I över två år har jag haft häst(ar), och under dessa två-snart-tre-år har vi stött på massor av motgångar och problem. Det har verkligen gått upp och ner hela tiden, och trots det har jag aldrig aldrig aldrig tappat modet och jag har aldrig ens funderat på att ge upp. Jag har brunnit för att fortsätta, träna och kämpa och traggla vidare med allt från bakskygghet vid både uppsittning och ridning, till avståndsbedömning i hoppning, vägringar mm. Inte förrän nu denna vintern (12/13) har jag tappat lusten att åka iväg till stallet och rida. Aldrig förut hade det känts så jobbigt, svårt och ovärt.
   Och inte gör denna årstiden saken bättre, den lilla extra dosen pepp jag skulle behövt i sådana tider regnade/snöade/blåste bort i vintervädret. Men, om jag någonsin i mitt liv skulle ge upp hästar och ridning - så ska det bestämt inte vara på vintern. Faktum är att nästan allting är svårare på vintern, på hästägarfronten. Men aldrig hittills har jag ens funderat på att ge upp, och en gnutta motgångar nu ska inte få mig att göra det. Jag tänker släpa mig till stallet varje dag, och fortsätta kämpa. Jag ska INTE ge upp nu. Vi klarar oss till våren, liksom.

Och denna bloggen har jag drivit aktivt sedan Oktober 2010. Det är ganska lång tid, och jag har nog aldrig haft någon bloggpaus eller funderat på att sluta blogga. Inte ens de perioder då jag fick 0 respons från läsarna, när statisitiken slog i backen och när jag hade tonvis med läxor och nationella prov och annan stress runtomrking. Inte ens då. Aldrig har jag tappat motivationen att blogga. Vissa dagar har gått segare än andra pga brist på inspiration eller tid, men aldrig någonsin har jag dragit mig för att starta upp datorn och publicera ett par inlägg här. Att fixa med, designa, och uppdatera bloggen har sedan Oktober 2010 varit en stor del av min vardag. Jag har under hela tiden, genom bloggandet, peppat mig själv och andra även i de svåraste tiderna. Bloggandet har faktiskt gjort ridningen och hästägandet mycket roligare.
   Inte kan jag heller skylla på gymnasiet, för så mycket plugg har det inte varit. Jag har helt enkelt inte alltid lust, tid eller ork att gå in på datorn överhuvudtaget.
   Det är fantastiskt hur mycket tid och energi jag lagt på denna bloggen. Att bygga upp den, designa, kategorisera, fota, skriva, marknadsföra och uppdatera osv osv. Bloggen finns till och med numera på facebook. 
   I hela mitt liv har jag älskat att skriva, det är något jag alltid varit "bra" på och verkligen brunnit för. Skrivandet har alltid varit en stor del av mig och det vill jag att det ska fortsätta vara. Jag har nu tänkt att ge bloggandet en till chans, en sista gång ska jag verkligen försöka och jag tror att det kommer bli väldigt bra. Det krävs bara att jag faktiskt sätter mig ner varje dag och GÖR det.

 

 

Sedan vill jag också be om ursäkt lite för att jag helt lämnade bloggens läsare i "sticket". Det är mycket runtomkring som tar energi från mig, men jag tror allt är på bättrinsvägen och ska verkligen ge allt nu. Det är dags nu för mig att lägga i en sista växel och försöka, för min egen skull och för er läsare. Några av er har följt mig från starten, när bloggen var 400px bred och inläggen bestod av ett par meningar med små allmänna stavfel + kassa mobilbilder. Mycket har förändrats.

 

 

Nu tar vi ricos.blogg.se till en ny nivå !