På morgonen kom Cissi tillbaka, blev någon slags Nh lektion ungefär, och han har tydligt förändrats sedan vi fick honom. I början var han "lika snäll som vanligt", gjorde allt man sa utan bråk osv. Men man märker tydligt att han har börjat försöka ta över ledarrollen. Svårt att förklara helt hur man ser det, särskilt via internet på telefonen. Men det fick vi hjälp med hur vi ska jobba vidare på det här. På kvällen gick jag och pappa via skogen bort till stallet. Jag började med att gör övningar med repgrimman och pappa filmade, de kanske kommer upp här om jag lyckas redigera dom, ta bort ljudet bland annat. Efter det fick pappa pallträna Rico. Han står alltid snäll som ett lamm när han står på nedersta pallsteget men så fort man tar ett steg till så går han iväg ;) himla jobbigt men det verkar gå lite framåt i alla fall. Rico fick en ny sko på den hov vars sko hade flugit av. Han ömmade lite på undersidan av hoven och var lite varm, därför körde vi lite Nh istället för att tömköra som vi hade tänkt.

Morgon: Gick ner till ridhuset med honom med bara repgrimman och hoppsadeln (och benskydd) och "hopptränade", palltränade mm. Jag gick upp och ner för pallen några gånger, tyngde i stigbygeln med handen, hoppade bredvid honom och lite liknande saker, avslutade med varje övning när han var hyfsat avspänd och gjorde lika mycket på varje sida. Han var jätteduktig och nu när jag inte har krav på mig själv längre så blir jag naturligt mer avslappnad, och det smittar ju förstås av sig på hästen !

Kväll: Vi gick en lång promenad (fast vi gick så himla fort att det bara tog lite mer än en halvtimme typ  . . . ) i skogen med hundarna (och Rico). Vi var ständigt attackerade och förföljda av elaka bromsar, så vi sprang nästan hela rundan ;) Både människa och häst blev svettiga, och hundarna kan ju inte svettas  . . . men de flåsade som attan när jag var påväg hem med dom !


Gammal bild på en ytterst fluffig och go Rico :')

Idag kom en dressyrtränare till vårt ridhus (hör till stallet där vi har Rico nu) , som vi hade ridit för förra sommaren när vi hade Pilgrim där ( sommarhäst ) . Jag hade bestämt mig redan på morgonen att idag ska jag minsann rida, jag kände liksom känslan att både Rico och jag kommer vara redo för det och allt kommer gå bra. En sån där bra känsla ;)

Mamma berättade lite först om honom, sedan om vårt problem. Cissi, som hon heter, kände igenom honom, kollade att sadeln passade och låg bra, tog av sadeln, kände om han var öm någonstans, tog på sadeln igen mm. Han hade inte ont någonstans och var inte öm. Eftersom han musklat om sig så var sadeln lite trång ( han har också blivit lite tjock, hehe . . . inget man märker när man ser hästen varje dag ! ;) ) men hon sa att det inte var katastrof så vi kunde vänta tills vi kom hem efter sommaren. Vi hade lagt sadeln liiiiite långt fram, så den drog vi bak ett snäpp men just för att den är lite trång åker den lite fram när man rider så den hamnar ändå där framme ! :(

Kommer inte berätta i detalj om hela passet, allt kommer jag skriva efterhand när vi tränar honom.

Men vi ska i alla fall "RIDA IN HONOM" på nytt.

Mycket svårt att förklara, men vi ska göra nästan hela proceduren som man gör när man ska rida in en unghäst, dvs inför uppsittningsmomentet :) Kommer kanske ta ett tag med jag är positiv och taggad inför det, för förhoppningsvis kommer det leda till något gott. Fast kommer nog dö snart om jag inte hittar någon häst att rida lite då och då, haha ;) Total rid-abstinens . . .

Så blev inget dressyrpass, inte heller uppsittning. För även om det går att sitta upp så kommer spänningen att öka för varje gång och tillslut så kommer det hända något igen. Vi måste alltså bryta mönstret. Vårt enda lilla problem är motionen. Eftersom han inte har sina lekfulla hagkompisar med sig till Örebro så kommer han inte springa något där, mest äta och jaga flugor typ. Vi kan ju inte rida så vi ska tömköra/longera varannan dag och gå långpromenad varannan dag + dessa givna övningar vi fått 2ggr om dagen. 

Ska bli spännande, plötsligt ser jag ljuset i slutet av tunneln. 

Sumpade min chans igen, han stod jättefint och stilla några gånger och då hade jag kunnat sitta upp. Men jag kunde inte, varken fysiskt eller psykiskt.

Är väldigt nöjd med dagens uppsittningsträning. Tyvärr blev det en dålig kombination i slutet av att dels så tickade klockan och mamma ville hem och äta - vilket gjorde mig stressad - och dels att jag nästan fegade ur också . . . Problemet nu är att jag inte ens kan föreställa mig där uppe längre, det känns som att jag är för svag i benen för att komma upp och för dålig balans för att sedan hålla mig kvar :S Jag har ju hittills ridit varje/varannan dag (delar veckan med mamma, men ibland rider hon inte så ofta) och att då inte rida på flera dagar så gör det mig svag och det känns som att jag aldrig suttit på en häst förut :O Lite smått abstinens också . . .

Men dagens lilla mål var att kunna sätta foten i stigbygeln, vilket inte har gått tidigare för jag hann inte mer än höja knät så skyggade han och sprang åt sidan/framåt.

Och dagens stora eventuella mål var att kanske sitta upp.

"Lilla målet" gick jättebra, vi avslutade när jag kunde sätta i foten i stigbygeln och lägga ett tryck (kanske 60% av min vikt?) i den. Det gick super ! Han stod stilla sålänge han hade ett tryck på manken ( pappa höll en hand där eftersom jag inte nådde upp samtidigt som jag satte foten i stigbygeln :P )

Det "stora målet" var lite sådär med, det förklarade jag ju också högre upp :)

Är jättearg på mig själv att jag inte tog chansen och satt upp när han var så lugn, men jag kunde bara inte ! Får sova mig stark så jag verkligen KLARAR AV DETTA i morgon, det enda som krävs är en lugn och stabil Rico och en lugn och stabil Madde så kommer det gå superbra ! Det lite roliga är att pappa tror mer på att detta kommer gå bra än jag själv. Fast han är lite som mig, litar på sig själv men kanske inte lika mycket på alla andra :) Jag VET till exempel att när mamma sitter upp så håller jag i, Rico får inte ens ta ett steg framåt eller bakåt för då är jag direkt där och "korrigerar" ;) Och om han skulle försöka sticka av någon anledning så släpper jag inte. Jag känner mig själv så väl att jag vet att jag klarar det. Just också för att pappa är så himla säker med detta också så känner jag mig säkrare, än om någon ska hålla i som hela tiden säger att hon/han inte kommer kunna hålla i om hästen sticker. Det är ju lugnande eller ? ;)

Som sagt, ska sova mig stark till i morgon. Godnatt.