När man tvivlar

 
Det kommer dagar då jag undrar om jag och Rico verkligen är menade för varandra. Vissa dagar känns det som att han borde ha hamnat hos en bättre ryttare, en mer erfaren ryttare, för jag vet att han har kapaciteten att komma riktigt långt med "rätt" ryttare. Frågan jag ställer mig själv ibland, är om jag verkligen är den ryttaren ? 
 
Jag underksattar ofta mig själv, jag är rädd att sikta för högt av rädslan att inte nå dit i slutändan. Det är naturligt för oss, ryttare och alla andra människor, att tvivla på oss själva ibland. Oftast behöver man bara höra från någon utifrån att man "duger". Att man klarar det. Det får mig att se med nya ögon på mig själv, att få komplimanger och beröm från ens vänner, och från andra människor som man inte känner. Ibland behöver man bara få bekräftat utifrån att man faktiskt gör rätt, att man har gjort ett bra jobb med sin häst, eller ja, att man duger. 
 
Det är såklart viktigt att berömma sig själv mycket, men jag har märkt att komplimanger och beröm utifrån väger mer för mig. När jag är ute på träningar, tävlingar och pay and jumps, får jag ofta komplimanger om Rico. Och det betyder så mycket för mig, dessa komplimanger, för det betyder ju att jag har gjort ett bra jobb med honom. Han har utvecklats mycket sedan han kom till mig, även om vi fått mycket hjälp av tränare, så är det ju ändå jag som ridit honom regelbundet hela tiden. Jag måste börja ge mig själv lite mer cred för det arbete jag lagt ner. Och våga tro att vi är rätt för varandra. 
 
Men jag tror att alla vi överlag ger för lite komplimanger och beröm till varandra, man kanske tror att det inte skulle göra någon skillnad, men det är ju så enkelt egentligen att bara gå fram och säga något snällt. De komplimanger som väger mest för mig är de jag fått av främmande människor på träningstävlingar ocg träningar. Då har folk kommit fram och sagt något snällt, eller pratat med mina föräldrar på läktaren medan jag rider. 
 
Alla tvivlar ju på sig själv någon gång, och då krävs det bara att någon (du?) går fram och ger en komplimang. Det är inget konstigt alls och jag kan lova att det betyder mycket för den personen. Vi borde ge mer komplimanger och beröm till varandra, det är vi värda allihopa :) ! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0