Citat/Sammanfattning
"Problemet med mig är att jag tänker för mycket, en mening som ofta kommit upp i mitt huvud är: "Jag kan inte ens rida min egen häst". Jag vet att jag är riktigt hård mot mig själv men jag kan inte hindra det jag tänker, eller hur ? Ibland är det riktigt skönt att bara skriva av sig som här, spelar ingen roll om ingen läser."
"Jag såg bara hur han försvann under mig, bort från mig, han vek ihop rumpan och tryckte in den under sig som för att ta sats. Det gick så fort så jag vet inte riktigt vad som hände."
"Alldeles åt helskotta förskrossad och sån jäkla ångest åt alla håll."
"Känns fortfarande som en mardröm att bara vakna upp ur, men detta är verklighet."
"- Bara en dröm.
Men jag ville inte vakna
för det var en underbart vacker dröm."
"Är jättetacksam för att det finns dom som bryr sig, dom som förstår vilken mardröm jag befinner mig i.
För tänk er att ha en häst, sin egen häst, man inte kan rida på. Det är hemskt.
Men vi fortsätter försöka, önskar av hela mitt hjärta att detta bara skulle gå över och allt skulle bli som vanligt !"
"Nytt hopp"
"Nu kan jag verkligen se en framtid med Rico, jag har en väldigt stark känsla i mig som säger att detta kommer gå."
"Vi kommer klara det här.
Vi kommer kunna skratta åt det om några år.
Allt kommer bli som vanligt igen.
Allt kommer bli bra."
"Tänk inte på vad du inte har, eller hur det skulle varit.
Tänk istället på vad du faktiskt har - och ta vara på det ! Tänk på hur det faktiskt är - och var glad för det!
Tänk annorlunda. Det gör skillnad."
"Reagera får vi räkna med att han gör, men inte på samma sätt som utan den här träningen ! Väl uppe kommer vi ha så roligt tillsammans, jag tror båda parter börjar förstå det nu <3"
"Många tänk om: TÄNK OM vi inte hade åkt till örebro detta året,
TÄNK OM jag bara hade gett upp när han började snurra runt,
TÄNK OM jag hade varit kvick nog att sitta kvar?"
"Ni som varit med ett tag förstår nog vad det här handlar om. Ni stackare som följt mig hela den här långa resan - ni förstår."
"Jag läser andras bloggar, läser om deras framgångar och träningar och tävlingar.
Jag plågar mig själv utan att själv veta om det !"
"Hopp
Jag tror och jag vet att detta kommer fungera, förr eller senare.
Vi ska fortsätta kämpa oavsett hur lång tid det tar.
Om det tar en vecka - fortsätt kämpa.
Om det tar en månad - fortsätt kämpa.
Om det tar ett år - fortsätt kämpa.
Sålänge hoppet finns kvar finns det fortfarande en chans att det ska gå."
http://ricos.blogg.se/2011/august/rico-118.html - påsträning
"Kommer kännas jobbigt att ta det där sista steget som man inte tagit ännu, men jag kan tänka mig att det är en otrolig känsla att få det "överstökat". Klart. Slutfört."
"Längtar men ändå inte . . . Jag längtar inte till innan jag suttit upp, men längtar så otroligt tills jag är där uppe ! Och INTE skickas ner direkt igen (;)) !"
"Jag förväntar mig inte att någon ska förstå eftersom detta är ett väldigt ovanligt problem, komplicerat.
Inte förrän nyss, insåg jag hur bra vi var för varandra. Vi var inte perfekta - men vem är det ?"
"Bandet mellan oss kommer bli ännu starkare när vi klarat det här. Det är något jag är säker på."
"Jag var jättenervös dagen då jag skulle sitta upp. Men när jag väl la över benet släppte all nervositet och ALLT VAR BRA IGEN."
Från ett inlägg några dagar innan uppsittning:
"Viljan att lyckas måste vara starkare
än rädslan för att misslyckas. Vi ska klara det, vi ska klara det, vi ska klara det.
Vi måste klara det"
Från uppsittningsdagen:
http://ricos.blogg.se/2011/august/lite-bilder-fran-idag.html
http://ricos.blogg.se/2011/august/rico-248.html - dagen jag satt upp
Ett annat inlägg: "Känns så jäkla overkligt, man får en sån där känsla att man gått tillbaka i tiden, känns som att det är våren 2011 igen. Allt är som vanligt, liksom jahapp jag red idag och det gick bra som vanligt - typ så ! Så sjuk känsla, obeskrivlig ! Det känns delvis som att sommaren 2011 aldrig inträffat, att sommarlovet precis ska börja och vi ska åka till fänninge typ."
Mer citat av mig: "Ända fram till den 24 Augusti kunde jag inte tänka mig - föreställa mig - uppe på Rico. Om jag tänkte hur det skulle se ut från mitt håll när jag satt upp på honom med westernsadeln . . . Allt blev liksom bara svart, kunde inte se det framför mig ! Men när jag väl gjorde det kändes det så rätt, även fast jag är ovan med sadeln ! Vet inte vad jag ska säga, helskum känsla !"
