Efter dressyrpasset igår satt jag av och promenerade av Rico bort till nya stallbygget och sen tillbaka på ängen. Jag hittade en fin stig som skulle gå alldeles utmärkt att trava/galoppera på, jag gick den hela vägen bort för att se om den var fin hela vägen (alla stigar på den här ängen ser bra ut på håll men sen när man kommer närmre brukar man hitta en flera decimeter djupa hovspår som kommit från att man ridit under geggperioden. Man vill inte ramla ner med hoven i ett sådant hovspår så därför rider jag sällan på de stigarna, kanske skrittar bara men hålen är DJUPA ! Illa.). I slutet av den stigen kom jag fram till ett pyttelitet dike, det var först lite backe ner sedan ett dike sedan backe upp. Om man nu kan kalla det ett dike, det var så man kunde ta ett skrittsteg över. Typ 15cm brett och 15cm djupt med lite gegga i botten.

Det här är ju bara att kliva över, tänkte jag. Rico däremot tvärstannade direkt och vägrade gå. Först var han bara envis men när han kom närmre såg jag att han faktiskt var rädd för det där fåniga lilla diket. Jag försökte flera gånger, båda att bara skritta fram och gå över och även i trav, men han stannade flera meter innan och slängde sig bakåt.

Jag körde i princip från början på tryck-metoden, som kräver otroligt mycket tålamod från båda parter. Jag hade inte helt det tålamodet eftersom det började regna så blev lite irriterad sen när han bara slängde sig bakåt sådär för ett litet dike ... Men det tjänar inget till att bli arg på Rico, gör bara saken värre. Så började om på nytt sen. Men Ricos hagkompis Zebb kom sen och skulle visa honom över, men Rico följde inte med ändå. Zebbs ägare lånade ut sin repgrimma med långt grimskaft för annars skulle han säkerligen hoppa PÅ mig när han skulel gå över för tyglarna var så korta.

Och några av er kanske undrar varför jag inte bara gick en annan väg ? Gav upp ? Ge upp är det värsta man kan göra, ger man upp och vänder EN gång så får man garanterat för sig att samma sak kommer hända igen. Om man däremot "vinner" och hästen tillslut tar sig över så får hästen ett väldigt bra förtroende för en och kommer våga mer i framtiden.

I alla fall, Tryckmetoden kallar jag det när man har ett tryck i (rep)grimman, ett jämt tryck som man ska behålla om hästen backar eller bara står stilla. Tillslut kommer hästen tycka trycket (som inte alls måste vara särksilt hårt) är obehagligt och ta ett steg framåt mot dig, och då mjuknar man och släpper trycket. Då fattar hästen ganska direkt vad man är ute efter, att när trycket kommer ska hästen ta ett steg framåt så försvinner trycket.

Några gånger slängde han sig bakåt och stegrade men då bara längde jag ut grimskaftet så jag inte åkte med honom, men får INTE släppa på trycket. (Man får liksom "Hala ut" grimskaftet utan att släppa trycket, ganska svårt men med träning går det bra) För då kommer hästen lära sig att det är så man kommer undan. Så fort han tog ett steg mot diket/mot mig (jag stod hela tiden i diket eller på andra sidan diket) så släppte jag efter på trycket och då fick han sin "belöning". Samma metod använder man när man tex flyttar hästen, självklart slutar man trycka på bakdelen om hästen flyttar bakdelen, för då har ju hästen gjort som man vill, typ ;)

Nåväl, det gick tillslut. Men vi fick börja om flera gånger för att han slängde sig bakåt ock backade. Trillade faktiskt i diket en gång (på båda fötter dock) när han slängde sig för jag hann inte ge honom längre lina/grimskaft.

Viktigt i sådana här situationer är att 1. Bli inte arg (dock blev jag det en stund för jag tyckte han var ganska dum och fånig, men då bara tog jag några djupa andetag och började om), och 2. Var konsekvent och 3. GE INTE UPP.

Var i alla fall värt att komma över det där diket, för på andra sidan var det väldigt fint med fler stigar som man kunde trava/galoppera på :) Kommer dock gå runt en annan väg när jag ska rida där (imorgon?), för han tog inte ett LITET kliv över, hade inte varit kul att sitta på med andra ord ;D


Han är söt men envis "ponny" !

Gäller att vara ännu mer envis ;D