Tänkte skriva några inlägg här framöver om mina tankar kring säkerheten. 

 

För mig är säkerheten kring hästarna ett viktigt ämne, både deras säkerhet och min egen. Det är en självklarhet för mig att alltid ha hjälm när jag rider, och när jag rider Rico är det också säkerhetsväst som gäller. Har varit lite slarvig med just säkerhetsvästen på andra hästar, till exempel när jag fortfarande red ridskolehästar inne i ridhus, men har det ALLTID på Rico. Spelar ingen roll om jag hoppar, rider dressyr, rider ut eller sitter barbacka på honom. Träning eller tävling. Alltid hjälm och säkerhetsväst. 

Jag tror att Ricos uppsittningsproblem och bakskygghet vid ridning har format mig till en ryttare som är nogrannare med säkerheten. Har ju snart tappat räkningen på gånger jag åkt i backen redan påväg upp i sadeln. Och inte för att tala om de gånger jag tappat en stigbygel och det lett till att jag tillslut for rätt in i en stolpe eller något annat obekvämt. Jag vill inte ens tänka på hur det kan ha gått utan min hjälm och väst. 

 

Jag litar mer på Rico än på någon annan häst som jag någonsin har träffat eller ridit. Det är just för att jag känner honom såpass väl. Jag vet att han kan reagera på saker som inte finns, och jag vet hur han reagerar i många situationer. Jag tror på att han blir tryggare i sig själv och säkrare att rida om jag har min säkerhetsutrustning. Jag känner mig tryggare med hjälm och väst på mig, och det känner han. 

 

 

Jag tycker egentligen att vi hästmänniskor borde bli nogrannare med att använda hjälm även vid hanteringen av hästarna, för att bara hantera våra fyrbenta vänner är ju en risk i sig.
   

Det här kanske kan liknas med att om man varje dag kör genom en korsning och man aldrig möter någon bil, så slarvar man tillslut med att titta efter och en vacker dag kanske det kommer en bil och man tittar inte så noga då, för man tänker att "här kommer det aldrig några bilar". Något jag hörde på trafikskolan för två år sedan.
   

Jag leder alltid Rico och Valle tillsammans, varje dag fram och tillbaka från hagen. Om jag tänker efter så blir jag faktiskt slarvigare och slarvigare med säkerheten för varje dag som går utan att det händer något. För en vecka sedan ungefär, så ledde jag hästarna ut i hagen. De lunkade snällt bakom mig, bredvid varandra, som vanligt. När jag kom fram till grinden så blev någon av dem rädd för något. Rico var den som reagerade mest och han hoppade rätt in i bakhuvudet på mig. 500kg häst in i bakhuvudet gör ju ganska ont. Det gick ju bra som tur var - men jag hade ändå varit ganska tacksam för en hjälm i det läget! 

 

Vid lastning har jag också alltid hjälm. Rico kan vara svårlastad till och från, och jag kan inte komma på någon vettig anledning till att skippa hjälmen vid lastning. 

 

 

Nuförtiden ser man väldigt ofta på facebook, instagram och bloggar, att man tar av hjälmen vid ridningen för att fota finare bilder. Ärligt talat förstår jag inte hur folk kan tycka att det är värt risken, och jag tycker en bild med hjälm kan bli minst lika fin :) I andra sporter har jag aldrig sett någon ta av sin säkerhetsutrustning för att få "finare" bilder, för säkerhetsutrustningen hör liksom till sporten. 

 

Men å andra sidan, de som rider utan hjälm har själva valt det och även om jag kan tycka det är dumt och onödigt så ska jag inte ägna tid på dem. Man ansvarar över sitt eget liv, och man gör ju bara sig själv och sina nära en tjänst om man håller fast vid säkerhetsutrusntingen :)