Tänk om jag bara hade låtit bli att försöka den där gången, om jag hade struntat i hur länge jag hade hållt på och satt upp hindrena i ridhuset, hur han bara fjantade sig för att komma undan arbetet.
Om jag bara hade gett upp när han började snurra - för jag kände ju direkt att det inte skulle gå lätt eller gå bra alls.

Då hade jag inte suttit här, alldeles åt helskotta förskrossad och sån jäkla ångest åt alla håll.
Då hade det inte stått en förvirrad liten Rico i boxen just nu.

Då hade jag kanske suttit här, lycklig och nöjd över dagens tävlingsrunda och över både min och Ricos insats. Kanske hade jag suttit här med en Clearroundrosett och sett allmänt glad ut ?
Då hade det kanske stått en trött och nöjd liten Rico i boxen just nu, som tyckte dagens ridpass var riktigt roligt och spännande.


Livet hade varit lekande lätt.