Lite tankar

 
Hittills har det känts som att det "alltid är något" som inte fungerar, ingnting går på räls. Verkar som att det i prinicip alltid är något som jobbar emot, så fort man löst ett problem dyker ett annat upp. Fram till sommaren förra året gick allt ganska bra. Vi var iväg på någon pay & jump bortaplan felfritt (om man kan bortse från att jag red fel väg en gång i ena klassen). Uppsittningsproblemen uppstod men de löste sig lagom till sommarens slut och vi började rida lektioner på samma nivå som vi var innan sommaren. Det var efter det han började vägra, och det var något han ALDRIG NÅGONSIN gjort förut, helt seriöst hade han aldrig någonsin stannat på ett hinder förut. Han var "hästen som alltid hoppade" oavsett vilka mellanlägen vi kom i så försökte han, vi skulle liksom bara över tyckte han.
 
Han stannade på hinder efter hinder efter hinder på både träning och tävling, och ibland åkte jag i backen, vilket gav både mitt och hans självförtroende en rejäl spark. Lyckligtvis fick jag bra hjälp, min tränare började hoppa honom och tränade en gång för E-G Haking och hoppade även en pay & jump, inte ett enda stopp. Varför ? För att hennes bestämda och orädda ridning övertygade Rico och efter det så stannade han mer sällan med mig och till slut inte alls.
 
Men så börjades det igen, uppsittningsproblemet kom tillbaka en söndagsförmiddag när det var progamridning. Han stack och jag for i backen. Det var dock lättare att lösa den gången (vi kom upp samma dag) men självklart var det svårare för mig att lita på honom och honom att lita på mig.
 
I samma veva började han vägra lite då och då utan anledning igen på träning.
 
Ärligt talat vet jag inte vart vi står just nu i dessa vägringar, var länge sedan vi tränade men förhoppningsvis kommer vi kunna åka på någon pay & jump innan inomhussäsongen. Det är mitt mål, det är vad jag hoppas på. Samtidigt förebygger vi hela tiden att dessa uppsittningsproblem ska komma tillbaka, det är det sista vi vill.
 
Ibland kan jag inte låta bli att undra vart jag hade varit i min ridning om inte dessa problem hade uppstått. Om jag kunde sitta upp själv med Rico utan problem och om vår tävlingsdebut i höstas hade gått vägen.  
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0