Vi har aldrig låtit våra hästar stå över sommaren eller vintern. Nu har det ju varit så att vi inte kunnat "ställa av" Rico eftersom han bör ridas regelbundet. Han blir då lugnare och trevligare att rida, och det känns som att även bakskyggheten hålls lite i schack.

 

Våra vintrar med hästarna har hittills varit, och kommer väl alltid vara, ganska svåra med ont om fungerande ridvägar och inga vidare träningsmöjligheter. Inget ridhus. Vi höll igång hästarna så gott det gick, mestadels skrittat på isiga gator och passat på att trava och galoppera när det väl gick. Den enda regelbundna träningen vi hade var mest dressyrlektioner i skritt. 

 

Jag vet inte om jag tycker det är så himla bra att ställa av hästar, som under resten av året rids aktivt, tränas och tävlas. Möjligtvis är det väl okej om man är väldigt noga med att trappa ner och trappa upp träningen så det inte blir en tvär förändring. Men jag förstår inte riktigt vitsen, hästen tappar kondition och muskler som man sedan får börja om med att bygga upp igen. 

 

Jag antar att de flesta som ställer av sina hästar under veckor/månader under vinter- eller sommarhalvåret, gör det för sin egen skull. Jag tycker ibland på vintern att det kan kännas lockande att ge hästarna en vila då det ändå inte går att rida så ordentligt när det är is eller blask. Det är ju rätt sällan man har tur och får fin galoppsnö överallt ;) Men jag kämpar på istället, för jag tycker det är en del av charmen med att ha häst, att trotsa alla vädergudar och ta sig i kragen och motionera sin häst så gott det går, även på de gråaste dagarna. Det är ju något som kännetecknar oss hästmänniskor. Vi tränar vidare och åker till våra hästar oavsett om det är blött, torrt, varmt eller kallt ute. Vi kämpar på helt enkelt. Tummen upp till oss, liksom. 

 

Hur ser ni på detta med att ställa av hästarna under sommaren/vintern?

Jag brukar inte skriva några utrustningsinlägg av något slag då jag inte (längre) är särskilt intresserad av det. Jag nöjer mig rätt bra nu med de fina saker jag redan har ;) 

 

Men något jag verkligen behöver är fler långärmade ridtröjor. Jag rider helst i långärmat, även på sommaren. Då skyddar det mot insekter och även faktiskt lite mot hemska skrapsår om man skulle fara i backen! Tidigare har jag alltid föredragit funtionströjor men har med åren insett att det är helt värdelöst när man ändå alltid har en säkerhetsväst ovanpå, som inte transporterar ut någon fukt alls ;) 

 

Så slår bort tanken om fler funktionströjor, och tänker istället pikéer. Dessa härliga pikéer såg jag precis just nu och jag gillar dem skarpt! :) De är från Perfect Sit of Sweden! 

 

Citaten är ju himla bra, och så rätt! 

I lördags hade Enliden en liten träningstävling som vi kallar titthoppet. Det är en vanlig pay and jump fast med fokus på lite mer tittiga hinder, så man får träna på sådant innan man åker ut och tävlar på riktigt. Vi drog inte fram de värsta titthindrena vi hade, men vi tog sådant som är bra att träna på, så som grindar och hinderdukar, vattenmatta, sockerbitar och lite koner. Det var nog en rätt lagom nivå på tittighet den här gången, för vi vill ju fortfarande att alla ska komma runt banan och kunna känna sig nöjda efterråt. 

 

Det var ett ekipage som jag fastnade lite för, som inte verkade ha det alltför lätt på banan. Då frågade jag ryttaren om hon ville ha lite hjälp eller tips. Jag kände att jag kanske faktiskt kunde hjälpa dem, just dem. Hon kom i alla fall runt banan två gånger och hon var sjukt duktig och en riktig kämpe enligt mig. Hennes ponny verkade ju långt ifrån lättriden, men de kämpade på! Det är såå viktigt att inte tappa sin kämpaglöd även om det inte går världsbäst! 

 

Jag var ju då där som funktionär, och blev en slags fotograf / banpersonal / tips-och-hjälp-person. Jag gav iförsig bara hjälp till ett av ekipagen som sagt, där jag kände igen mig i deras situation och kände att jag kunde hjälpa till. Jag är nästan så långt ifrån ridlärare man kan komma känner jag, men jag har ändå en del erfarenheter från Rico och jdet verkade som att det ekipaget hade lite samma problem som jag och Rico har haft tidigare. 

 

Jag fick nästan glädjetårar - blev så rörd - när hon kom in i mål och när hon klappade om sin ponny efteråt. Jag kände ju igen mig något otroligt i ekipaget, och kopplade det till tiderna då jag och Rico kämpade oss runt banan på små pay and jumps, och var nöjda och glada för att jag i alla fall inte åkte i backen när han stannade på hindrena. Ibland var jag till och med nöjd över att jag bara åkte i backen EN gång. Ja, ni hör ju själva :) 

 

Det som hände efteråt var det som förgyllde min dag, och även dagen därpå. Det var på den lilla rosettutdelningen/prisutdelningen (alla som deltog fick en rosett!) som mamman till ekipaget kom fram till mig och tackade mig. För tålamodet och hjälpen och för att jag stöttade hennes dotter på banan. Vi pratade lite och jag fick då veta att detta var första gången de var ute på någon tävling/träningstävling, och jag sa att då borde hon verkligen vara jättenöjd! De skulle bara veta hur det gick på min och Ricos första tävling (då var jag iförsej väldigt nöjd ändå för att jag kom över ETT HELT hinder på banan innan jag blev utesluten, haha!) ;)  

 

Hoppas verkligen jag får träffa detta ekipage igen någon gång. Och hennes mamma - sådana mammor borde det finnas fler av på tävlings- och träningstävlingsplatserna! Så trevlig så! Att hon pratade med mig efteråt gav så mycket till mig! 

 

Lite halvrelevanta bilder på mig och Rico på förra årets titthoppning 

La ni märke till hur tjock Rico INTE var på den tiden? ;)

Hans otroliga gräsballongmage har ju hängt kvar ända sedan början av Juni.. Vet inte hur jag ska bli av med den! 

Det har varit en tuff start på den här veckan, med två riktigt långa skoldagar. Både idag och igår gick jag till 5 i skolan. Idag började jag dessutom 8 på morgonen, vilket blev 9 timmar i skolan. När jag slutar såhär sent har jag inte en chans att åka till stallet på kvällen. Eller, visst hade jag väl hunnit men det hade blivit så sent. Mina föräldrar åkte istället för de ville inte vänta tills jag kom hem ;) Förståeligt, eftersom vi faktiskt kan rida i dagsljus i några veckor till, om vi åker vanlig tid på eftermiddagarna. 

 

Idag var ju som sagt en lång dag, men på eftermiddagen var det lite intressant då vi hade ett helt gäng politiker som kom och som vi kunde fråga och diskutera saker med. Vi hade förberett frågor i grupper och min grupp, som jag blev indelad i när jag var sjuk, hade valt att fråga saker som mest rörde skolan, och lite om sommarjobb. Några av politikerna var riktigt intressanta att lyssna på, men mot slutet av dagen var jag så himla trött att jag inte riktigt tog in det dem sa. 

 

Till saken. Jag råkade prata med en politiker som har ansvaret för alla byggen osv i kommunen, och kunde då inte låta bli att fråga honom om vårt gamla stall Enliden som ska rivas för skolbygge, därav att vi flyttade därifrån. Kan säga att jag blev riktigt besviken och upprörd över svaren jag fick. Det är exakt samma saker jag hört tidigare från politiker som inte bryr sig ett skvatt om ridklubben eller stallet eller allt runtomkring detta med skolbygget. De har ju byggt ett ganska stort ersättningsstall vilket vi blev glada över, men sedan vägrar de arrendera stallet till vår ridklubb som förlorar sitt stall och sin klubblokal, utan arrenderar istället ut stallet, som är byggt för flera miljoner kr, till en fårbonde som inte har någon erfarenhet eller något intresse alls av hästar eller stall. Har inget emot personen i sig, men det är bara så himla dumt av kommunen att arrendera ut ett stall till en person som inte kan hästar.. Varför inte arrendera ut markerna (som ska betas ner av fåren) och stallet var för sig? 

 

Tyvärr visste jag inte att jag skulle få chansen att prata med en person som verkligen har ansvar för dessa saker, för om jag hade vetat det i förväg så hade jag definitivt förberett fler frågor till hoom och mer argument kring saken. Jag har så himla mycket att säga kring detta eftersom det har berört mig och mina hästar att vi blev tvugna att flytta dem så långt från vårt hem, just för detta skolbygget. Jag och många andra i klubben har verkligen försökt och engagera oss i det här och känt oss helt överkörda, precis som fler andra ridsportsklubbar och stall i vår kommun.

Det finns så mycket saker jag kan tänka mig att göra i framtiden. Jag har så himla mycket idéer så jag hinner knappt sätta fingret på någon av dem. Det stressar mig ganska mycket att inte kunna veta hur det kommer se ut i framtiden. Jag skulle vilja ha en ordentlig bild av hur det skulle kunna se ut, något att sträva efter och se fram emot. 

 

Jag avundas dem som har en klar dröm/ett mål att hela tiden jobba mot, som vet exakt vad de vill. Jag suger på den där karamellen dagligen men jag kommer aldrig fram till något. 

 

MIn hjärna är kaos, så jag återkommer senare haha.. 

 

 Innan sommaren (aka efter vintern): 

Början av sommaren: 

 

Vi har ju alltid haft en dressyrsadel till Rico men de senaste åren har vi inte använt den alls utan vi har bara kört på vår hoppsadel och westernsadeln till honom. Om jag minns rätt så tyckte jag att jag satt mycket bättre i hoppsadeln, men å andra sidan så var inte min sits särskilt bra i någon av sadlarna på den tiden. Så jag funderar på att ge vår dressyrsadel en chans igen. Under förutsättning att den fortfarande passar honom. 

 

Imorgon blir det förmodligen en uteritt med hästarna. Kanske en stund på volten men inget direkt dressyrpass, för på onsdag är det Thereseträning (dressyr). Torsdagen går jag i skolan och sedan ska jag på handledarkurs (körkort) på kvällen så där flikar vi kanske in en vilodag för hästarna. Fredag rider mamma och pappa, men på lördag är det dags för mig att rida igen och då funderar jag på om jag ska prova att hoppa något litet hinder på volten. Ska förstås rådfråga Therese om det först :) 

 

Jag tar nog med dressyrsadeln och provar på honom vilken dag som helst nu framöver, och om den sitter bra så kan jag nog rida i den mot slutet av veckan, eller början av nästa vecka. 

 

Lite gamla bilder med dressyrsadeln

 

 

Förut var jag väldigt "duktig" och tog hand om all min utrustning, smörjde och putsade sadel och träns hela tiden. För att inte tala om mina stövlar! 

 

Det slog mig nyss att jag inte har smörjt något på hela sommaren! Måste verkligen ta tag i det någon dag. Högsta prio är Ricos supersköna hoppsadel, sedan mina stövlar och alla tränsen. Resten får nog vänta tills jag har mer tid. 

 

Brukar ni vara duktiga och smörja er utrustning? 

 

 

 

 

 

 

Jag litar mer på Rico än andra hästar, för att jag vet hur han är. Jag vet att han kan reagera på saker och en del av mig är alltid beredd på det. 

 

 

Nu de senate åren har jag faktiskt tappat lite intresse för själva utrustningen. Det viktigaste för mig nu är att man har en utrustning som passar hästen och ryttaren, och jag känner inget behov av att åka och köpa nya märkesschabrak stup i kvarten. 

 

Såhär i efterhand undrar jag varför vi hästmänniskor tenderar att vara så besatta av utrustningen? Särskilt vi hästbloggare. Vi lägger våra pengar (om inte våra föräldrars pengar) på massa märkesgrejer och vi har hundrafemtioelva olika "outfits". 

 

Men alla "onödiga" märkesgrejer. Visst, förutom att märkessaker är fina så kan de också ha mycket bättre kvalité, och kloka människor köper säkert det av den anledningen. Men annars så är inte en ryttare med hundrafemtioelva märkesschabrak bättre än en ryttare med ett eller inget märkesschabrak. Fokusen ligger liksom fel, särskilt hos yngre ryttare. Men du vinner inte en tävling för att du har matchat fint eller har märkesutrustning, utan det är för att du är en duktig ryttare och rider bra. Fokuen borde istället vara att utvecklas och bli bättre och lägga sina sparpengar på extra träningar och privatlektioner. 

 

Även om jag inte längre är så intresserad av att köpa utrustning, så ligger det ändå kvar i mig att det är lite roligt att matcha. Till vardags bryr jag mig inte direkt, men om det är träning/tävling och det ska fotas till bloggen då brukar jag klä upp oss lite mer ;)

   Min favoritoutfit (och en av få som är kompletta) är faktiskt min röda från Hööks (den jag visade bild på häromdagen). Det är den billigaste/mest prisvärda outiften jag har och det är den jag gillar mest också. Schabraket och benskydden använder jag mycket till vardags, men om det blir träning/tävling/fotografering så lägger jag till luva eller vita benlindor. 

 

Länge har jag velat byta ut vinterbilden i headern, mot en somrigare. Har liksom inte tagit tag i det förrän nu. Snart är det väl iförsej dags att byta till vinterbilder igen haha.. Jaja. 

 

Valle har ju musklat på sig ordentligt nu under sommaren, om man jämför med den här bilden som är tagen i vintras. Så det känns bra.

 

Rico har iförsej också lagt på sig lite. Han ska ju föreställa en vältränad tävlingsvalack men nu ser han mer ut som ett högdräktigt sto. 

 

Före: 

Det börjar bli hög tid för mig att köpa en ny ridhjälm. Jag har flera gånger skrivit om det här på bloggen, men har ändå fortsätt ridit med den hjälmen jag har nu. Trots att jag åkt av med huvudet före ett par gånger med den, så tänkte jag att jag kan ha den "några gånger till".  Tänkte inte så mycket mer på det, men nu känns det faktiskt som att det är dags att byta.

 

Hjälmen jag har nu är en Lamicell Master. Den faller mig rätt bra i smaken. Den är ställbar, ventilerar och är snygg :) Har haft en likadan innan, och min första plan var väl att jag skulle köpa en likadan nästa gång också (hehe), möjligtvis en i samma modell men brun istället för svart. Den är dock lite dyr för att byta flera gånger per år (vilket jag gjort förut då jag åkte av lite stup i kvarten, och nästan alltid lyckades landa på huvudet), så jag tänkte kanske köpa mig en lite billigare hjälm den här gången. 

 

Har sett att det kommit in en ny och billigare lamicellhjälm på Hööks. Är det någon av er som provat den eller har den, och kanske kan säga något om den? :) Eller förresten, berätta om hjälmarna ni har! Gärna lite fördelar/nackdelar :) 

 

 

 

 

 

Jag "måste" planera mina ridpass innan för att få ut så mycket som möjligt av passet. Planerar jag inte så blir det nästan alltid pannkaka utav det. 

 

Jag lägger nästan alltid upp mina pass annorlunda, beroende på vad fokusen är för passet och vad vi ska träna på.

 

Men ungefär såhär skulle jag lägga upp det om jag tex skulle ha fokus på galopparbetet under ett pass: 

 

 

Jag tror att våra hästar trivs väldigt bra med den livsstil de har nu. De går ute i sin gräshage på nätterna och när det är som varmast på dagarna får de gå in i sina boxar och tugga lite hö. Vila upp sig och så. Här i Fänninge kan det vara brutalt mycket broms på dagarna, särskilt om det är varmt, och det är ju också en anledning att de ska få gå in en stund. Så de är ute nästan dygnet runt.

 

En klar fördel med att ha dem ute på nätterna är att vi då kan rida dem tidigt på morgonen dagen efter. Då är det mindre insekter, inte lika varmt och alltså mycket skönare att rida. Om Rico står inne på nätterna är det inte att föredra att rida honom på morgonen när han stått inne hela natten och samlat på sig massa överskottsenergi. Det kan förvärra bakskyggheten. 

 

Hittills så tycker jag att Rico har varit väldigt trevlig och lugn vid både uppsittning och ridning. Han har väl varit aningens pigg vid ridningen men än sålänge är det bara positiv. Det enda som skulle kunna bli bättre för dem vore om de hade fler hagkompisar, än bara varandra. När vi åker hem till Stockholm igen så kommer de gå i stor flock igen. 

 

Just nu har vi faktiskt inte särskilt mycket rutiner med hästarna. De har ju fri tillgång på gräs ute och fri tillgång på hö inne -> inga fodringar. Och de går ute dygnet runt förutom att vi tar in dem vid behov dagtid. Men jag kan tänka mig att Rico och Valle gör upp sina egna rutiner i deras lilla flock. 

 

Ridpasset idag gav mig verkligen nytt hopp. Vi har haft det riktigt kämpigt med galoppen tidigare, och jag har inte ens velat försöka jobba honom i galoppen utan instruktör för han sätter sig då helt på tvären och går emot alla hjälper jag försöker ge honom. Jag blir så lätt frustrerad då, och galoppen är ju en ganska stor del av ridningen, särskilt om jag ska sätta mina planer i verket och börja hoppa med honom igen snart. 

 

Rico har i grunden en jättefin galopp, men han har alltid haft lite svårt att slappna av i just den gångarten. Eller, alltid ska jag väl inte säga, det har varit till och från kanske 1-2 år sedan. Han går "gärna" i en hög, kort och spänd form i galoppen. I olika perioder har han varit alldels för framåt i galoppen och nu de senaste veckorna/månaderna har han mest studsat runt på stället/på tvären i galoppen. Problemet var först bara att han inte tog för sig tillräckligt mycket framåt, och det blev bättre av att vi galopperade mer ute på rakt spår. 

 

Men idag föll i alla fall poletten ner för oss, och han hade en bättre dressyrgalopp än någonsin. Om jag hade satt lite mer tryck och tempo i den galoppen hade det även kunnat bli en kanonfin hoppgalopp. Han slappnade av, gick i en lägre rundare form och galopperade på lagom mycket framåt. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva, men han var så otroligt fin i galoppen idag och det var verkligen en fröjd att rida honom. 

 

På tisdag är det Cissilektion! Hoppas det här håller i sig, jag vill visa upp oss nu när vi är på topp igen! :D 

 

Dagens ryttarträning blev 11 kilometers PW med vovven + 20 squats och sedan stretching. PW tog 1,5h. Provade att springa några meter också, men börjar jätteförsiktigt med det så jag inte får problem med benhinnorna igen! 

 

Jag och Rico har haft en stor paus från hoppningen, ända sedan innan vintern. Om det går bra nu när vi börjar med hoppning igen, så har jag kanske lite tankar på att prova på fälttävlan. Tänkte kanske anmäla mig till lite terrängträningar, mest på skoj i början, och om det skulle gå bra så kanske jag kan prova på att tävla någon lätt klass. 

 

Rico är en häst som trivs jättebra ute i terräningen, och de gånger vi hoppat små stockar ute osv har han inte tvekat alls. Han är inte särskilt tittig på hinder, det är inte därför han har stannat direkt förut, utan på hoppträning har han likaväl stannat på ett litet kryss som en stor oxer, det är lite utav ett lotteri haha. Men jag tror att han skulle passa rätt bra på terrängbanan, förhoppningsvis kommer han tycka det är roligt. 

 

Vet dock inte riktigt "hur" man börjar med fälttävlan haha, är det någon av er läsare som rider fälttävlan och har något tips sådär, något jag ska tänka på, vad jag ska börja med, och ska jag förebereda Rico på något vis eller är det bara att tuta och köra typ haha ;) ? :D 

 

 

Tolka frågan fritt, och kom gärna med era tankar och åsikter i kommentarsfältet ! 

(så svarar jag också på frågan i ett eget inlägg lite senare)

 

Jag är en person som sätter ribban alltför högt efter att det gått väldigt bra, på en enstaka träning eller allmänt under någon period. Det gör att jag lätt och ofta blir besviken på mig själv - för det kan ju inte alltid gå bättre än bäst. 

 

Det här gäller allt jag gör, i bloggandet, i min egen träning, i ridningen, allt kring Rico och även en del i skolan (fast det är inte riktigt samma sak). När jag sprungit längre än vanligt någon gång och det gått bra, så höjer jag ribban och från och med då ska jag alltid prestera så bra. Samma i ridningen. 

 

Ett exempel är dessa ridpass dagarna efter en riktigt bra lektion. Jag rider mycket sämre självständigt än när jag rider lektion (kanske fler känner igen sig i det?). Om jag inte planerar passet innan så blir det bara lallridning rätt igenom, jag får svårare att fokusera och jag blir inte alls lika noggrann och konsekvent i min ridning. Ofta går jag i fällan att jag rider ett pass på banan bara någon dag efter en lektion eller tävling som gått bra, och sätter då sjukt stor press på mig själv och hästen. Målet för ridpasset blir då att det ska gå lika bra igen, och sällan uppfylls det målet -> jag blir frustrerad och besviken. 

 

Sätter ni hög press på er själva när det gått "för" bra?