Igår på Thereselektionen tog jag av jackan när jag satt på Rico ! Jag höll på att koka över inne i min softshelljacka ! Den andas inte för fem öre ens ^^ Att ta av jackan när jag sitter på hästen ... är en sak jag tror jag aldrig har gjort förut, på de "snälla" hästarna brukar jag sitta av och ta av jackan, men på Rico har jag inte velat sitta av och upp igen för mycket för han tycker det är jobbigt nog den gången man gör det per dag. Rico är bakskygg också, så då har det blivit så att jag helt enkelt låtit jackan sitta på passet ut, eller inte ta på jacka alls och då frysa en aning i början av lektionen ^^

Men till saken då, jag tog av jackan uppepå Rico igår ! ;D (och nu tänker väl de flesta av er att det är väl ingen big deal, men för mig och Rico är det misann det) Med hjälp av två till då. En som drog i armarna på mig och en som höll i Rico, för säkerhetsskull. Han spände sig litegrann när vi började slita och dra i första armen, men sen när den var av så var det inget problem alls att dra av andra armen också :)

Detta var en sak som jag aldrig trodde skulle gå med Rico. Men å andra sidan så kunde jag inte ens klia mig på näsan den första tiden vi hade honom. Så vi har kommit en bit längre sedan dess ! ¨

Men det har liksom känts som att vi innan har stått och trampat vid dörröppningen, en sådan liten fjantgrej som att ta av jackan öppnar faktiskt dörrar för oss att kunna göra andra saker så småningom ! Ju fler trösklar jag kommer över med honom, desto mer vågar jag OCH han.



Jag tycker alla borde tänka såhär ! Bli glad för små saker, sätt inte för höga mål och när ni har klarat EN liten sak som ni aldrig klarat förut, var nöjda och glada över det !