Känns fortfarande som en mardröm att bara vakna upp ur, men detta är verklighet. Känns hemskt att vakna varje morgon och tro att allt var som vanligt, att man kanske kan rida bort på andra sidan järnvägen och ta en lång skön galopp. Men innerst inne vet jag att det inte kommer hända, om jag inte hade tänkt springa iväg själv och galoppera utan häst . . . :O

Hemskt att man sedan inser att det man drömde inatt endast var en dröm. I drömmen satt jag upp helt själv. Jag skulle tävla, på en anläggning som kändes som hemmaplan. Ingen nervositet. Allting gick som jag hade tänkt. Han stod snällt som ett lamm när jag satt upp. Och vi red iväg mot framhoppningsbanan . . . Dock hann jag vakna innan jag fick veta hur det gick, men det var ju ändå bara en dröm så det spelar ingen roll.

Bara en dröm.
Men jag ville inte vakna
för det var en underbart vacker dröm.