Ridpasset i sig gick ganska bra. Känslan var inte riktigt på topp mot slutet av passet, men det finns absolut några små guldkorn att prata om. 

 

För det första, var han otroligt lätt i handen idag. Det var nästan så att jag hade velat ha lite mer kontakt, vilket är lite ovanligt för oss.. Han var rent allmänt väldigt känslig för hjälperna idag, vilket satte högre krav på mig att rida med dessa små fina hjälper. Tidigare har han haft sina stunder av total skänkeldövhet. Under sådana ridpass har jag tappat väldigt mycket av den där "fina" ridningen, men det är bara att söka sig tillbaka till det igen. Ju finare hjälper jag ger honom från början desto känsligare blir han under resten av passet. 

 

En riktigt stor förbättring jag märkte av idag var att han var mycket mer självgående i galoppen. Jag startade passet med en lång framskrittning och gick sedan direkt in på uppvärmningen i galopp. Sedan gjorde jag mycket galopp/skritt/galopp övergångar. I galoppen så försökte jag få honom att gå av sig själv, "off legs". När jag ökade la jag först ett litet tryck med skänkeln, som jag sedan ökade tills jag fick den reaktion jag önskade - och släpper helt så fort han lyssnar. Den här metoden fungerar väldigt bra för oss, för resten av passet var han så känslig för hjälperna att han tex kunde trava iväg från skritt/halt med bara en liten dutt med skänkeln. 

 

Jag fick en liten film från slutet av passet, som jag ska analysera tills nästa vecka. Jag har inte sett mig själv rida sedan typ 2013/början av 2014 när jag höll på och lägga upp filmer här på bloggen hela tiden.. så det blir spännande, haha.