Dagarna börjar dra ihop sig, plötsligt är det onsdag och bara tre dagar kvar till lördag. Fem dagar kvar till skolan börjar också.

I alla fall, på lördag - om allt går bra - så ska jag vara redo att sitta upp. Då kommer Axel och ska sitta upp först på han. Då får vi även se dels vad vi åstadkommit alla dessa veckor, månader. Också om Rico är redo och hur han kommer reagera. Förhoppningsvis står han stilla. Det är vad vi hoppas på.

Kommer kännas jobbigt att ta det där sista steget som man inte tagit ännu, men jag kan tänka mig att det är en otrolig känsla att få det "överstökat". Klart. Slutfört.

Längtar men ändå inte . . . Jag längtar inte till innan jag suttit upp, men längtar så otroligt tills jag är där uppe ! Och INTE skickas ner direkt igen (;)) !

Jag förväntar mig inte att någon ska förstå eftersom detta är ett väldigt ovanligt problem, komplicerat.




Inte förrän nyss, insåg jag hur bra vi var för varandra. Vi var inte perfekta - men vem är det ?

Bandet mellan oss kommer bli ännu starkare när vi klarat det här. Det är något jag är säker på.