Vid uppsittning
När jag sitter upp på Rico gör jag alltid på samma sätt. Det är för att ge honom och mig tryggheten i att vi gör likadant varje gång, och för säkerhetens skull ifall han skulle ha en mer bakskygg dag än vanligt.
Eftersom Rico är en (om än liten) storhäst, och jag är en ovig liten ryttare, så använder jag mig gärna av en naturlig upphöjning på stallplan. Rico står inte stilla vid en pall och det har han inte gjort sedan innan vi började få problem vid uppsittningen. Därför använder jag mig inte utav någon pall.
Ända sedan vi köpte Rico har någon alltid hållt emot sadeln när jag suttit upp. Jag minns bara en gång för länge sedan, på våren/försommaren 2011, som jag satt upp själv utan att någon höll emot sadeln. Det var helt enkelt för att ingen var där och kunde hjälpa mig. Men det gick ju bra förstås, för detta var innan vi började få problem.
De senaste veckorna har jag börjat sitta upp helt själv på Rico. Ingen som håller emot sadeln, ingen som håller i hästen. Även om det är en säkerhetsfråga om att någon ska hålla i hästen om den tenderar att bli skygg, så känner jag mig ändå tryggare och litar mer på honom när det bara är honom och jag. Jag blev liksom tvungen att börja tro och lita på mig själv och på honom, istället för att förlita mig på någon annan som står bredvid.
Varje dag, med undantag för någon enstaka dag i veckan då jag är stalledig och mamma rider, så "påstränar" jag Rico. Det gör jag för att trubba av hans flyktbeteende (som har varit väldigt starkt) och bakskyggheten. I det här inlägget har jag förklarat och visat med bilder hur det går till.
Jag sitter ju som sagt alltid upp på samma sätt med Rico. Jag gör det oftast i 3 steg.
Det första steget är att böja in huvudet på honom, och det gör jag av säkerhetsskäl, för om han skulle bli riktigt skraj och försöka sticka så kan jag ändå hejda honom och han kan inte heller ta sig rakt framåt.
Det andra steget är att ställa mig upp i stigbygeln en gång. Det gör jag för att checka läget, se hur han är idag. Om han skulle ha en riktigt bakskygg dag och reagera bara jag ställer mig upp på ena sidan, så förbereder jag honom alltid mer innan jag lägger över benet. Till exempel skulle jag kunna påsträna honom en stund extra, böja in huvudet fler gånger, eller ställa mig upp fler gånger, tills han blir avslappnad.
Det tredje steget är att sitta upp. Oftast ställer jag mig bara en gång innan jag sitter upp. När jag fått tag i stigbygeln berömmer jag honom ALLTID.
Ett riktigt stort steg framåt!
Idag tog jag och Rico ett riktigt riktigt stort steg framåt i utvecklingen, gällande våra uppsittningsproblem! Vi kunde sitta upp med hoppsadeln idag helt själva, och dessutom plocka upp ett hoppspö som låg uppepå voltens staket. Det sistnämda skrämde honom lite, eftersom det är ett ganska bakskyggt område precis där, men det gick och han lugnade sig fort!
Arbetet med uppsittning och bakskygghetsträning har ju varit en ganska stor del av bloggen sedan 2011. Det har gått upp och ner hela tiden, framsteg varvat med bakslag, trygghet har byggts upp och rivits ner och byggts upp igen. Det har funnits perioder då Rico har varit lugn och säker men jag varit skraj, och vice versa. Eftersom det också har varit så olika från dag till dag, så har någon alltid hållit i Rico och hållt emot sadeln vid uppsittning (i alla fall med hoppsadeln, för med westernsadeln kan vi sitta upp på ett annat sätt som gör det säkrare).
Det är lite drygt två år sedan jag senast kunde sitta upp helt själv och problemfritt och bara rida iväg. Det var en solig dag våren 2011, några få veckor innan uppsittningsproblemen började. Och nu är vi äntligen tillbaka på den nivån igen, känns himla bra!
Proving them wrong
Jag har egentligen aldrig tyckt mig vara rädd för uppsittningen eller något annat som har med hästar och ridning att göra, det har alltid varit för Ricos skull att vi började om med inridningen och tränade uppsittning mm. Men dessa ord i bakhuvudet har gjort att jag börjat tvivla på mig själv och börjat klandra mig själv, plötsligt känns det som att allt beror på mig, att allt är mitt fel.
Jag har haft väldigt mycket problem överlag med att sitta upp på Rico. Jag kan inte i nuläget sitta upp själv på honom, och det har jag inte kunnat på väldigt länge. Jag måste ha hjälp. Främst av säkerhetsskäl och även på grund av att jag känner mig säkrare om någon står och håller i och håller emot sadeln. Många saker sitter fortfarande kvar i bakhuvudet på mig, saker som hänt, sådant som folk sagt.
Jag hade inte tänkt låta andras åsikter påverka det jag gör och det jag tror på. Men det var ju lättare sagt än gjort.
Uppsittningsproblemen har de senaste två åren varit en stor del av mig, av mitt liv och min vardag. Jag är stolt över min och Ricos resa, men jag vill inte att folk ska förknippa mig med hon som inte kan sitta upp på sin egen häst, hon med den knäppa hästen, hon som inte vågar, hon som inte satsar.
Det räcker med mina egna tankar, mina egna ord. Jag behöver inte tryckas ner av andra också.
Det kommer aldrig gå att sitta upp på den där hästen. Du kan ju inte ens sitta upp på din egen häst. Du kan inte. Det går inte. Ge upp. (?)
När jag fick höra sådana ord för de första gångerna i mitt liv, så blev jag direkt inställd på attack. Jag skulle till varje pris bevisa motsatsen. Jag skulle bevisa att min och Ricos träning skulle komma att ge resultat. En dag skulle jag komma upp på honom igen och detta skulle bara vara en fråga om tid. Jag bestämde mig, och till slut klarade jag det. Men resan slutade ju inte där, fler ord som satte sig i bakhuvudet. Och nu är jag påväg att bevisa ännu en sak, att jag faktiskt kommer kunna sitta upp själv på Rico, jag tror att även detta bara är en fråga om tid. Ännu mer träning.
Problemet är när man får höra samma sak flera gånger, det sitter nu som en cementklump i bakhuvudet. Till slut börjar man tro på dessa människor, och tillslut börjar man tvivla på sig själv. När detta händer mig blir min hjärna som förlamad. Om jag tänker för mycket på vad någon har sagt och hör de orden ringa i huvudet blir jag som blockad.
Jag tänker inte ljuga, varken för er eller mig själv. Jag tänker inte säga att allt är bra med uppsittningen nuförtiden. Det varierar faktiskt från dag till dag, Rico har sina dagar och jag har mina dagar. Just idag ska jag i alla fall ge en riktig jävla eloge till min häst. Alla dessa timmar (om man slår ihop alla gånger så blir det nog rätt många timmar) som jag har haft tålamod med Rico när han varit rädd, DET fick jag tillbaka idag av Rico. Han är verkligen att lita på i sådana lägen, när man själv tappar modet. Han har ett tålamod som slår alla andras med hästlängder. Min hjärna blev sådär blockad och jag kunde inte rent psykiskt sitta upp. Jag blev frustrerad, arg på mig själv. Jag hade varit redo att ge upp, men allt kändes bara så himla dumt att uppsittningsproblemen plötsligt bara berodde på mig. Rico visade i alla fall sin allra bästa sida utåt. Han var tålmodig och lugn och väntade tills jag var redo. Försök på försök, om och om igen. Tillslut satt jag upp då. Ibland undrar jag om han faktiskt förstår? Helt ärligt.
Ord kan verkligen såra. Kanske tänker vi inte på det så mycket, även om det låter som en självklarhet när man säger det. Inte bara att man kan bli sårad av ord. Man kan brytas ner totalt. Jag tycker det är otroligt viktigt (även om det är väldigt svårt i praktiken) att tänka efter FÖRE man säger något. I alla lägen. Det som kommer ut ur din mun kan tolkas och låta annorlunda i någon annans öron. Det gör så ont att bli trampad på sin ömma tå. Orden kan sitta kvar i bakhuvudet länge länge.
"I have this thing inside of me that, when someone tells me that I can’t do something, I become obsessed with proving them wrong. If you tell yourself you can do it, you WILL do it." - Tyra Banks
Uppsittning - läget nu
Nu är det snart en vecka sedan vi flyttade till Långängen och uppsittningsproblemen har varierat lite från dag till dag. Ena dagen är han lugn som en filbunke och man kan sitta upp direkt, andra dagen är han spänd igen och man får förbereda honom mycket inför uppsittningen och liksom ta ett steg i taget. Men jag tror ändå att uppsittningsproblemen nu är under kontroll. Och de dagar han är lite spändare så krävs det bara lite extra förberedelse så han får chans att avreagera sig och spänna av. Jag är inte längre orolig för att INTE kunna komma upp på honom en dag, jag vet att det alltid bara är en tidsfråga. Vissa dagar tar det längre tid än andra, men i och med flytten och den fria tillgången tycker jag ändå att han har skött sig väldigt fint rakt igenom under denna veckan.
Såvitt jag kan se så verkar i alla fall hästarna trivas väldigt bra i nya stallet, jag tror detta kan bli jättebra. Särskilt nu till våren när man kan komma igång och rida och träna ordentligt.
gammal bild
Uppsittningsproblem
Och här kommer ännu en sådan rubrik, hur många gånger har jag inte skrivit om våra uppsittningsproblem de två senaste åren ?
Idag slog bakskyggheten till igen. I början när vi skulle sitta upp så var han ganska lugn. Han höll på att backa lite men gav sig efter en stund. När vi var redo att sitta upp blev det himla mycket spring och kvällsaktivitet på stallplan och på vägen. Några djur sprang omkring och skrek(?) på ängen och samtidigt började det blåsa och snöa mer. Rico blev spändare och spändare.
När han gör så påminns jag såklart om den dagen då uppsittningsproblemen slog till för första gången för mig. Då ville han inte stå still, trampade omkring och backade och spände sig. Skillnaden nu var att jag var feg/smart nog att inte ta steget längre, för jag minns ju mycket väl hur han då drog ivög med mig halvvägs över sadeln. Mycket har förändrats sedan dess, har fått massa bra träning och fått massa hjälp från diverse kunniga hästmänniskor. 99 gånger av 100 går det ju bra att sitta upp, och trots det ligger minnet kvar i bakhuvudet och en del av mig går bara och väntar på att allt ska vända och att man ska komma till den där 100e gången.
Vi tragglade i en halvtimme ungefär, sedan blåste det upp och snöade ännu mer, vilket resulterade i en ännu spändare häst. Han trampade runt och backade och det var svårt nog att få foten i stigbygeln. Han "försvarar" sig med att spänna upp sig och inte stå stilla. När jag kunde ställa mig upp halvvägs i sadeln så nöjde jag mig för idag och gick med Valle och mamma på promenad.
Så varför satt jag inte upp då när jag väl kunde ställa mig upp i sadeln ?
Han var ju som sagt väldigt spänd och jag ville inte ställa alltför höga krav med tanke på dagsformen/dagshumöret.
Jag är inte längre rädd för själva uppsittningen eller när han håller på att krångla, för en period för ett tag sedan var jag faktiskt det. Men jag är rädd för att göra fel och på så vis göra saken värre. Idag tog jag det säkra före det osäkra och valde att inte försöka slänga mig upp på han när han var såpass spänd. Det fanns ju en chans att jag skulle kunnat lägga över benet utan några större problem, men det fanns också en liten risk att han skulle blivit skrämd och det skulle i sin tur lett till att både han och jag skylle blivit skrämda och fått backa bak igen i vår utveckling. Det fanns ju ändå en risk att vi skulle återigen blivit det där ekipaget som är lite smått rädda för varandra.
Rädslan sitter inte i att ramla av eller slå mig, utan det handlar mer om konsekvenserna. Bakslagen, att behöva gå tillbaka till ruta ett igen och börja om med allt.
Jag vill för allt i världen inte göra saken värre än den redan är. Därför gav jag mig för idag och laddar istället upp för morgondagen. Imorgon handlar det om massa påsträning/bakskygghetsträning, pepp, gott humör och tålamod.
You are worth it.
Träna "bort" bakskygghet
Jag är inte säker på om Ricos uppsittningsproblem beror på att han är bakskygg, eller om det är tvärtom, att hans bakskygghet beror på uppsittningsproblemen. I vilket fall som helst hänger de ihop med varandra, och i vilket fall som helst är Rico en bakskygg pålle, som behöver massa extra träning.
Jag har hört från flera håll att man inte kan träna bort bakskyggheten helt, men jag har fått kvitto och bevis på att det ändå går att trubba av. Det handlar främst om att avdramatisera, och att även trubba av flyktbeteendet eftersom det är flykten i sig som kan göra bakskyggheten farlig för hästen och ryttaren.
Jag tränar Rico på flera olika sätt från marken och i sadeln, och det gör jag mest pga uppsittningen men även för ridningen i sig. Han kan tex bli rädd om man kommer i obalans i sadeln, tappar en stigbygel eller blir hoppad lite ur sadeln över ett hinder, och det tror jag hänger mycket ihop med själva bakskyggheten och även flyktbeteendet.
"Påsträning" som jag kallar det, trubbar av både bakskyggheten och flyktbeteendet sålänge man gör rätt. Principen är enkel men själva utförandet kan vara lite svårt i början, det är viktigt att "belöna" i rätt ögonblick så man inte belönar ett felaktigt beteende. Det handlar om tryck och eftergift. Den här sortens träning gör jag nästan varje dag jag är i stallet och ska rida. Nu när vi jobbat med det såpass länge så tar det bara 5-10 minuter max, men i början måste man ha tålamod och gott om tid på sig om man ska göra det ordentligt.
"Pallträning", avdramatiserar bakskyggheten lite. Jag brukar stå på en pall, oftast vid sadelläget för det är där det behövs mest för Ricos del, brukar luta mig lite över ryggen på honom, klia honom på ryggen och vid manken för att lugna honom och stiga upp och ner för pallen rytmiskt. Ibland brukar jag också stå på en pall när jag borstar och pysslar med honom, för att han ska få chans att slappna av när jag är där uppe.
Sedan, rent allmänt, är jag lite extra flaxig när jag slänger på täcken osv osv, och jag försöker succesivt göra fler saker själv uppe på honom, som att spänna sadelgjorden, ändra läder osv osv. Och det gör jag för att han ska bli van vid att saker händer uppepå ryggen på honom. Man får helt enkelt börja med små små saker, som att byta spöhand, rätta till hjälmen (för två år sedan kunde jag inte rätta till hjälmen utan att han blev skraj), och spänna sadelgjorden själv när någon håller i osv osv. Det är viktigt att gå långsamt framåt, och det är viktigt att ha tålamod och belöna både sig själv och hästen när man gjort framsteg.
Bilden är tagen precis när jag suttit upp på vår hopptävlingsdebut. Han var spänd som en stålfjäder men tack vare vår träning så stod han ändå stilla (dock på helspänn) när jag satt upp, och jag kunde då vackert gå in på tävlingsbanan och vägra ut mig på första och andra hindret ;) Han skötte sig så sjukt bra tills vi kom in på tävlingsbanan, framridningen och framhoppningen var han kanonfin så jag var absolut jättenöjd ändå !! :)
Uppsittningsproblem
Ikväll blåste det verkligen full storm uppe på volten, och storm är något som verkligen inte gör saken bättre en sådan dag då Rico är lite extra spänd och bakskygg - som idag. Vi fick ta tio minuter / en kvart av lektionstiden bara för uppsittningen, vilket är lite synd då man betalat för en 45 minuters privat dressyrlektion och endast rider 30 minuter av de 45.
Varje dag innan jag sitter upp på Rico har jag tagit för vana att alltid ställa mig upp i sadeln minst en gång, för att checka av dagshumöret på honom och om han skulle reagera då så är jag i alla fall inte halvvägs över med benet, vilket hänt ett antal gånger innan då han dragit iväg vid uppsittning.
När jag ställde mig upp första gången så spände han till och hoppade fram ett steg, men hejdade sig sedan och vi fick då ännu ett kvitto på att all vår träning med honom har gjort någon slags nytta. Sedan fick han i alla fall för sig att han inte skulle stå still, han backade och höll på och trampa runt. Ställde mig upp ett par gånger och när han lugnat sig lite så satt jag upp. Jag var lite snabb så jag hann i alla fall över sadeln med benet innan han reagerade, han var påväg att sticka framåt men eftersom vi alltid har huvudet inböjt på honom när vi sitter upp så kunde han inte ta sig framåt, han försökte då dra runt i en cirkel men han kom inte långt för Kicki höll i tygeln från andra sidan (hon höll ju emot sadeln). Han backade ett par steg och två sekunder senare hejdade han sig och han insåg att det inte var så himla farligt trots allt.
Men pga att det blåste så mycket så hade han svårt att slappna av helt sen när vi red. De första stegen vi tog var alla musklerna på helspänn, han liksom gick och väntade på att något skulle hända. Men han lugnade sig efter några minuter så kunde vi rida i princip som vanligt.
Jag måste faktiskt ge mig själv lite cred för att jag har blivit så lugn/iskall i sådana här situationer, om detta hade hänt för ett år sedan hade jag inte vågat sitta upp alls. Jag hade bangat ur efter att han reagerat första gången jag ställde mig i sadeln.
Sedan ska jag självklart ge en guldstjärna till Rico idag, som trots allt hejdade sig och lugnade sig relativt snabbt. Denna hästen är mer än guld värd, så himla synd att vi har de problemen vi har med honom. I övrigt är han ju en sådan underbar individ !
Rico - 22/9
Idag skulle det vara hoppträning för Therese ! Hann dock inte rida så länge innan jag åkte i backen, hehe. Hade skrittat och travat fram och börjat lite smått med högergaloppen. I en hörna var min skänkel lite halvkass så Rico var påväg att bryta av till trav, men jag var då snabb och knackade till med skänkeln för att han skulle hålla igång galoppen. Då fick Rico lite humör och gjorde något litet språng (sköt rygg) i protest.
Det hela hade gått bra om jag inte hade tappat stigbygeln, för det var det som gjorde att Rico blev rädd från första början. Så han började sticka iväg, efter något varv var han påväg att lugna ner sig men det blev lite hackigt/studsigt när han saktade ner så då tappade jag även den andra stigbygeln (suck).
Då blev det ju en väldig fart på pållen, jag bara försökte hålla mig kvar i hyfsad balans samt ha ett jämnt stöd i tygeln, det har funkat förut för att lugna ner honom. Men det var lite lättare sagt än gjort, utan stigbyglar på en skenande häst. Hörnorna var värst, för han svänger så sjukt tvärt så man inte hänger med. Efter några varv (jag klarade flera hörnor) flög jag av alldeles efter en hörna. Rätt in i staketet, bakhuvudet in i stocken och min axel/arm fällde en stolpe.
Det var en jädra smäll, haha, jag typ bröt ihop halvt först för jag fattade verkligen ingenting, men efter några minuter var jag mig själv igen ;) Rico lugnade sig faktiskt ganska fort, jämfört med hur han brukar bli efter en sån här typ av händelse.
Axeln och armen var de enda som gjorde illa sig, huvudet gjorde lite ont i början men jag mådde inte illa eller så, tror inte det var någon fara :) Men pga axeln/armen kunde jag inte (fysiskt) sitta upp efter det, Therese satt upp på honom efter lektionen och red några varv. Då var han jättefin och lösgjord, avspänd i alla gångarter förutom höger galopp.
När jag kom hem så såg jag att axeln och halva armen var alldeles röd, gissar att det kommer bli ett riktigt "snyggt" blåmärke där sen ;)
Uppsittning
Hittade några filmer från gamla uppsittningsträningar förra året. Här är några printscreens från det. Jag tycker man ser hur spänd han var och rädd. Det var sådär högt upp vi kunde ställa oss vid denna tiden förra året. Sedan löste det sig ju förstås. Vi tränade två gånger om dagen hela sommaren, med att bara tynga, ställa sig, luta sig över osv osv. 
Och här är prinstcreens från när pappa filmade uppsittningen i förrgår. Lugn och avslappnad rätt igenom.
Tycker han har utvecklats något otroligt under detta året, även om jag förra sommaren bestämt mig för att behålla hoppet hela tiden så måste jag erkänna att jag inte trodde att han skulle bli helt bra med uppsittningen. Visst har vi bakslag ibland, och vi måste hela tiden fortsätta träna. Men han har lärt sig att behärska sig på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Blir han skrämd så står han som fastklistrad, istället för att dra iväg. Så himla stolt !
Rico - 24/8
Cred till dom som läser, stor dag för mig !
Tog ledigt idag från skolan (mamma ringde mig sjuk hehe . . . ) för kunde ju inte missa när Eva och Axel kom ! :'D
Mamma tömkörde en kortis innan (typ en halvtimme ?), vi trodde att de bara skulle köra lite påsträning och sitta upp sen typ :P Efter tömkörningen fick Rico äta lunch hö :) Fast han tyckte gräset var godare . . . (a)
Eva och Axel anlände. Axel ( som vi för övrigt aldrig träffat förut, visste bara att han var Evas kanonmat hehe . . . ) frågade lite om Rico och pratade lite medan vi gjorde i ordning honom :) Han var trevlig och rätt kul, dessutom ung och ganska liten. ( vi var lite rädda att det skulle komma en kraftig skäggig gammal gubbe och sitta upp, då Rico ibland har väldigt svårt för just män ! Särskilt skäggiga :P )
Sadlad, tränsad och klar gick vi upp på volten. Först körde Eva lite påsträning, sedan tog Axel över en stund. Rico for runt som en tok i galopp och lufthopp i en liten sjumetersvolt runt både Eva och Axel ;) Han blev genomsvettig också såklart :) .
När vi hållt på i lite mer än 1½h så skulle Axel sitta upp. Själva uppsittningen var busenkel xD Man nästan skrattade för det såg så lätt ut, och Rico stod stilla :) Men när de gick runt lite så spände han sig en hel del. Men när han var lugn så satt han av. Eller nästan, han la över benet och ställde sig på ena sidan, och la tillbaka benen igen :) Sen satt mamma upp, gick också bra. Sen min tur . . .
Helt random bild, blev inga bilder idag då min frivilla fotograf (som även skulle filmat när Axel satt upp) gick ju i skolan då detta var alldeles efter lunch ! :( Ursäkta stövelstrumporna över knäna . . .
Den här rubriken har ni saknat va ? ;D Jag har i alla fall saknat den, grymt mycket !
I alla fall, Rico bokstavligt talat stod och sov när jag satt upp ;) Så inget problem där ! Fast han var så trött att jag bokstavligt talat fick trycka fram honom de få steg vi tog, lite trist men förståeligt :) Att sitta av däremot var svårare xD Är ju inte van vid att kliva av, som man gör med westernsadeln. Det kändes onaturligt och det var bra att Eva sa exakt hur jag skulle göra ;)
När Eva och Axel åkt satt mamma upp igen och skrittade ut i skogen 5 min typ :) Han skötte sig exemplariskt och detta är en dag att MINNAS !
Tog ledigt idag från skolan (mamma ringde mig sjuk hehe . . . ) för kunde ju inte missa när Eva och Axel kom ! :'D
Mamma tömkörde en kortis innan (typ en halvtimme ?), vi trodde att de bara skulle köra lite påsträning och sitta upp sen typ :P Efter tömkörningen fick Rico äta lunch hö :) Fast han tyckte gräset var godare . . . (a)
Eva och Axel anlände. Axel ( som vi för övrigt aldrig träffat förut, visste bara att han var Evas kanonmat hehe . . . ) frågade lite om Rico och pratade lite medan vi gjorde i ordning honom :) Han var trevlig och rätt kul, dessutom ung och ganska liten. ( vi var lite rädda att det skulle komma en kraftig skäggig gammal gubbe och sitta upp, då Rico ibland har väldigt svårt för just män ! Särskilt skäggiga :P )
Sadlad, tränsad och klar gick vi upp på volten. Först körde Eva lite påsträning, sedan tog Axel över en stund. Rico for runt som en tok i galopp och lufthopp i en liten sjumetersvolt runt både Eva och Axel ;) Han blev genomsvettig också såklart :) .
När vi hållt på i lite mer än 1½h så skulle Axel sitta upp. Själva uppsittningen var busenkel xD Man nästan skrattade för det såg så lätt ut, och Rico stod stilla :) Men när de gick runt lite så spände han sig en hel del. Men när han var lugn så satt han av. Eller nästan, han la över benet och ställde sig på ena sidan, och la tillbaka benen igen :) Sen satt mamma upp, gick också bra. Sen min tur . . .
Helt random bild, blev inga bilder idag då min frivilla fotograf (som även skulle filmat när Axel satt upp) gick ju i skolan då detta var alldeles efter lunch ! :( Ursäkta stövelstrumporna över knäna . . .
Den här rubriken har ni saknat va ? ;D Jag har i alla fall saknat den, grymt mycket !
I alla fall, Rico bokstavligt talat stod och sov när jag satt upp ;) Så inget problem där ! Fast han var så trött att jag bokstavligt talat fick trycka fram honom de få steg vi tog, lite trist men förståeligt :) Att sitta av däremot var svårare xD Är ju inte van vid att kliva av, som man gör med westernsadeln. Det kändes onaturligt och det var bra att Eva sa exakt hur jag skulle göra ;)
När Eva och Axel åkt satt mamma upp igen och skrittade ut i skogen 5 min typ :) Han skötte sig exemplariskt och detta är en dag att MINNAS !
Rico - 20/8
Eva och Axel skulle kommit idag och vi skulle suttit upp, men det blev flyttat till tisdag eller onsdag efter 12 nångång, hoppas mitt nya schema är snällt mot mig bara så jag slipper ta ledigt haha xD Lärare fattar ju oftast inte det där med hästar och dess problem och träning så kanske blir svårt att förklara det ;)
Mamma tömkörde, jag satt upp några gånger på Madicken medans, och efteråt uppsittningstränade jag halvt i ösregnet, hann bara göra en och en halv gång innan jag blev genomsur av regnet haha xD
Bild på remonten kommer . . . Han hade den idag, och han var supersöt och gullig med den :)
Dock regnade det ju så vågade inte ta fram Iphonen och fota haha ;)
Mamma tömkörde, jag satt upp några gånger på Madicken medans, och efteråt uppsittningstränade jag halvt i ösregnet, hann bara göra en och en halv gång innan jag blev genomsur av regnet haha xD
Bild på remonten kommer . . . Han hade den idag, och han var supersöt och gullig med den :)
Dock regnade det ju så vågade inte ta fram Iphonen och fota haha ;)
Rico - 16/8
Mamma tömkörde, han såg fin ut och jag fotade såklart :)
Efteråt bytte vi till westernsadeln och körde lite uppsittningsträning, jag körde 2ggr på varje sida vilket var helt lagom :P Han stod blickstilla vilket är både positivt och . . . inte negativt, men jag skulle hellre få en reaktion nu än när jag sitter upp ! För då om han reagerar när man sitter upp kommer jag veta hur han gör och hur jag ska göra ;)
Efter det, påsträning :D Började med att sätta en stor svart sopsäck på en sopkvast, men efter någon minut på varje sida insåg jag att det blev alldeles för tungt för min lilla klena arm :$ hittade ett spö att trä i soppåsen istället :D Han tyckte den var jätteläskig för den var så stor och den prasslade för det blåste lite 24/7 :o Men han var superduktig och fick röra hela honom i slutet (i början var den läskig bara den var där . . .).
Observera att schabraket är från Hööks och det krympte till xxxxs (typ galoppsadel ?) i 40 grader i tvätten . . .
(-.-) Den får honom att se tjock ut efter vi tvättat den xD Pytteliten ! Den passar nog B-ponny nu :)
Mer bilder kommer senare i ett annat inlägg :)
Efteråt bytte vi till westernsadeln och körde lite uppsittningsträning, jag körde 2ggr på varje sida vilket var helt lagom :P Han stod blickstilla vilket är både positivt och . . . inte negativt, men jag skulle hellre få en reaktion nu än när jag sitter upp ! För då om han reagerar när man sitter upp kommer jag veta hur han gör och hur jag ska göra ;)
Efter det, påsträning :D Började med att sätta en stor svart sopsäck på en sopkvast, men efter någon minut på varje sida insåg jag att det blev alldeles för tungt för min lilla klena arm :$ hittade ett spö att trä i soppåsen istället :D Han tyckte den var jätteläskig för den var så stor och den prasslade för det blåste lite 24/7 :o Men han var superduktig och fick röra hela honom i slutet (i början var den läskig bara den var där . . .).
Observera att schabraket är från Hööks och det krympte till xxxxs (typ galoppsadel ?) i 40 grader i tvätten . . .
(-.-) Den får honom att se tjock ut efter vi tvättat den xD Pytteliten ! Den passar nog B-ponny nu :)
Mer bilder kommer senare i ett annat inlägg :)
Rico - 13/8
Vill bara säga först att Rico är världens bästa duktigaste häst och jag är jättestolt över honom :) Inte för att det har så mycket med det här att göra men ville bara få det sagt, jag är SJUKT stolt över honom och de framsteg vi gjort tillsammans. Vi har en framtid tillsammans. Den framtiden ser ljus ut. Det känner jag redan nu !
Tog en annan slags påse idag och tränade honom på den :) Samma princip som igår när Eva kom, tanken är att vi ska få fram budskapet till honom att när något är läskigt vill vi att han ska stå stilla ;)
För i början av gårdagens "påse-pass" var hans enda tanke att fly därifrån snabbt som attan (xD), han gjorde först och tänkte sen ungefär. Men Eva bara följde efter honom med påsen på samma avstånd tills han stannade - då tog hon bort det läskiga som belöning. Då förstår han att det läskiga försvinner inte förrän han står stilla. Idag när han tyckte påsen var läskig reagerade han - han tittade och spände sig, lutade sig lite ifrån - behärkade sig och stod stilla sen.
Han var i alla fall sjukt duktig och jag är jättestolt :)
Efter påseträningen (man kan kalla det miljöträning på sätt och vis - nästan :P) gjorde jag och mamma varsin superkort uppsittningsträning. Mamma gjorde 2ggr på varje sida och jag gjorde 3ggr på varje sida. Kom högre upp än någonsin och han stod stilla och bara flyttade något steg en gång när jag råkade tappa balansen och blev tvungen att grabba tag någonstans på sadeln xD Det tyckte han lät konstigt så det var såklart livsfarligt :) Men där märkte man att påseträningen faktiskt HJÄLPER oss i uppsittningen ! Han förstår att om han blir rädd får han såklart reagera men inte fly utan stå stilla. Han ska veta att inget vi gör med honom behöver han vara rädd för.
Superbra känsla ! Tänk bara hur det kommer bli efter ett par veckor till, om vi fortsätter med det här !
Blev en hel novell av det här inlägget xD Bjuder på en ovisad bild som "förlåt" för det ;) Oredigerad och inte beskuren :)
Som ni kanske ser på bilden (jag tror jag nämt det förut också !) så är pannbandet från Glen Gordon äntligen limmat ! Halva guldhjärt"kedjan" hade trillat av och hängde nästan ner i ögonen på han ! :S Den började lossna första gången jag använde den . . . Sen blev det bara värre och värre !
Tog en annan slags påse idag och tränade honom på den :) Samma princip som igår när Eva kom, tanken är att vi ska få fram budskapet till honom att när något är läskigt vill vi att han ska stå stilla ;)
För i början av gårdagens "påse-pass" var hans enda tanke att fly därifrån snabbt som attan (xD), han gjorde först och tänkte sen ungefär. Men Eva bara följde efter honom med påsen på samma avstånd tills han stannade - då tog hon bort det läskiga som belöning. Då förstår han att det läskiga försvinner inte förrän han står stilla. Idag när han tyckte påsen var läskig reagerade han - han tittade och spände sig, lutade sig lite ifrån - behärkade sig och stod stilla sen.
Han var i alla fall sjukt duktig och jag är jättestolt :)
Efter påseträningen (man kan kalla det miljöträning på sätt och vis - nästan :P) gjorde jag och mamma varsin superkort uppsittningsträning. Mamma gjorde 2ggr på varje sida och jag gjorde 3ggr på varje sida. Kom högre upp än någonsin och han stod stilla och bara flyttade något steg en gång när jag råkade tappa balansen och blev tvungen att grabba tag någonstans på sadeln xD Det tyckte han lät konstigt så det var såklart livsfarligt :) Men där märkte man att påseträningen faktiskt HJÄLPER oss i uppsittningen ! Han förstår att om han blir rädd får han såklart reagera men inte fly utan stå stilla. Han ska veta att inget vi gör med honom behöver han vara rädd för.
Superbra känsla ! Tänk bara hur det kommer bli efter ett par veckor till, om vi fortsätter med det här !
Blev en hel novell av det här inlägget xD Bjuder på en ovisad bild som "förlåt" för det ;) Oredigerad och inte beskuren :)
Som ni kanske ser på bilden (jag tror jag nämt det förut också !) så är pannbandet från Glen Gordon äntligen limmat ! Halva guldhjärt"kedjan" hade trillat av och hängde nästan ner i ögonen på han ! :S Den började lossna första gången jag använde den . . . Sen blev det bara värre och värre !
Rico - 11/8
Mamma longerade först :) Sen kom Eva Malmström, som jag nämde tidigare i ett annat inlägg.
Så vem är Eva ?
Hon är för det första pappas westerntränare. Hon är väldigt duktig med Nh, hästar och hästar med problem. Hon har kommit tidigare till oss och hjälpt oss med massa saker. Vi var ju påväg att lära Rico western innan sommaren, då kom hon ibland och höll lektioner ungefär :)
Tanken var, trodde vi, att hon skulle hjälpa oss med själva uppsittningsproblemet. Att vi till exempel skulle visa hur vi tränat och ställa oss upp på ena sidan några gånger, men då tog hon fram en ikeapåse och jobbade med den xD Hon hjälpte oss alltså med vårt problem, indirekt. Men det var riktigt givande, ska inte klaga alls :)
Rico trodde ju SJÄLVKLART att hans tomma höpåse skulle äta upp honom, så han flög omkring som en struts - hoppade runt och försökte undvika den.
Tänkte inte förklara hela "passet" i detalj men kan säga att det var OTROLIG skillnad från de första 5 minuterna till de sista 5 minuterna ! I början fick inte ens påsen röra vid honom, eller ens vara i närheten av honom. Och i slutet stod han lugn som en filbunke på alla fyra ben, haha xD medan Eva strök och prasslade med påsen (som för övrigt var fastknutet i ett spö för att lättare kunna nå) över halsen, över ryggen, på benen, på magen, över rumpan och bakom svansen.
Tidigare så drog han in rumpan under sig och stod på ett ben typ så fort den var på rumpan eller någonstans där i närheten.
Meningen med den här träningen (som vi också ska fortsätta med och utveckla) är att trubba av hans flyktbeteende. (han är lite bakskygg också, ALLT bakom huvudet är apaläskigt - särskilt på rumpan) Alltså FÅR han reagera men han ska inte försöka fly. Genom att vara väldigt tydlig med att följa med honom med tex påsen - om han skuttar omkring - tills han står stilla, så berättar vi det för honom ! Då tar man bort trycket och då får han belöning och förstår vad vi vill att han ska göra när han tycker något är läskigt. Vi vill att han ska stå stilla.
Så sjukt svårt att förklara allt detta med TEXT ! Men gjorde mitt bästa, här får ni lite bilder från longeringen (ville hänga med ordenligt på Eva-träningen sen så blev inga bilder där tyvärr)
"oj stod du där ?" xD
Rico - 4/8
Cissi kom idag, och tiiiiidigt började vi tömköra :) Han sprang runt som en gud, har bara sett honom så fin en gång förut, och det var sist Cissi kom förra gången och hjälpte till med tömkörningen :D Försöker komma ihåg nu vad hon sa, men är svårt ! Mitt lilla huvud fick ta in en hel del idag.
Efter ca 45 min tömkörning bytte vi till westernsadel och tyglar och uppsittningstränade :) Vi som har gjort det här varje dag (ibland också fler gånger om dagen) märker ju inte så mycket skillnad från gång till gång, inte heller från vecka till vecka.
Men det jag skulle komma till då: Cissi, som bara kommer en gång i veckan ungefär, såg jättemycket skillnad på Rico idag om hon jämförde med tidigare gånger. Innan så har han ju kunnat studsa iväg när vi gjorde det här bara för att en bil körde förbi utanför ! Det krävdes liksom inte särskilt mycket för honom att reagera eftersom han var så spänd. Stod ju på tårna hela passen, man fick ju bara hålla i sig typ xD Ifall att ;)
Men idag så var han så lugn han bara kunde, stod helt avspänt när vi utmanade honom mer och mer ;) För idag kom vi faktiskt ännu ett snäpp längre ! Kortade stiglägrena nåt hål och stod med nästan helt rakt ben (man har väl inte helt rakt ben heller när man sitter upp sen, så behöver nog inte sträcka på benet mer ändå ?). Höll bara i knoppen med båda händerna (så inte balansen fastnar i bakvalvet) och lyfte det benet som ska över sen när man faktiskt sitter upp.
Tyvärr var det sista gången det här året Cissi kom, eftersom vi åker hem nu i helgen.
Men nu vet vi i alla fall att HAN är psykiskt redo för nästa stora steg, att faktiskt sitta upp. Frågan är ju då om ryttaren är redo också ? Jag skulle absolut inte tacka nej till att sitta upp på någon annan häst innan då jag helt förträngt hur man gör :S Och inte blir det lättare heller att komma ihåg när man har en sadel man i princip aldrig använt förut (Westernsadeln).
Han kommer säkert snurra ett par varv, som mest. Reagera får vi räkna med att han gör, men inte på samma sätt som utan den här träningen ! Väl uppe kommer vi ha så roligt tillsammans, jag tror båda parter börjar förstå det nu <3
Efter ca 45 min tömkörning bytte vi till westernsadel och tyglar och uppsittningstränade :) Vi som har gjort det här varje dag (ibland också fler gånger om dagen) märker ju inte så mycket skillnad från gång till gång, inte heller från vecka till vecka.
Men det jag skulle komma till då: Cissi, som bara kommer en gång i veckan ungefär, såg jättemycket skillnad på Rico idag om hon jämförde med tidigare gånger. Innan så har han ju kunnat studsa iväg när vi gjorde det här bara för att en bil körde förbi utanför ! Det krävdes liksom inte särskilt mycket för honom att reagera eftersom han var så spänd. Stod ju på tårna hela passen, man fick ju bara hålla i sig typ xD Ifall att ;)
Men idag så var han så lugn han bara kunde, stod helt avspänt när vi utmanade honom mer och mer ;) För idag kom vi faktiskt ännu ett snäpp längre ! Kortade stiglägrena nåt hål och stod med nästan helt rakt ben (man har väl inte helt rakt ben heller när man sitter upp sen, så behöver nog inte sträcka på benet mer ändå ?). Höll bara i knoppen med båda händerna (så inte balansen fastnar i bakvalvet) och lyfte det benet som ska över sen när man faktiskt sitter upp.
Tyvärr var det sista gången det här året Cissi kom, eftersom vi åker hem nu i helgen.
Men nu vet vi i alla fall att HAN är psykiskt redo för nästa stora steg, att faktiskt sitta upp. Frågan är ju då om ryttaren är redo också ? Jag skulle absolut inte tacka nej till att sitta upp på någon annan häst innan då jag helt förträngt hur man gör :S Och inte blir det lättare heller att komma ihåg när man har en sadel man i princip aldrig använt förut (Westernsadeln).
Han kommer säkert snurra ett par varv, som mest. Reagera får vi räkna med att han gör, men inte på samma sätt som utan den här träningen ! Väl uppe kommer vi ha så roligt tillsammans, jag tror båda parter börjar förstå det nu <3
Rico - 31/7
Ridhuset var bokat "hela dagen" men vi frågade dom som bokat om det var ledigt något och de skulle sluta ungefär vid 5 eller vad det var ;) Så på kvällen uppsittningstränade jag - Rico var sjukt duktig !
Stod med i princip helt rakt ben (har ju kortat stiglädrena sedan jag hade helt rakt ben sist så det är ändå högre upp än tidigare) och lutade mig över, han stod som ett tänt ljus på vänstersidan men på höger har vi märkt att han är lite mer spänd - kombinerat med att jag är svagare i höger fot, dels för att jag inte "brukar" sitta upp från högersidan och dels för att högerfoten blev skadad för ett par dagar sedan :)
Tur är i alla fall att det inte var tvärt om, hellre lugn på den sidan som vi ska sitta upp från sen än spänd på den sidan som vi ska sitta upp på sen ;) Ellerhur ? :P
Mamma gick en liten promenad med honom efteråt så nu står han troligtvis och tuggar hörester inne i boxen och är nöjd ! :)
Tänk när man till och med kunde komma upp barbacka :(
Rico - 21/7 (morgon)
Morgonpasset då; Cissi kom tillbaka. Mamma hann gå en liten kort promenad med Rico innan, han brukar annars ha löjligt mycket överskottsenergi på morgonen ;) Men eftersom det blev tömkörning igår kväll också så var han ganska lugn och fin :)
Det var ju mer än en vecka sedan Cissi kom senast, och vi som gör detta 2 ggr om dagen varje dag kanske inte märker hur långt vi kommit, eftersom det är så lite i taget ! ;) Hon tyckte vi hade tagit ett jättesteg framåt. Sist hon var där så kunde vi endast stå på marken och tynga med foten i stigbygeln, om vi gjorde mer skuttade han iväg (med bakdelen, han kan inte göra annat med huvudet inböjt). Idag kunde jag faktiskt stå upp med nästan helt rakt ben (vi håller på att korta stigbyglarna nu ett snäpp varje dag, särskilt för min skull med så korta ben, når inte ner annars sen när jag väl ska sitta däruppe xD Men tar det lite i taget för både häst och människas skull, så det inte blir för snabba förändringar :P)
Mamma började då, hon körde bara typ 5 min, sen fick jag "ta över". Först var han lite spänd och tyckte det var jobbigt, han gjorde några försök att skutta iväg men det är mycket lättare att följa med när man står i stigbygeln, förr när man bara hade foten i var man ju på ett sätt tvungen att ta ur foten och gå efter, då vann han ju lite :( .
Gjorde mycket jobb med att stå kvar och luta mig över (så tyngden blir mitt på ryggen, inte i ena stigbygeln), om han gick iväg så höll jag bara i mig i knoppen och fy tusan vilken styrketräning ! Fick nästintill kramp i både armar och ben, och inte blev det lättare när han försökte gå iväg :P
Han var lite fräck mot slutet och började bita mig i benet ! Eller bet gjorde han inte riktigt, nafsade mer !
Jag tar ju in huvudet på honom så hans mule är så nära stigbygeln som möjligt, då tog han upp huvudet och började tugga på mig xD Fick vara envis och putta bort honom lite, men fick liksom inte sluta med det jag höll på med, då skulle han vinna . . . Men han slutade efter några minuter och sedan skötte han sig jättebra ! :D När jag gjorde sista gången stod han faktiskt och frustade ! ;) Så alla var nöjda då !
Efter det blev det lite prat med Cissi :) Hon tror också det här kommr funka :D
Det var ju mer än en vecka sedan Cissi kom senast, och vi som gör detta 2 ggr om dagen varje dag kanske inte märker hur långt vi kommit, eftersom det är så lite i taget ! ;) Hon tyckte vi hade tagit ett jättesteg framåt. Sist hon var där så kunde vi endast stå på marken och tynga med foten i stigbygeln, om vi gjorde mer skuttade han iväg (med bakdelen, han kan inte göra annat med huvudet inböjt). Idag kunde jag faktiskt stå upp med nästan helt rakt ben (vi håller på att korta stigbyglarna nu ett snäpp varje dag, särskilt för min skull med så korta ben, når inte ner annars sen när jag väl ska sitta däruppe xD Men tar det lite i taget för både häst och människas skull, så det inte blir för snabba förändringar :P)
Mamma började då, hon körde bara typ 5 min, sen fick jag "ta över". Först var han lite spänd och tyckte det var jobbigt, han gjorde några försök att skutta iväg men det är mycket lättare att följa med när man står i stigbygeln, förr när man bara hade foten i var man ju på ett sätt tvungen att ta ur foten och gå efter, då vann han ju lite :( .
Gjorde mycket jobb med att stå kvar och luta mig över (så tyngden blir mitt på ryggen, inte i ena stigbygeln), om han gick iväg så höll jag bara i mig i knoppen och fy tusan vilken styrketräning ! Fick nästintill kramp i både armar och ben, och inte blev det lättare när han försökte gå iväg :P
Han var lite fräck mot slutet och började bita mig i benet ! Eller bet gjorde han inte riktigt, nafsade mer !
Jag tar ju in huvudet på honom så hans mule är så nära stigbygeln som möjligt, då tog han upp huvudet och började tugga på mig xD Fick vara envis och putta bort honom lite, men fick liksom inte sluta med det jag höll på med, då skulle han vinna . . . Men han slutade efter några minuter och sedan skötte han sig jättebra ! :D När jag gjorde sista gången stod han faktiskt och frustade ! ;) Så alla var nöjda då !
Efter det blev det lite prat med Cissi :) Hon tror också det här kommr funka :D
Rico - 20/7
Jag tog morgonpasset idag, uppsittningsträning :)
Han var lite spänd emellanåt, han är oftast lite mindre lugn och go på morgonen när han är fylld med energi ;) Han började snurra runt några gånger men vi avslutade bra. Är lite nöjd ändå, kändes inte som att det gick framåt idag men man kan inte kräva det varje dag enligt mig.
Lite spänd :O Kanske kommer upp fler bilder, tar så lång tid bara :( blogg.se menar jag ! ;)
Mamma ska uppsittningsträna ikväll och tömköra, i morgon kommer Cissi och då hoppas vi att vi kan gå vidare ännu ett snäpp ! Men vi kommer såklart fortsätta träna på det vi gör nu, till han är minst lika lugn som om vi skulle sätta foten i stigbygeln nu (det klarade han ju inte förut).
SPÄNNANDE :D
Han var lite spänd emellanåt, han är oftast lite mindre lugn och go på morgonen när han är fylld med energi ;) Han började snurra runt några gånger men vi avslutade bra. Är lite nöjd ändå, kändes inte som att det gick framåt idag men man kan inte kräva det varje dag enligt mig.
Lite spänd :O Kanske kommer upp fler bilder, tar så lång tid bara :( blogg.se menar jag ! ;)
Mamma ska uppsittningsträna ikväll och tömköra, i morgon kommer Cissi och då hoppas vi att vi kan gå vidare ännu ett snäpp ! Men vi kommer såklart fortsätta träna på det vi gör nu, till han är minst lika lugn som om vi skulle sätta foten i stigbygeln nu (det klarade han ju inte förut).
SPÄNNANDE :D
Rico - 15/7
Vid lunch tömkörde och uppsittningstränade mamma Rico en stund.
På kvällen byggde vi upp en rundkorall med hindermaterialen :) När jag var klar med honom tog jag på tränset och uppsittningstränade :D FYYYYYYY VAAD DUUKTIIG HAAN VAAAR ! :'D Han stod blickstilla heeeela passet och reagerade inte alls, även fast jag la ribban lite högre mot slutet !
När jag avslutade för dagen kunde jag stå i stigbygeln med andra foten kanske 10-20cm ovanför marken, jag kunde stå med foten och "ta sats", hoppa lite på stället och han tog upp huvudet lite som "värst" reaktion :)
Underbara häst, älskar dig ! <3
Rico - 11/7
Morgonpasset gick bra, Cissi kom tillbaka och vi gick igenom nästa steg, idag började vi hänga i stigbygeln mer (huvudet böjt inåt och hänga med nästan hela kroppsvikten i stigbygeln). Dock vet han hur han ska göra för att skrämmas (skrämma både oss och sig själv), han hoppar undar och ser typ rädd ut fast sen är han inte det ;) Ännu ett försök att slippa undan ! :P
På eftermiddagen gick mamma och pappa en promenad med honom, han fick tydligen hälsa på några grisar :D
Synd att JAG inte kan sitta upp från höger sida, för han är egentligen bara rädd för vänstra sidan, eftersom det är där han blivit skrämd. Då skulle det säkert gå mycket lättare ! ;)
På eftermiddagen gick mamma och pappa en promenad med honom, han fick tydligen hälsa på några grisar :D
Synd att JAG inte kan sitta upp från höger sida, för han är egentligen bara rädd för vänstra sidan, eftersom det är där han blivit skrämd. Då skulle det säkert gå mycket lättare ! ;)
