Apricot Velvet aka "Valle"
Rico
Kontakt
Lintrollets Önska
Önska är min egna hund, hon är en 5 år gammal Hovawart (Tysk Gårdsvaktare) som beter sig som en valp.
Om jag skulle beskriva Önska med några korta ord, skulle jag säga att hon är sprallig, påhittig, filosofisk, atletisk, och ibland lite trotsig/busig. Hon hittar på dumheter dagligen ;) ^^
Tanken var från början att hon skulle få tävlas i flera grenar. Främst Freestyle, Agility och Spår. Men sedan vi köpte höst har inte tiden räckt till att träna inför tävling. Dock tror jag hon tycker det är minst lika roligt att bara träna !
Hon är kort sagt en underbar hund som förgyller min dag ! Väldigt speciell ! :)
Kommer fler bilder !
Lintrollets Yrväder "Yazzi"
"Yazzi" är vår äldsta hund, hon är en blond Hovawart (Tysk Gårdsvaktare eller något liknande) som många förväxlar med Golden Retriever.
Yazzi är en riktig gosegrid ! Hemma ligger hon alltid och myser i mammas och pappas säng och på sommartid kan man även se henne ligga helt platt ute på gräsmattan, jobbandes på sin solbränna ;) Hon älskar att vara i centrum, bli klappad osv osv :)
Dock är hon en högsta gradens mattjuv, lämnar man NÅGOT på matbordet dröjer det inte många millisekunder innan hon slukat det. Hennes tålamod är 0 men hon kan göra väldigt mycket för en godis.
Hon är lite tantig av sig, tar det gärna lugnt och tycker valpar/unghundar är jobbiga som oftast inte kan sitta still. Hon är ytlig haha, hon älskar border-collies och även småhundar, typ chiahuahuor(?), men hon avskyr skäggiga stora hundar. Och hon kan inte låta bli att skälla ut pensionärer som har konstiga hattar och/eller glasögon ^^ 
Presentationer
Vad handlar http://ricos.blogg.se om ?
Som ny läsare kan det vara svårt att avgöra på de allra senaste inläggen VAD en blogg handlar om, och om den är värd att läsa. Jag tänkte då dra detta lite snabbt bara så alla är med.
Madde heter jag som driver bloggen. Bloggen är väldigt personlig med mycket tankar och åsikter. Den fylls med bilder, både fotade och illustrerade, då jag har ett stort intresse av fotografering och illustration. Illustrerar gör jag mest digitalt men blyerts är en annan favorit. Fotar gör jag med mitt systemkamerahus + olika objektiv.
Jag har två hundar, en katt och en häst. Vi bor alla i Huddinge i Stockholm. Hästen dyker upp mest här på bloggen, för att detta lutar mest åt att vara en hästblogg. Han har även gett namn till bloggen, Rico. Jag uppdaterar med Ridpass-inlägg, skriver om min och Ricos utbildning, utveckling, framgångar och motgångar. Vi kämpar ständigt med ett uppsittningsproblem som visade sig för första gången förra sommaren. Vi tror dock att han varit med om något hos tidigare ägare eftersom han hade varit lite spänd/bakskygg vid uppsittning redan innan problemet uppstod hos oss.
Jag skriver om det jag känner för, och jag skriver för att jag vill och inte för att jag måste. Jag brinner för att skriva, en anledning att jag startade den här bloggen. Ibland flikar jag in lite vardagsinlägg om inte så mycket händer på själva hästfronten. Lite då och då lägger jag in snygga outfits, och skriver lite smått om utrustning och nyheter i hästvärlden. Då handlar det mest om mina egna åsikter, och ibland bjuder jag in läsarna att säga vad de tycker.
Jag är väldigt noga med att sätta rimliga mål för mig själv och hästen, tankekraft och rätt inställning är viktigt för att det ska gå bra. Sådana tankar delar jag med mig av här, i hopp om att det ska kunna hjälpa någon mer än mig själv och min häst.
Ibland tipsar jag om reor och utförsäljningar, om jag hittar något bra eller får något på mejlen. Och så skriver jag ned bra citat/ordspråk som kan lyfta upp mig eller mina läsare.
Ett citat som ligger mig varmt om hjärtat är det jag har på headern. (Den syns inte så hjärtligt bra eftersom det är bilder som bakgrund) Den betyder mycket för mig och Rico just pga detta uppsittningsproblem, för under en hel sommar så var jag bara människa. Jag var en ryttare utan häst.
Det citatet är en fråga hur man ska tolka det, men det påminner mig om uppsittningsproblemet och att vi faktiskt löste det (trots bakslag i framtiden) och hur vi gick tillväga. För det finns nästan inget värre än att ha en underbar häst som INTE går att rida på (och då visste jag ju inte som jag någonsin kunde rida igen).
"En häst utan ryttare är alltid en häst, men en ryttare utan häst är bara en människa."
Madde och Rico
Info kommer !
Detta inlägg kommer uppdateras så ofta som möjligt, för att ni läsare alltid ska få en bild av hur det ser ut IDAG :)
Inlägget kommer proppas med information och bilder, för att nya läsare ska förstå vilka bloggen kretsar kring mm.
Mer info kommer som sagt, håll utkik !
Senast ändrad/uppdaterad - 19/12 2011 (bilder kommer bytas ut inom kort!)
Rico:
Rico är då min häst på bilderna ovan ;) Han är en valack född -04, ca 151cm, importerad från Holland. Han kom till Sverige för ca 2 år sedan och kom till oss i Oktober 2010.
Han är en väldigt trevlig individ, många som säger det i alla fall :) Han är snäll att hantera, tycker om att bli ompysslad, borstad mm.
Men han är speciell, han har sina fobier ! Han är bakskygg - från huvudet och bak till korset, saker uppepå ryggen och baken är också "jättefarliga" men långt bakom honom är inga problem :) Dock har detta blivit bättre då vi jobbar mycket på att trubba av detta.
Han är också rädd för män, enligt den förra ägaren, men vi har bara märkt av det några få gånger, med tex hovslagare. Han kan alltså ha lite problem med hovslagare de första gångerna han möter dem eftersom de flesta är av det manliga könet ;) Men bara han får hälsa på dom först så går det bra, han är supersnäll att verka och sko ! :)
Innan sommaren 2011 hann vi hoppa banor på 90cm-100cm på träning, vilket gick väldigt bra. Även något enstaka hinder på 110. Tävlingar var inplanerade under sommaren och framtiden såg ljus ut ...
I Juni 2011 flyttade vi honom till vårt landställe i Örebro (över sommaren bara). Det blev nya rutiner och nya människor, nya hästar. Eftersom han gick i egen hage fick han "på köpet" en mindre hage än den hemma. Första dagen tog dom in tidigt (runt 3-4 på em) för att det var så mycket broms, den byn är ett bromshål kan man säga, har aldrig varit med om något liknande !
Det var flera saker som gjorde att det blev som det blev. Vi har märkt att Rico är lite smått känslig för miljöombyten, nya människor, rutiner mm, men vi trodde inte att han skulle reagera så starkt på det.
Tanken var att han skulle få vila de två första dagarna (dagen vi åkte och dagen efter). Men mamma ville rida redan dagen efter . . . Det fick bra i alla fall.
Dagen efter det red jag, först 10 min i skogen som uppvärmning, sedan 5 minuter med lite trav i ridhuset medan mamma hämtade tömkörningsutrustningen, och så tömkörde vi en sväng efterråt.
Efter det började det. Dagen efter skulle mamma rida dressyr, han drog iväg när hon satte upp foten i stigbygeln, jag höll bara emot sadeln på andra sidan så han drog iväg på vägen, fick springa bort och hämta honom kanske 50 meter ifrån oss :S Mamma satt upp igen, i ridhuset. Rico var spänd och blåste upp sig först. Han lugnade sig till slut i alla fall. Mamma fick för sig att sitta upp igen direkt, kommer inte ihåg varför. Då försökte han dra igen, men jag höll i honom så han kom ingenstans.
Jag hade aldrig någonsin haft problem med att varken sitta upp eller rida på Rico (mamma har haft problem förut med själva ridningen och därför var hon lite spänd när hon skulle sitta upp, rida mm) så jag planerade att hoppa lite smått i ridhuset nästa dag. Mamma ville rida först ut, skrittade fram honom i skogen 10 min. Det gick bra. Men när vi bytte i ridhuset blev det droppen över bägaren (att båda skulle rida ?) så han drog iväg när jag var halvvägs upp och resten kommer jag inte ihåg :S Tror jag landade på fötter för jag gjorde inte illa mig . . . Jag vet inte varför jag inte minns det, antingen slog jag i huvudet tusans hårt så jag fick en minneslucka eller något, eller så försöker jag bara förtränga det ?
I alla fall, det var då det började alltihopa, efter det kom vi inte upp på han. Vi kunde inte mer än lyfta ena foten en aning (upp mot stigbygeln) innan han drog iväg.
Vi tog hjälp av en tränare vid namn Cissi som tidigare hjälpt oss tidigare år med tömkörningen med vår dåvarande sommarhäst. Hon föreslog att vi skulle "börja om från början" - dvs rida in honom på nytt, eller i alla fall uppsittningsdelen ! Dock tog detta mycket längre tid än det skulle tagit för en unghäst, för en unghäst har inga dåliga erfarenheter utan är oftast lugna, och positiva, vid uppsittningsmomentet.
Hon kom varje vecka och hjälpte oss att komma vidare i vår träning.
Detta hände då i mitten av Juni, och 24 augusti kunde vi äntligen sitta upp igen. Pappas westerntränare Eva (som även är bra på problemlösning med hästar och arbetar mycket från marken med dem) hade med sig en kille som kunde sitta upp först på honom, för att jag och mamma liksom utgick från att han skulle dra för vi visste ju inte bättre. Vi tränade massa s.k påsträning innan, för att trubba av hans bakskygghet bland annat.
Det gick i alla fall bra och både Axel, som killen hette, mamma och jag. Sedan dess har vi ridit Rico som vanligt igen.
Han hade nog varit REDO för uppsittning i ett par veckors tid innan, men varken jag eller mamma ville chansa så vi tog dit Eva och hennes "kanonmat" Axel som hjälpte oss ta det första steget.
Och jag är dem evigt tacksam.
Bloggen har handlat en hel del om vår träning som får honom att komma över det här, och nu när vi äntligen rider som vanligt igen handlar den mycket om träning och tävling, vardagen, mm. Precis som innan sommaren.
Nu efter sommaren 2011 Så har vi börjat hoppträna igen, vi har kommit mycket längre i dressyren och utvecklats enormt där ! Tack vare sommarens tömkörning så har Rico fått stärka sin galopp så jag märkte faktiskt stor skillnad när jag tränade för Therese igen första gången efter sommaren ! Vi är inte riktigt uppe i samma nivå i hoppningen dock. Vi kom ut på en lokal tävling - vår första - och det gick super ända fram tills vi kom in på själva tävlingsbanan. Där frös han helt (de hade satt upp ett "spöke" på mitten av banan, bakom första hindret) och vi vägrade ut oss på de två första hindrena ^^
Efter det har han börjat vägra med mig, som han aldrig gjort förut ! Men sålänge han hoppar så är vi uppe i banor på 90cm igen, och Therese har hoppat en enkel oxer på 115 på honom, vilket gick bra. Så det är inget fel på honom, jag tror mest hans självförtroende har fått sig in liten spark (han var himla kaxig förr) efter jag trillat av ÖVER ett hinder ;) Men vi jobbar på det, och nu i vinter kommer vi troligtvis åka på några hoppträningar för en av mina gamla tränare :)
Madde:
Jag är 15 år, strax över 160 lång (eller 160 kort haha), jag började mitt hästliv med "hästis" på en ridskola i stockholm. Jag tror det var 2005 jag gick mitt första "Hästis" - som är förberedande för att börja rida.
Jag började sedan rida på Södertörns Ryttarcenter, red där ½-1 år och bytte sedan för att det var för långt att åka. Provade en del ridskolor, slutade med att jag red en gång i veckan på Farsta Ridskola och en gång i veckan på Gömmargårdens, för att jag inte kunde bestämma mig vilket som kändes bäst. Jag kom fram till att Farsta var bättre och där red jag sedan ända fram till slutet av 2010. Jag red dressyr en gång i veckan och hopptränade en gång i veckan. Skulle i princip börja hyra häst på Farsta närsomhelst, när vi istället tog det stora steget och köpte Rico :)
Jag har två hundar och en katt, bor i en mindre villa i Huddinge Kommun. Jag har körkort (moped) så jag åker moppe till skolan och till stallet i princip varje dag :P (dock ej på vintern, då blir det SLs bussar :/)
Jag har fler intressen än att rida, jag målar en del. Jag tränar också hund men inte lika ofta längre då jag inte har tid med alla läxor osv. Numera är det oftast mamma som tar hand om hundarna. Men att måla och fotografera ligger mig varmt om hjärtat.
Min ena hund Yazzi.
Jag, Önska och Nikon D3000 i Trosa förra sommaren :) Tror önska var 3 år här, och jag var 13 (skulle fylla 14 haha)
Önska och Yazzi (Yazzi är den blonda hunden)
