. Men mamma kom upp andra gången och då var vi nöjda. Men vi trodde ju fortfarande att det bara var med mamma han drog. Så jag tänkte att han kunde köra ett litet hoppass den dagen, eftersom en tävling var inplanerad samma helg. 
   Först började han bara snurra runt när jag satte foten i stigbygeln, han skyggade och gjorde några försök att "fly". Men efter mycket bråk (hade gett upp tanken på hoppningen, ville bara upp så han inte satte det hela i system för att slippa arbeta) stod han stilla. jag satte foten i stigbygeln, tog sats och kom precis över med benet när han drog iväg igen. Mamma höll i honom så han kunde bara dra några galoppsprång i en cirkel runt henne, men det räckte.
   Det lite läskiga med denna lilla avramling var att jag har omedvetet förträngt en del av händelsen, jag minns bland annat inte hur jag landade. Men eftersom jag inte slog mig, inga blåmärken mm, så tror jag att jag landade på fötter faktiskt ! Måste ha sett himla konstigt ut, jag flög ju liksom iväg bakom honom och landade där, på fötter ! ? :S

Men Rico är en ganska känslig häst på det sättet att han blir riktigt rädd när man ramlar av, han blir liksom rädd för själva situationen. Rädd för att det ska hända igen, ungefär.

Så efter en timmes bråk gav vi upp, vi avslutade med att jag kunde sätta foten i stigbygeln. Men det var inte avslappnat han stod kvar !

Vi fick rådet av en dressyrtränare (med unghästerfarenhet) att "börja om" hela proceduren man gör med en unghäst inför uppsittning. Vi ska ta det steg för steg och hittills kan vi sätta foten i stigbygeln och tynga ner som att man ska sitta upp, medan han är hyfsat avslappnad. Även gå upp och ner för pallen och hoppa bredvid honom (saker som liknas vid innan man sitter upp). Dressyrtränaren, Cissi, kommer nu en gång i veckan till oss och ger oss nya uppgifter och mål att jobba med. Vi är långt ifrån att kunna sitta där uppe, men på god väg ändå.

Senast jag red Rico ett riktigt ridpass (räknar inte med den lilla skritturen i skogen någon dag efter vi kommit till Örebro) var 17/6 2011. Saknar det så mycket ! :(

Grejen är den att han har inte bara börjat "dumma sig" för att vi inte ska rida på honom, utan vi tror att något har hänt honom innan han kom till oss, antingen i Holland eller hos förra ägaren (vi har inte fått tag på den tidigare ägaren, eftersom vi köpte honom via ett försäljningsstall i Örebro), något i samband med uppsittningen. Vi tror det just för att han i princip alltid varit lite spänd när man suttit upp, han har varit aningen livrädd när någon ny person sitter upp.

Vi märkte inte av något av detta när vi provred, då var han varken rädd för pallen (som han visserligen började hoppa ifrån när vi haft honom ett tag), nya människor som sitter upp, män (eller så är det bara pappa som han aldrig reagerat på), obalans eller när man reglerar stigläder mm. Märkte inte av hans bakskygghet heller . . . Men de på försäljningsstallet hade märkt av en del ! 

Men det som isåfall hade hänt i hans yngre dagar kanske "blommade ut" nu när det skedde så mycket förändringar samtidigt i hans liv. Han flyttade från sina kompisar, hamnade i ett stall där han fick gå i egen hage bredvid de andras. Mindre hage än den han har hemma, eftersom han bara är en häst och hemma är de ändå 4. Vi hann inte dra ner på hans mat så mycket så med allt gräs i hagen fick han himla massa energi som han inte hade lika mycket plats att göra sig av med. Det kanske var orsaken till att han BÖRJADE dra iväg, och att han fortsatte är ju för att han är rädd.

Jösses vilken lång historia ! Ändå försökte jag ta det kort ;) Hoppas ni som inte förstod förut förstår nu :) Kan vara lite luddigt skrivet, blir så sent på kvällen :P