Fick en "order" av mamma att gå en liten runda i skogen med hundarna, ungefär 40-45 min. Friluftsmänniska som jag är, gick jag betydligt längre än så ! 60min+ :) Eller i själva verket så hittar jag inte i vår skog, den är så sjukt stor ! :o Så jag gick in på en liten stig, som ledde till en annan som ledde till en tredje osv osv, jag hade ingen aning om vart jag gick så jag lät hundarna gå först haha :) Yazzi tycker om att välja väg ^^ Vi gick och gick och det blev ju bara mörkare och mörkare ! :S Jag är ju mörkrädd som några vet, och tanken på att tappa bort sig i vår oändliga skog i kolmörkret är inte särskilt lockande ... Dessutom tror jag varje gång att vi ska träffa på någon älg i mörkret ! :o ;)

I alla fall, precis efter jag börjat bli orolig kom jag ut vid IP, vilket kändes lugnande såklart ^^ därifrån hittade jag ju hem, flera olika vägar :) Ljusen på elljusspåret var ur funktion (men på IP så lös det!) så skulle nog tagit gatorna hem om det inte vore så att jag helst inte vill gå med båda hundarna i koppel, de drar så hemskt ! :)

Och så ser jag att en snubbe går efter mig ... där var droppen. Jag sprang i princip hela vägen hem ! Jag gick så fort jag bara kunde, och ÄNDÅ SÅ KOM HAN IKAPP HELA TIDEN xD Buhu ...


Känslan när jag vek av in i skogen - på en stig jag visste gick hem - och ser att snubben inte längre går efter :D Snacka om att pusta ut ;)