Tillit och Förtroende

"Och NU kommer jag till det som gjorde min dag, Rico gjorde en fantastisk insats och bevisade för oss att han LÄRT sig någonting utifrån all den träning från marken vi lagt ner på honom. Eftersom han hoppade av jättestort på sista hindret (parallelloxern) så hamnade jag på halsen. Han började sticka iväg, och jag tänkte att Nu är det kört, vad ska jag göra ? Jag kunde inget göra, utom att bara hålla i mig eller släppa taget. 
  
Och jag tänkte då INTE släppa taget. Jag kunde inte bromsa honom för jag hade mina händer runt halsen på honom (ingen kontakt med tygeln) så jag bara höll fast mig så gott jag kunde och försökte prata lugnt med honom. Efter ett tag kände jag hur han saktade ner galoppen, svängde och stannade på mitten. Då satte jag mig till rätta och GISSA OM jag var lycklig ? Utan den träning vi lagt ner på honom hade han spurtat iväg när jag hamnade på halsen, och han hade inte stannat förrän jag låg i backen. Men nu så lyssnade han på mig och fick automatiskt sin belöning när jag satte mig tillrätta i sadeln, då är jag inte läskig längre när jag sitter i balans mitt över honom. = Det farliga försvann när han stannade. Sen berömde publiken MIG för att ha varit så duktig och suttit kvar, men jag tycker det var Rico som skulle fått massa beröm (det fick han iförsej också, av de som känner honom och vet hur han är, typ jag och Therese :P)"


Jag kan tänka mig att flera av er missade detta för det var så mycket annan text i samma inlägg.

Apropå detta,

Rico och jag har länge jobbat upp vår tillit och förtroende mellan varandra, det är inte bara den träning han faktiskt fått som gjort att han har blivit en så mycket mer stabil häst, utan det är just för att det är JAG har tränat honom, eller rättare sagt VI har tränat TILLSAMMANS. Varje gång han klarar av något med mig, som att gå över ett dike eller gå förbi en prasslig påse som ligger mitt på vägen, alla dessa småsaker som vi klarar av gör att hans förtroende för mig blir större, och även mitt förtroende för honom.

Sedan finns det stora saker vi klarat av tillsammans, som att få honom "sluta" vägra på hinder (han KAN självklart stanna men gör det inte längre ALLTID) och att sitta upp på honom. Särskilt det sistnämda är viktigt för vår tillit till varandra. Det fanns en tid då jag inte litade alls på Rico, jag älskade honom verkligen och vi hade ett band, men då bara på marken. Så fort det kom till att sitta upp så försvann allt vi jobbat upp. Han var rädd för mig och jag var rädd för honom. Därför var det så viktigt att vi faktiskt klarade av detta.

Jag kommer ihåg när jag skrev detta, när det kändes som att jag var nedgrävd i ett djupt HÅL i marken. Jag såg vägen upp, men kunde inte ta den. Det var för brant, jag vågade inte.

"Bandet mellan oss kommer bli ännu starkare när vi klarat det här. Det är något jag är säker på."

Och jag hade så rätt. Vårt band ÄR starkare, nu är det ömsesidigt.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0