Det är så sjukt tråkigt att vara sjuk, vilket jag varit hela helgen + idag. Jag får se imorgon om jag ska till skolan eller inte. Dock är jag väldigt inställd på att åka till stallet i vilket fall som helst. Om jag är lite krasslig imorgon med så går stallet helt klart före skolan, om jag inte orkar med båda dvs. Jag har inte varit i stallet sedan Lördag förmiddag och inte ridit sedan i Torsdags(?). I Lördags var jag ju sjuk så jag åkte bara dit för att fixa allt och titta till hästarna så de mådde bra och så. Jag tycker inte själva stallarbetet är så ansträngande egentligen. Det är mest den långa (buss/pendel) resan dit och tillbaka som tar på krafterna. 

 

I helgen var mamma och pappa i Fänninge med hundarna och där tittade de även på lite eventuella hagar till Rico och Valle ifall det blir så att vi ska ha dem där i framtiden. Om det blir väldigt snart som vi flyttar dem dit så kommer jag bara kunna rida på helgerna tills jag gått ut gymnasiet, då jag kommer gå kvar här i Stockholm. Det kan kännas jobbigt, men om tiden går lika fort nu som den har gått hittills så kommer jag nog kunna stå ut med det den korta tiden som är kvar i skolan. 

 

För det är ju inte lätt att ha häst här i stockholm. Veckorna/Månaderna jag sammanlagt spenderat i Fänninge med hästarna har ju varit de allra bästa. Otroligt trevliga och tillmötesgående människor - de bryr sig om alla hästar i stallet och inte bara sina egna, fint ridhus, regelbunden träning för instruktör, fina ridvägar och själva faktum att vi inte behöver rätta oss efter andra gällande hästhållning eller rutiner. I Fänninge har vi stått i ett stall med väldigt dressyrinriktade människor, men de har inte dömt oss eller lagt sig i, inte kollat snett när vi kommit med westernsadel på Valle eller uppsittningstränat Rico på stallplan.
   Vi kan dessutom ha dem ute länge på dagarna om vi vill, och ge dem fri tillgång på mat eftersom våra hästar mår bra av det, och framförallt ge dem BRA mat. Inget mer dammigt eller mögligt hö,
ingen mer dålig stämning i stallet.