Fail
Denna dagen minns jag som det var igår (inte så bra alltså hahaha) ;)
Nej ärligt nu, denna lilla hemmatävlingen minns jag faktiskt ganska väl. Vi hade tidigare haft problem med vägringar men Rico skötte sig super hela rundan, fram till näst sista hindret då det blev ett litet stopp. Men tog det bara igen, lugnt och fint, han hoppade men det blev knas med avståndet till det sista hindret. Han var en riktig guldklimp och klippte det sista ändå, men det blev ett riktigt tokhopp över som ni ser haha.
I landningen ramlade jag fram på halsen på han, och Ricos bakskygghet ställde till det för oss igen.
Jag låg då på halsen, och kunde inte bromsa honom för jag höll fast mig med armarna runt hans hals. Jag kände hur han började spänna upp sig rejält och spurta iväg, och jag tänkte bara NEJ NEJ NEJ. Det är ett sådant läge då man verkligen inte kan göra någonting åt saken, och risken finns ju att man skadar sig ännu värre om man försöker hålla sig kvar och sedan ändå åker av. Men jag bestämde mig då, jag SKULLE INTE åka av. Jag höll mig kvar med armarna runt hans hals och pratade lugnt med honom, han spurtade vidare ett halvt varv och sedan kände jag hur han saktade ner. Han saktade därefter av till trav och gick in till funktionärerna i mitten, fortfarande med mig runt hans hals.
Det som var så "revolutionerande" med denna gången var att vi fick kvitto på hur pass mycket Rico hade utvecklats och förbättrats efter all vår bakskygghetsträning.
En annan gång som han skenade pga bakskyggheten så skenade han varv efter varv efter varv på banan (kan det ha varit sju varv??), tills jag inte kunde hålla mig kvar längre. Då for jag in i en stolpe och välte staketet på ena sidan ridbanan. Slog i huvudet och axeln ganska rejält då så kunde inte sitta upp efterråt (särskilt med tanke på att uppsittningen också har varit ett problem pga bakskyggheten). Sedan tog det flera veckors arbete innan jag kunde galoppera som vanligt i det varvet igen, utan att han blev skrämd.
Kommentarer
Trackback
