Igår kring lunchtid flög jag av Rico för den nionde gången på våra snart-två-år tillsammans. Det är den femtonde gången jag trillat av hittills i mitt hästliv, om man räknar med alla hästar jag ridit. För vissa är det femton gånger för mycket, och sen finns det dem som tycker att det är en piece of cake ;)

 

När vi köpte Rico i Oktober för snart två år sedan, visste vi inte mycket alls om honom. Vi visste inte att det skulle bli såhär mycket problem med honom, men vi visste ju inte heller vilka otroligt fina minnen vi skulle få med honom. Det var mycket vi inte visste om Rico då, som vi vet nu. För jag vågar faktiskt påstå att jag vet att något har hänt honom. En sådan här genomsnäll häst kan annars omöjligt ha ett sånt här beteende. Något måste ha hänt honom, vid uppsittning och troligtvis även vid ridning överlag. Kanske har de som ridit in honom i Holland börjat för tidigt ? Gått för fort fram ?

En sak jag alltid undrat är om han är född bakskygg eller om det är pga något som hänt i yngre dagar, hur hade han då varit idag om någon annan hade ridit in honom ?

 

Jag har nog aldrig med egna ögon sett när han gör som han kan göra vid ridning/uppsittning, eftersom det oftast är jag som råkar ut för det, haha. En ryttare med väldigt dålig självkänsla skulle nog i detta fallet skyllt på sig själv och trott att det var hans/hennes fel och att hon/han är en dålig ryttare som råkar ut för detta gång på gång. Men sedan vi köpte Rico har jag som ryttare fått en mycket bättre självkänsla, jag vågar berömma mig själv när jag gjort något bra och vågar även erkänna mina brister. Jag skulle faktiskt vilja berömma mig själv för att ändå ha hållit mig kvar såpass många gånger, för i situationer som denna är det inte lätt. Jag har samlat mod till mig att sitta upp igen och igen och igen, efter sådana här situationer. För inte alla gånger har slutat med att jag välter stolpar, raserar voltstaketet eller slår bakhuvudet i stocken som ligger runt volten (även om det sistnämda tycks hända rätt ofta).

 

Jag vet också att Rico är en fantastisk häst, och jag vägrar ge upp om honom. Jag känner att jag ändå är på god väg att lära mig hantera hans situationer. Om jag bara skulle lägga ner allt så skulle jag aldrig förlåta mig själv. Jag vet att denna hästen kan bli något riktigt bra av, jag tror bara att han behöver (mer) tid och träning. Han kommer nog aldrig bli en hundraprocentig nybörjarhäst som man kan slänga upp vem som helst på, men jag tror absolut han kommer kunna bli säkrare i sig själv och kunna lära sig att lite mer på ryttaren.

 

Jag gav inte upp då, och jag ger inte upp nu. Och jag kommer inte ge upp senare heller.