När jag ändå är igång så kan jag ta och berätta om...(?) Hade faktiskt inte tänkt ut VAD jag skulle skriva innan jag började ... Blir så ibland! :S

(seriöst den enda bild jag har på mig?)


Jag heter då Madde, jag fyller 15 år i augusti det här året. Bilden ovan togs sommaren 2010 när jag tog med mig min hund Önska till Mimmis landställe och badade i Sveriges renaste sjö :) Finns inte så mycket att berätta om just mig men..

Jag gillar att måla, teckna, skriva, fota, rida och träna hund. Jag har två hundar och en katt, och sedan 23 Oktober 2010 har jag även en häst :P

Jag har ridit på ridskolor sedan jag var liten (har tappat räkningen nu hur många år det är...), började på Södertörns Ryttarcenter. Efter ett halvår på Södertörn tyckte mina föräldrar att det var för långt att åka, så jag provade på en del ridskolor innan jag hittade Farsta Ridskola - Sveriges bästa ridskola. Det som gjorde att jag fastnade för Farsta var dels dom duktiga ridlärarna och instruktörerna, som både var snälla, roliga och duktiga på att lära ut. Sen var det också alla trevliga människor där! Alla hälsar på alla, säger hej även fast man inte känner någon, dom hjälpsamma skötarna som alltid frågar nybörjarna om dom behöver hjälp med något - och dom tjatar inte heller om dom får ett nej ;)

Jag har alltid velat ha en häst, ända sen jag började rida. Har nästan ägnat hela mitt levda liv åt att bevisa att jag klarar av en egen häst.

Det började med att min mamma återupptog ridningen, och senare blev hon medryttare på en häst som hette Pilgrim. Pilgrim var en snäll D-ponny, en fux, som stod på ett litet stall i Huddinge. Mamma började åka dit först bara en gång i veckan, sedan blev det mer. Vi fick låna Pilgrim på foder 3 somrar i rad, men sen.. hösten/sensommaren 2010 dog Pilgrim i fång :( <3



Istället för att bli medryttare på en ny häst började mamma kolla lite smått på Hästnet. Jag hakade självklart på och vi började leta lite mer seriöst. Vi hittade ett försäljningsstall i Örebro (där vi har vårt landställe), och vi åkte och kollade på 3 intressanta hästar. Dom två vi tänkte provrida var två ston, ingen av dom funkade - det blev inget klick, vi kunde knappt kommunicera alls osv. Vi valde först bort Rico bland dom intressanta, för att i annonsen stod det att han hade väldigt mycket problem osv:

1. Han hade lite problem vid uppsittningen.
2. Han var väldigt ung.
3. Han var tydligen väldigt rädd för nybörjare som kom i otakt tex vid lättridning osv, då kunde han sticka.

Eftersom vi faktiskt hade en nybörjare i familjen (pappa) så tänkte vi att det där lät inte lika bra. Men eftersom han ändå var där samtidigt som vi provade stona så tog vi fram honom också :) Han var den enda som både jag och mamma kunde rida utan problem, han var jättesnäll både vid uppsittningen, när vi red osv :D

Han kunde det mesta, trots sin ålder, och det enda som kändes konstigt var när vi hoppade. Han kom fel på varenda hinder, hoppade av för stort och för tidigt och ryttaren hamnade i bakvikt. Dom sa att han brukade göra så.

Oj vad jag pladdrar på här nu, som om jag ska skriva en hel bok eller nåt!? :S

Egentligen så "klickade" det inte som det brukar göra i böcker, serier osv som man läste när man var liten. Men det kändes ändå helt magiskt när vi hade bestämt oss! Obeskrivlig känsla!

Jag förundrades hela tiden, ända fram till 23 Oktober 2010 (när vi hämtade honom), över hur man kunde älska en häst så mycket - som man bara träffat EN gång?


(En av bilderna från annonsen, inte jag som rider :P)

Fortsättning följer... (om ni vill alltså XD)