Jag är inte säker på om Ricos uppsittningsproblem beror på att han är bakskygg, eller om det är tvärtom, att hans bakskygghet beror på uppsittningsproblemen. I vilket fall som helst hänger de ihop med varandra, och i vilket fall som helst är Rico en bakskygg pålle, som behöver massa extra träning. 

 

Jag har hört från flera håll att man inte kan träna bort bakskyggheten helt, men jag har fått kvitto och bevis på att det ändå går att trubba av. Det handlar främst om att avdramatisera, och att även trubba av  flyktbeteendet eftersom det är flykten i sig som kan göra bakskyggheten farlig för hästen och ryttaren. 

 

Jag tränar Rico på flera olika sätt från marken och i sadeln, och det gör jag mest pga uppsittningen men även för ridningen i sig. Han kan tex bli rädd om man kommer i obalans i sadeln, tappar en stigbygel eller blir hoppad lite ur sadeln över ett hinder, och det tror jag hänger mycket ihop med själva bakskyggheten och även flyktbeteendet. 

 

"Påsträning" som jag kallar det, trubbar av både bakskyggheten och flyktbeteendet sålänge man gör rätt. Principen är enkel men själva utförandet kan vara lite svårt i början, det är viktigt att "belöna" i rätt ögonblick så man inte belönar ett felaktigt beteende. Det handlar om tryck och eftergift. Den här sortens träning gör jag nästan varje dag jag är i stallet och ska rida. Nu när vi jobbat med det såpass länge så tar det bara 5-10 minuter max, men i början måste man ha tålamod och gott om tid på sig om man ska göra det ordentligt. 

 

 "Pallträning", avdramatiserar bakskyggheten lite. Jag brukar stå på en pall, oftast vid sadelläget för det är där det behövs mest för Ricos del, brukar luta mig lite över ryggen på honom, klia honom på ryggen och vid manken för att lugna honom och stiga upp och ner för pallen rytmiskt. Ibland brukar jag också stå på en pall när jag borstar och pysslar med honom, för att han ska få chans att slappna av när jag är där uppe. 

 

Sedan, rent allmänt, är jag lite extra flaxig när jag slänger på täcken osv osv, och jag försöker succesivt göra fler saker själv uppe på honom, som att spänna sadelgjorden, ändra läder osv osv. Och det gör jag för att han ska bli van vid att saker händer uppepå ryggen på honom. Man får helt enkelt börja med små små saker, som att byta spöhand, rätta till hjälmen (för två år sedan kunde jag inte rätta till hjälmen utan att han blev skraj), och spänna sadelgjorden själv när någon håller i osv osv. Det är viktigt att gå långsamt framåt, och det är viktigt att ha tålamod och belöna både sig själv och hästen när man gjort framsteg.