Är jättetacksam för kommentarerna jag fått, det är skönt (men ändå synd) att vissa känner igen sig i det jag säger, det jag känner.

Är jättetacksam för att det finns dom som bryr sig, dom som förstår vilken mardröm jag befinner mig i.

För tänk er att ha en häst, sin egen häst, man inte kan rida på. Det är hemskt.

Men vi fortsätter försöka, önskar av hela mitt hjärta att detta bara skulle gå över och allt skulle bli som vanligt !

Men är det kanske för mycket att önska ?