Imorgon blir det ett ridpass i ridhuset hade vi tänkt. Jag funderar på om jag ska göra någon anridningsövning eller om jag ska försöka mig på att byta lite galopp över bommar, och kanske ta ett litet skutt i slutet om det går bra. Anridningsövningen kräver att någon hjälper till från marken att ändra avstånden vartefter, så kommer nog köra på det sistnämda ändå. 

 

Jag och Rico har ju inte hoppat alls sedan innan vintern någon gång, och tanken är väl nu att börja lite försiktigt med bommar och småhinder igen. Huvudsaken är att vi båda ska känna att det är roligt och enkelt, så vi tar det långsamt fram nu! 

 

1. Kollar Falsterbo Grand Prix på tv och Jens Fredricson går och vinner hela alltet :DD (y) Och Euphoria spelas såklart på ärovarvet, döör lite haha ! :D 

 

2. Gina Tricots Falsterbo Collection - så himla fina kläder, skulle vilja köpa någon piké därifrån. 

 

3. Min kära vän (och syster) Alice befinner sig på Falsterbo och har fyndat ett par nya whitakerbyxor till mig :D :D :D :D Längtar så mycket tills jag får dem!! 

 

 

 

 

Tänkte skriva några inlägg här framöver om mina tankar kring säkerheten. 

 

För mig är säkerheten kring hästarna ett viktigt ämne, både deras säkerhet och min egen. Det är en självklarhet för mig att alltid ha hjälm när jag rider, och när jag rider Rico är det också säkerhetsväst som gäller. Har varit lite slarvig med just säkerhetsvästen på andra hästar, till exempel när jag fortfarande red ridskolehästar inne i ridhus, men har det ALLTID på Rico. Spelar ingen roll om jag hoppar, rider dressyr, rider ut eller sitter barbacka på honom. Träning eller tävling. Alltid hjälm och säkerhetsväst. 

Jag tror att Ricos uppsittningsproblem och bakskygghet vid ridning har format mig till en ryttare som är nogrannare med säkerheten. Har ju snart tappat räkningen på gånger jag åkt i backen redan påväg upp i sadeln. Och inte för att tala om de gånger jag tappat en stigbygel och det lett till att jag tillslut for rätt in i en stolpe eller något annat obekvämt. Jag vill inte ens tänka på hur det kan ha gått utan min hjälm och väst. 

 

Jag litar mer på Rico än på någon annan häst som jag någonsin har träffat eller ridit. Det är just för att jag känner honom såpass väl. Jag vet att han kan reagera på saker som inte finns, och jag vet hur han reagerar i många situationer. Jag tror på att han blir tryggare i sig själv och säkrare att rida om jag har min säkerhetsutrustning. Jag känner mig tryggare med hjälm och väst på mig, och det känner han. 

 

 

Jag tycker egentligen att vi hästmänniskor borde bli nogrannare med att använda hjälm även vid hanteringen av hästarna, för att bara hantera våra fyrbenta vänner är ju en risk i sig.
   

Det här kanske kan liknas med att om man varje dag kör genom en korsning och man aldrig möter någon bil, så slarvar man tillslut med att titta efter och en vacker dag kanske det kommer en bil och man tittar inte så noga då, för man tänker att "här kommer det aldrig några bilar". Något jag hörde på trafikskolan för två år sedan.
   

Jag leder alltid Rico och Valle tillsammans, varje dag fram och tillbaka från hagen. Om jag tänker efter så blir jag faktiskt slarvigare och slarvigare med säkerheten för varje dag som går utan att det händer något. För en vecka sedan ungefär, så ledde jag hästarna ut i hagen. De lunkade snällt bakom mig, bredvid varandra, som vanligt. När jag kom fram till grinden så blev någon av dem rädd för något. Rico var den som reagerade mest och han hoppade rätt in i bakhuvudet på mig. 500kg häst in i bakhuvudet gör ju ganska ont. Det gick ju bra som tur var - men jag hade ändå varit ganska tacksam för en hjälm i det läget! 

 

Vid lastning har jag också alltid hjälm. Rico kan vara svårlastad till och från, och jag kan inte komma på någon vettig anledning till att skippa hjälmen vid lastning. 

 

 

Nuförtiden ser man väldigt ofta på facebook, instagram och bloggar, att man tar av hjälmen vid ridningen för att fota finare bilder. Ärligt talat förstår jag inte hur folk kan tycka att det är värt risken, och jag tycker en bild med hjälm kan bli minst lika fin :) I andra sporter har jag aldrig sett någon ta av sin säkerhetsutrustning för att få "finare" bilder, för säkerhetsutrustningen hör liksom till sporten. 

 

Men å andra sidan, de som rider utan hjälm har själva valt det och även om jag kan tycka det är dumt och onödigt så ska jag inte ägna tid på dem. Man ansvarar över sitt eget liv, och man gör ju bara sig själv och sina nära en tjänst om man håller fast vid säkerhetsutrusntingen :) 

 

 

 

Idag cyklade jag till stallet på förmiddagen redan för att mocka deras boxar. Mamma hade bett mig smörja in Valles rosa näsa med solkräm innan jag åkte hem, så jag tog en klick i handen och ledde cykeln bort till hagen. Precis när jag kom runt hörnet så såg jag hur en lång karavan av traktorer kom rullandes förbi. På den långa grusvägen som går förbi hagarna, syntes inget annat än bara massa traktorer. 

 

Normalt sett är Rico väldigt trafiksäker, han är inte rädd för något slags fordon oavsett storlek eller form. Men hästarna på andra sidan vägen sprang runt och spelade upp varandra så jag tror det var det som drog igång Rico och Valle också. 

Vi brukar alltid annars ha grimmorna liggandes utanför hagen, men igår kväll tog vi in dem i stallet för att stallägarna inte var hemma och våra pållar skulle ändå få gå ute på natten. I alla fall, plötsligt då ser jag Rico försvinna iväg över/under/igenom staketet (var svårt att se men det såg mest ut som att han hoppade över) och försvann in på stallägarnas tomt i full kareta. Stackars Valle, som inte kunde följa med, blev lämnad ensam kvar i hagen då. Jag sprang då in på tomten och letade efter Rico. Jag trodde att han hade sprungit rätt in i stallet, vilket hade varit klokast, men nej han hade fortsatt iväg genom byn. 

 

Jag slet i alla fall åt mig grimmorna inne i stallet och sprnag bort vidare genom byn. Såg ganska fort en skymt av Rico som sprang hejvilt inne på en annan stor tomt. Flera personer som var där försökte lugna honom. Han har ju lite svårt ibland att lita på nya människor och han såg ganska pressad ut när de försökte omringa honom (så att han inte skulle ge sig iväg över tågspåret). När jag kom med grimman och ropade på honom så gnäggade han tillbaka till mig och han lugnade sig en aning. Ledde honom trippandes tillbaka till hagen, och vid det här laget var det bara någon enstaka traktor kvar som skulle rulla förbi.

 

Valles solkrämsklick smetades ju ut lite överallt mitt i allt hästletande, så hans rosa näsa får vänta till i eftermiddag! Måste bara säga att det var himla tur att jag var där, annars vet jag inte hur det hade gått! Är så tacksam att allt gick bra i alla fall! 

Efterråt, när allt lugnat sig lite, så gick jag upp och kollade om det var så att Rico hade hoppat över staketet, eller hur han hade tagit sig ut, för det såg jag ju inte helt mitt i allt kaos. Det var djupa hovspår kanske 4 meter bakom staketet, där han förmodligen landat i all hast. Jag följde den vägen han hade tagit genom trädgården och man kunde verkligen se hur han hade tagit den kvickaste vägen bort därifrån, hur han hade hoppat över fler "hinder" på vägen ner mot stallet. Förmodligen skulle han nog kunna bli en himla bra terränghäst ;) 

 

 

 

Eftersom Rico är en (om än liten) storhäst, och jag är en ovig liten ryttare, så använder jag mig gärna av en naturlig upphöjning på stallplan. Rico står inte stilla vid en pall och det har han inte gjort sedan innan vi började få problem vid uppsittningen. Därför använder jag mig inte utav någon pall. 

 

Ända sedan vi köpte Rico har någon alltid hållt emot sadeln när jag suttit upp. Jag minns bara en gång för länge sedan, på våren/försommaren 2011, som jag satt upp själv utan att någon höll emot sadeln. Det var helt enkelt för att ingen var där och kunde hjälpa mig. Men det gick ju bra förstås, för detta var innan vi började få problem. 

 

De senaste veckorna har jag börjat sitta upp helt själv på Rico. Ingen som håller emot sadeln, ingen som håller i hästen. Även om det är en säkerhetsfråga om att någon ska hålla i hästen om den tenderar att bli skygg, så känner jag mig ändå tryggare och litar mer på honom när det bara är honom och jag. Jag blev liksom tvungen att börja tro och lita på mig själv och på honom, istället för att förlita mig på någon annan som står bredvid. 

 

Varje dag, med undantag för någon enstaka dag i veckan då jag är stalledig och mamma rider, så "påstränar" jag Rico. Det gör jag för att trubba av hans flyktbeteende (som har varit väldigt starkt) och bakskyggheten. I det här inlägget har jag förklarat och visat med bilder hur det går till. 

 

Jag sitter ju som sagt alltid upp på samma sätt med Rico. Jag gör det oftast i 3 steg.

Det första steget är att böja in huvudet på honom, och det gör jag av säkerhetsskäl, för om han skulle bli riktigt skraj och försöka sticka så kan jag ändå hejda honom och han kan inte heller ta sig rakt framåt. 

   

Det andra steget är att ställa mig upp i stigbygeln en gång. Det gör jag för att checka läget, se hur han är idag. Om han skulle ha en riktigt bakskygg dag och reagera bara jag ställer mig upp på ena sidan, så förbereder jag honom alltid mer innan jag lägger över benet. Till exempel skulle jag kunna påsträna honom en stund extra, böja in huvudet fler gånger, eller ställa mig upp fler gånger, tills han blir avslappnad. 

   

Det tredje steget är att sitta upp. Oftast ställer jag mig bara en gång innan jag sitter upp. När jag fått tag i stigbygeln berömmer jag honom ALLTID.  

 

 

 

Jag vill bara säga att mina ridbyxor från Whitaker är så otroligt sköna. Går gärna runt med dem hemma före och efter stallet, trots att jag luktar häst ;) Det enda som skulle slå dem ridbyxorna i komfort skulle vara mina gudomliga springtights.

 

Har två par whitakerridbyxor, som tillsammans är mina favvisar och de jag använder mest; ett par marinblåa som jag köpte när jag praoade i åttan på Stockholm Ridsport (i Upplands Väsby), och ett par bruna som jag köpte på Sihs i Globen förra året. Båda dem är riktigt sköna och passar jättebra. De är bara knäskodda men tyget är inte halkigt som vissa oskodda/knäskodda kan vara. De blåa hade jag nästan varje dag förut, tills jag köpte de bruna. Nu använder jag de bruna varje dag istället hihi :) 

 

Om jag någon gång ska investera i ett par nya ridbyxor igen så blir det nog garanterat ett par whitaker. Jag är inte galen i själva märket, men jag är ett riktigt big fan av hur bra dessa ridbyxor sitter. Det är allmänt jättesvårt för mig att hitta ridbyxor, eller byxor överlag, som passar bra. De flesta är för stora i midjan och/eller för långa i benen. Men dessa passar jättebra! 

 

Mina blåa ridbyxor in action: 

 

Nu lagom till sommaren tänkte jag göra om bloggen HELT och min plan är att den ska bli unik och sticka ut ännu mer. Tänkte börja med designen och sedan jobba mig inåt och fila mer på innehållet i bloggen. Spännande spännande. 

 

Det allra svåraste med att göra ny header och design är att välja bilder, därför har jag oftast lättare att göra andras designer än min egen. Jag känner att jag både har för lite och för mycket bilder att välja på. Det senaste halvåret har det även gnagt på mig att jag inte har någon ridbild på mig och Valle. Visst, bloggen heter Ricos, men lite större plats måste Valle få ju!! 

 

Jag och Rico i torsdags. 

 

Har gått och velat nu i veckan huruvida jag ska prova dressyrsadeln eller inte på denna sista Thereseträning innan sommaren. Har vägt mellan att antingen rida dressyrlektion och prova dressyrsadeln, eller köra lite hoppning istället eftersom tjejen som skulle rida efter mig hade tänkt att hoppa. Kanske ska man passa på då när man ändå ska bygga fram hinder? 

 

I vilket fall som helst så ska jag vara i stallet i god tid innan lektionen imorgon så jag hinner matcha schabrak (hehe), kanske linda alla benen också, och värma upp ordentligt ute! Vill galoppera fram honom ordentligt på raksträckan som finns nära stallet, så han har mer framåtbjudning i galoppen och tar för sig mer.  

 

Ska fundera lite på det där förstnämda, sova på saken, och kanske rådfråga mina kära fotografvänner som kanske skulle med och fota imorn. Är i alla fall jättetaggad på sista träningen innan Fänninge :) 

 

Något jag verkligen vill jobba med nu är detaljer kring min sits. Jag rider ju dressyr i en hoppsadel i nuläget, och det har jag gjort de senaste två åren och det tycker jag har funkat rätt bra ändå. Men det finns ju anledningar att man har dressyrsadel när man rider dressyr. Vi har en dressyrsadel liggandet hemma som var utprovad till Rico. Frågan är bara om den fortfarande passar eller om han musklat om sig för mycket under åren som gått!

 

Jag har ingen dålig sits egentligen, men det är små detaljer som jag vill förbättra. Jag vill få en djupare sits som är mer upprätt (tenderar att luta mig lätt framåt) och kunna rida i längre stigläder och kunna inverka ännu bättre med vikt/sitshjälperna. Det är sällan jag ser mig själv rida, varken på film eller bild, så jag kan inte säga så mycket om min sits i övrigt. De saker jag nämnt nu är sådant som jag märker själv när jag rider, sedan har jag inte jättebra koll på hur min sits ser ut hehe. 

 

Det brukar komma en del dressyrtränare under de sommarveckor vi är i Fänninge, så förhoppningsvis kommer jag kunna ta lite lektioner där i dressyr och få hjälp av lite olika tränare som ser på olika sätt. 

 

 

 

 

Att (hissa och) dissa på min blogg, det är något som jag helst avstår från. Jag tycker inte om hela den principen, den är uttjatad för att så många bloggar använder den, och dessutom tycker jag att det finns andra sätt att skriva ut sina åsikter än att "hissa" och "dissa". 

 

Just "dissa" har jag länge varit emot, jag vill hålla min blogg positiv och glad och inte klanka ner på varken människor eller utrustning eller annat. I vissa fall är det okej men jag har sett på tok för många exempel på när bloggar dissar andras bloggar, eller dissar andra människor. Jag tycker det är fel att göra så och det bidrar inte till något bra klimat på nätet liksom. Man får såklart tycka vad man vill, men man behöver inte "dissa" folk åt höger och vänster ;) 

 

I början när jag startade min blogg så visste jag inte riktigt vart jag ville att den skulle leda, och därför började jag lite med att göra som alla andra bloggar. Då i början hade jag faktiskt en hiss och diss kategori på den här bloggen, där jag tex kunde skriva "Hiss: *någon utrustning som jag gillade* och Diss: att det regnar" typ. Det tycker jag är okej ändå för det är ingen som kan ta illa upp av det, men det ger ändå inte särskilt mycket till läsaren att göra sådana inlägg, så jag avstår från dem. 

 

Kanske finns det några läsare på den här bloggen som gillar att läsa hiss och diss inlägg, men det finns ju miljoner andra bloggar som kör på sådana inlägg så ni behöver inte sakna dem inläggen när ni är här inne och läser ;) 

 

Flera gånger har jag ifrågasatt mitt nuvarande bloggnamn. Jag gillar att det är kort och lätt att minnas och jag var väldigt nöjd med namnet fram tills vi köpte Valle i Oktober 2012, eftersom bloggen då inte längre handlade om bara en häst, utan två. Ett tag funderade jag på om jag inte skulle byta bloggnamn till mitt egna namn, men mitt egna namn känns inte unikt. Det finns såå många Madde Andersson här i Sverige och säkert flera av dem har en blogg. Eftersom jag inte kommit på något bättre namn så har jag fortsatt med Ricos. 

 

Jag har tidigare nämnt horseworld och att jag eventuellt hade planer på att byta bloggportal. När man kunde börja registrera sig skapade jag en blogg där illa kvickt, för att "paxa" namnet hehe. Jag skapade då ricos.horseworld.se. Horseworld känns mycket mer professionellt och det är en bra idé att samla hästbloggar i en portal, det blir lättare att nå ut till just hästmänniskor. Gillar också att man kan ha olika sidor med olika "headrar" till. Känns organiserat. Är dock lite tveksam till horseworld för jag känner mig väldigt begränsad där med designandet. Jag vill alltid ha en speciell och annorlunda design som sticker ut (tycker min nuvarande är lite tråkig så ska byta den inom kort), och på horseworld gick det i princip bara att ändra headerbild och bakgrundsfärg. Nada mas. Det känns som att alla horseworld-bloggar ser nästan likadana ut. Dessutom är jag tveksam till hela namnet ricos.horseworld.se. Och maddeandersson.horseworld.se blir ju inte heller bättre, himla långt? Som sagt gillar jag ju att mitt nuvarande bloggnamn är så himla kort och lätt att komma ihåg. 

 

Är det någon av mina läsare som bloggar på bloggportalen horseworld och kan säga lite positivt och negativt om det? 

 

 

Från och med Igår (fredag) går våra hästar ute på bete dygnet runt! Känns himla bra för hästarna och nu idag insåg jag dessutom att inget behöver fixas i stallet när de står ute. Inget packande av hönät, ingen kladdmat, inget byte av vattenhink eller tvätta vattenkopp, ingen mockning. Mer tid kan ägnas åt hästarna då istället för inne i stallet.

 

Hela denna veckan har de ju gått på dagarna på bete och det var en ganska bra övergång till att även vara ute på nätterna, tanken var ju först att de skulle gå ut dygnet runt redan förra helgen men det var fler än bara vi som inte hunnit beta in sina hästar ordentligt, så vi gjorde såhär istället :) 

 

Valle har gått på lösdrift förut och varit ute dygnet runt, men frågetecknet svävade kring Rico - alltså hur han skulle reagera på det. 

 

Jag tror inte att Rico fick sig så mycket (djup)sömn den här första natten ute. Det märktes på honom idag att han var väldigt trött i huvudet. Han nickade till flera gånger när jag gjorde i ordning honom och sedan var han inte alls lika överdrivet nyfiken på allt runtomkring som han brukar vara. Men i kroppen var han minsann inte trött, och det kan jag tänka mig beror på all energi som finns i gräset, det märktes på uteritten! Han var väldigt positiv och skrittade på friskt framåt, även i början påväg bort från stallet där han brukar stå emot lite annars. 

 

I två veckor till ska de stå dygnet runt ute här i Stockholm, sedan bär det av till vårt landställe i Örebro och där får vi se hur vi gör med utevistelsen. Det bästa tycker jag vore om de skulle fortsätta gå ute dygnet runt där, men frågan är om betet verkligen räcker då (hagen där är mindre än här hemma). Ett annat alternativ till vanlig "ute på dagarna, inne på nätterna" är att ha de ute på nätterna och ta in dem några timmar på dagen då det är som värst med broms ute. Vi vet av erfarenhet från tidigare somrar där, att det är hemskt mycket bromsattacker mitt på dagarna. Men vi får se helt enkelt, och det kommer bli himla roligt i Fänninge i år känner jag! :D 

 

Rico 2012 

 

 

Något som jag blivit väldigt sugen på nu på sista tiden, är att prova på terräng. I nuläget är det inte alls aktuellt för mig och Rico att börja tävla i fälttävlan, trots att jag tror att det vore en himla passande gren för Rico. Problemet nu sitter i höjden, eftersom Rico är en (om än liten) storhäst så är minimumhöjden 90cm och det känns väldigt högt för oss i nuläget. Rico har inga problem att ta sig över hinder som är över 90cm, utan det är det att jag och Rico i princip inte hoppat alls på väldigt länge, och hela förra året gick ju i princip till småhinder för att komma över problemet vi hade med vägringar. Han är väldigt duktig på att hoppa, det krävs bara en bestämd och säker ryttare. Jag är inte riktigt den ryttaren nu eftersom jag legat så lågt med hoppningen efter alla små incidenter. 

 

Rico är i alla fall en sådan häst som verkligen verkligen trivs ute i terrängen. Det är där han jobbar på som bäst och lyssnar som bäst. Vi har hoppat några enstaka småstockar ute och det har han varit väldigt positiv till. Minns första gången vi hoppade en lite "större" stock ute på en äng för något år sedan och då blev han jätteglad efterråt och spurtade iväg över halva ängen i glädjesprång :') Lite för glad blev han kanske, men det gick ju bra ändå ;)
   I vilket fall som helst tror jag att fälttävlan skulle passa honom väldigt bra, då han är väldigt allround och är bra i både dressyr och hoppning. En annan grej är Distans, som vore roligt att prova ifall det skulle bli något problem med själva hoppningen igen. 

 

Men att gå någon prova-på-terräng-kurs skulle nog inte sitta fel för oss, så ska nu framöver hålla utkik om jag hittar någon :D 

 

 

Tydligen var tanken att de skulle släppas ut på dygnet-runt-bete redan nu i helgen, men som tur är var det fler än vi som protesterade mot det. Eftersom snön försvann så sent i år så har det ju knappt hunnit växa ordentligt med gräs så vi har knappt haft någon chans att beta in hästarna ordentligt. Så första veckan nu så ska de gå dagtid på bete och tas in på nätterna, vilket blir en bättre övergång tycker jag. 

 

Dessa dagar har vi försökt vara väldigt effektiva med att vänja in dem på gräset. Eftersom vi även har hundar hemma och jobb och skola som tar tid, så har vi inte tid att stå i timmar varje dag och beta hästarna för hand. Rico har inte heller kunnat gå ut och betas i en gräshage förrän nu när vi avmaskat honom. Därför har vi de senaste dagarna stått och plockat gräs och lagt in i boxen till dem. Idag plockade vi lite drygt tre kilo som de fick dela på, och så betades dem i kanske 40-50 minuter. 

 

Idag lade vi även i gräset i deras hönät istället för på golvet, så de får pilla lite ;) 

 

Rico förra sommaren. 

Jag är en riktig huvudsvettare (om det är så man kallar det?). Det spelar ingen roll vilken hjälm jag rider i, rider jag ett ridpass så blir huvudet + hjälmen dyngsura verkligen! Sedan beror det ju på vädret, är det väldigt varmt ute så är det inga konstigheter att hjälmen kan bli svettig, men det som förvånar mig är att jag även lyckas med det vintertid. 

 

Jag har en hjälm från lamicell som "ska" ventilera. Jag vet inte om ventilationen inte funkar eller om den bara inte är tillräcklig. Innan min nuvarande hjälm hade jag faktiskt en likadan, och min nästa hjälm blir förmodligen också en likadan eftersom jag är väldigt nöjd med den hjälmen. Båda gångerna hittills har jag bytt för att jag har lyckats ramla på huvudet nästan varje gång jag trillat av, vissa gånger värre än andra. Några gånger har jag lyckats åka in med huvudet före rakt in i den stocken som ligger som en kant runt hela Enlidens volt. Egentligen är det snart dags att byta hjälm igen, men om inte detta sker väldigt snart kommer jag nog ändå ta och tvätta innerfodret på hjälmen, för den är riktigt riktigt ofräsch! 

 

Detsamma gäller min säkerhetsväst, den borde jag nog också ta av fodret på och tvätta, med tanke på att jag använt den varje dag i två-tre år. 

 

 

 

 

Rico och Valle har båda tvp blivit himla fina i pälsen nu de senaste veckorna. Valle fäller fortfarande lite gammal vinterpäls, men jag måste säga att Rico har blivit himla fin och glansig i pälsen. Han var så gudomligt fin när jag stod och gjorde i ordning honom häromdagen, han lyser liksom som guld i solen. Dessutom har han musklat på sig ytterligare så jag tycker han ser riktigt fräsch ut, särskilt i kontrast till vilken stor fluffig boll han var i vintras. 

 

Våra tidigare år som hästägare har vi ju stått på Enliden där gräset (om man jämför med nu) växte fram väldigt tidigt och det fanns stora ängar med gräs och även mindre gräsplättar på stallplan och intill stallet. Det var enkelt att börja beta in hästarna för även om man hade bråttom på vardagkvällarna så kunde man i alla fall ställa sig några minuter på stallplan och beta hästarna. Förra året vid denna tiden hade vi vant in Rico på gräs rätt bra, så vi stod i mer än en halvtimme och betade dem varje dag. Så fort sommarhagarna blev iordninggjorda kunde vi även börja släppa hästarna där två-tre timmar varje dag. 

 

I år började vi lite senare eftersom gräset inte hade växt så mycket. Men vi har börjat lite smått nu i alla fall. När brukar ni börja vänja in hästarna på gräs? 

 

 

Hoppträna ordentligt kommer vi nog inte göra så mycket på vår volt eftersom den är ganska ojämn och liten, men däremot skulle jag vilja rida lite övningar med småhinder (sockerbitar) och upphöjda bommar lite regelbundet sådär. Tyvärr har vi märkt nu att det varken finns sockerbitar eller cavalettiklossar eller något liknande.

 

Något annat som också fattas är koner, som faktiskt kan vara väldigt bra att ha till en del övningar i både dressyr, markarbete och hoppning. Så det är väl något vi får lov att införskaffa snart.

 

Har dock inte en blekaste aning om vart man kan köpa sockerbitar eller vad de kostar. Cavalettiklossar vet jag ju finns ju lite här och var i olika hästsportaffärer, men de brukar också vara rätt dyra (om jag minns rätt). Det är något jag får kolla upp helt enkelt, så vi kan sätta igång nu med markarbetet och småhoppningen! :) 

Nu när jag ska gå och bli lite mer dressyrryttare, så måste jag så småning om kunna rida med längre läder än jag gör nu. Det är inte lika lätt att rida med dressyrläder i en hoppsadel, men det går. Har nästan hela vintern ridit på samma längd på lädrena - allround/uterittlängden. Sedan brukar jag korta ett hål vid hoppning och markarbete, och länga ett hål vid dressyrlektioner mm. Många andra gör säkert också så.

 

Men ska börja rida ut mer med mina vanliga "dressyrläder" nu och succesivt vänja mig själv med längre läder! 

 

När jag fick tillbaka protokollet från gårdagens dressyr blev jag först lite besviken, för flera gånger stod det i kommentarerna att Rico var spänd osv. Jag hade bra känsla när jag red, särskilt i kontrast till dressyrträningen dagen innan då han var mycket mer spänd och springig överlag. När jag tittade på filmen förstod jag vad domaren menade. Rico går gärna i en högre form och spänner upp sig, sedan spände han till lite i vissa övergångar. Men jag fick i alla fall intrycket av att han tyckte det hela var väldigt roligt, han var fokuserad och gjorde det jag bad honom om. Bättre ridning från min sida hade troligtvis lett till en mer avslappnad Rico med en lägre form. Eftersom formen inte är lika viktig i LC, så fokuserade jag mer på att rida bra vägar och sätta övergångarna vid rätt bokstäver (och komma ihåg vägen hehe). 

 

Men protokollet är väldigt bra i alla fall tycker jag, för nu vet jag exakt vad jag ska träna mer på.

 

Det är två veckor kvar till nästa Thereselektion så tills dess ska jag förbättra de delar som var mindre bra. När jag jobbar honom på volten ska jag göra mycket lösgörande arbete och mycket lydnad, och succesivt försöka få honom gå i en lägre mer avslappnad form - särskilt i galoppen men även traven behöver jobbas med. Funderar på att sätta ihop en liten lydnadsbana någon dag där jag blandar lite dressyr och bommar, småhinder osv. På uteritterna ska jag fortsätta med galopparbetet och mycket klättring i skogen. Kommer nog göra susen :) 

 

Ska sätta mig och skriva ner en lista nu på grejer som behöver tränas mer på. Återkommer om det senare ;) 

Foto: Owe Evans