Dressyr på teve
Men det är roligt att se hur ekipagen passar så bra ihop, häst och ryttare samarbetar på så hög nivå ! Många av ryttarna rider också så otroligt mjukt och fint att man blir lite avis ^^
Funderar på att åka på någon lättare dressyrtävling någon gång ! Tills vi är tillbaka på LC/LD på hoppträning så kan vi i alla fall åka och starta lite dressyr så han kommer ut i olika miljöer och så :) Känns verkligen som att jag har hittat flera knappar i dressyren nu, det är massa poletter som trillat ned ;D
Vill rent allmänt ut och tävla, vill träna och utvecklas mer ! Jag kommer suga i mig all kunskap som en SVAMP och jag ser minst sagt fram emot våren !
Ganasch, Lycka, Bett, Sadel, Dressyrträning, Tandläkare !
Och vill bara säga att jag är så SJUKT glad över mina och Ricos framsteg i hoppningen ! Jag kände liksom att han tyckte det var ROLIGT att hoppa - vilket ger en awesome känsla till ryttaren ! Efter våra bakslag har jag slutat ta honom för givet, och rider alltså hela vägen fram till hindret. Jag har hittat en bättre ridning (förr var den ganska passiv) också, som passar oss.
Känner dock att jag måste börja rida med de andra betten lite mer, så det tredelade i princip bara går till hoppningen (det var ju trots allt därför jag köpte det bettet, för att han var så stark i hoppningen förra våren).
Ska också fortsätta med att sadla längre bak och sluta använda förbygeln, kanske sätter på den ibland när jag ska klättra i skogen eller så bara. Tycker det är svårt med hoppsadeln med vart den ska ligga för att ligga bra, dock är dressyrsadeln inga problem för den är så rak. Fast jag använder ju inte dressyrsadeln så värst mycket så det hjälper inte hehe :)
Så ikväll blir det, som jag nämde tidigare, dressyrträning - för Andreas Tegesjö som var på Enliden förra veckan och höll hopplektion :) Det blir mycket hoppning nu denna månaden så vi tänkte rida dressyr för honom denna veckan istället för hoppning :]
Imorgon ska en tandläkare komma till vårt stall, och Rico och några andra hästar ska kollas i munnen :) Får se vad Rico säger om det ^^ Tyvärr är jag i skolan och gör engelska nationella prov just då, så kommer inte kunna vara närvarande ... Men mamma åker dit i alla fall. :(
Snart dags att byta om och åka, rider sent sent sent idag (tydligen?) så får se om det kanske blir för mörkt för att filma/fota :( Hoppas inte !
Pigg och glad Rico !
Något jag tyckte var verkligen roligt med dagens pass var att han hade ett sånt hoppsug ! Han hoppade verkligen SUPERFINT och jag kände flera meter innan avsprångspunkten, att han skulle hoppa. Ingen tvekan alls !
Sen verkade han ju ha lite vårkänslor idag ;P Glädje-kickade lite och var riktigt pigg ! Jag prövade att sadla längre bak idag än jag brukar, samt tog bort förbygeln för jag tror inte sadeln åker någonstans längre. Det kan vara ännu en anledning till att han var så pigg och glad, för att han kunde röra sig friare när sadeln inte låg ivägen.
Fast han var ju på gränsen till noll-kontroll idag, vilket inte är så bra (a) Men han har ju varit så tillbakadragen i hoppningen ett tag, så det är skönt att känna att han har lite egen motor igen :D
Imorgon blir det dressyrträning för Andreas Tegesjö, vilket förmodligen kommer bli alldeles awesome :D Hoppas någon kan filma/fota men kan inte lova något :)
Barbackaridning
Men efter att vi köpte barbackagjorden på hööks blev det faktiskt MÖJLIGT för mig att rida barbacka ! För problemet är ju bara hur man kommer upp ^^.
Men jag tycker faktiskt inte barbackagjorden är det ultimata sättet att sitta upp barbacka på honom, den är väldigt vinglig att sitta upp med och jag är just nu tillräckligt vinglig MED sadel ...
Men jag borde kanske testa någon dag att sitta upp med barbackagjorden ? Sen tar vi ju av den när jag kommit upp, är svårare tycker jag att rida med barbackagjord än utan ^^
Första gången jag red barbacka på Rico :D
Lite kvällstankar
Det finns dem som inte ens kan kalla dessa hinder kring 50cm-70cm för hoppning. Jag tycker personligen det ser fånigt ut, för mig och Rico som varit på en så mycket högre nivå tidigare, han kliver ju över - utan problem. Det enda som behövs nu är träning, självförtroende till piloten, och ännu mera träning.
Och med mera träning menar jag inte att vi ska hoppträna sju dagar i veckan hela våren och sommaren, utan vi ska på våra träningar (1-3ggr/vecka) jobba mycket med bommar/markarbete, träna på avståndsbedömningen, jobba vidare på galoppen osv osv. Alltså ska vi träna på rätt saker, i dressyren även träna på det som kan hjälpa oss i hoppningen. Med träning följer oftast självförtroendet med, vi måste kunna lita på varandra i alla lägen och jag måste få bort all osäkerhet kring hoppandet. Jag har hoppat i så många år att det känns rätt förfärligt att ha fått ett sådant stort bakslag !
Osäkerheten kommer försvinna, litegranna kommer försvinna varje gång vi kommer över ett hinder. Ju fler lyckade hoppass, desto bättre ! Jag kommer främst hoppträna för Therese eftersom hon känner både mig och Rico och vet exakt hur vi ska lägga upp träningen för att detta ska bli bra. Sen kanske jag kommer träna någon enstaka gång i vår för någon annan tränare, men utifrån gårdagens pass så känner jag att jag måste bli ännu säkrare först !
Rico och Therese, pay & jump 90cm för inte så länge sen. Det vill säga, varken höjden på hindret eller hindret i sig är något problem för Rico. Det är lilla Madde Andersson som måste bli säkrare för att detta ska funka ! :]
Bara lite kvällsfunderingar innan läggdags, måste stoppa min vändning på dygnet och gå och sova nu. Vill inte missa hela morgondagen också !
Godnatt på er !
Jag anföll marken
Några av er kanske fattade (skämtet) "anföll marken" men för er som inte förstod (det är dock förståeligt att inte förstå) tänkte jag översätta det med att jag ... Åkte i backen ... Gjorde en ofrivillig avsittning ... Trillade av ... Ramlade av ... Fick smaka på voltunderlaget ... eller jaa, hur man nu ska säga det ;)
Vi kom då i höger varv, på två galoppbommar och sen ett räcke, och rakt fram på en oxer med kryss i framkant. (Blev då ett stigsprång när bakbommen höjdes upp). Han hoppade superfint på oxern, och jag tänkte då svänga HÖGER, eftersom jag kom ifrån höger varv från början. MEN så struntade Rico i vad jag sa och han tänkte då svänga vänster. Kan ha varit för att grinden var öppen där eller han kan ha landat i vänster galopp som fått honom att vilja svänga vänster ... I vilket fall som helst så svängde vi åt olika håll, och när jag märkte att han svängde åt andra hållet var jag snabb som attan och försökte hänga med. MEN likt förbaskat lyckas han då också ändra sin åsikt, precis samtidigt som mig. Så plötsligt skulle jag åt vänster och han åt höger ... Slutade med att jag for i backen, med rumpan i geggan och huvudet på en stock (typ?) som omger hela volten.
Som ni ser så stannar jag (Lila) tillslut och Rico fortsätter iväg utan mig ... ^^
Jag hade lite ont i huvudet direkt efter och även när jag kom hem, men jag satt upp och red igen så fort jag fått andas lite och dricka några deciliter saft :P
Kände mig lite efterbliven resten av lektionen (den var snart slut) och såg nog rätt efterbliven ut också ^^
Från ridskoletiden
Tänk vad mycket man har burit med sig från ridskoletiden egentligen ! De flesta av oss började vårt hästintresse på en ridskola ! Jag minns att jag hela tiden klagade på att vi gick långsamt framåt på dressyrlektionerna, och hoppade för lågt på hopplektionerna. Men inte förrän såhär efterråt kan jag se klart och förstå varför ridskolorna har de upplägget de har.
För det första är det bättre att gå lite långsamt fram än för fort. Då hänger alla med och man känner sig duktig just för att man klarar av de uppgifter man får. Sen sitter ju grunderna otroligt bra när man övar på samma sak under en tid. Jag menar, hur ofta har man inte hört "Ned med hälarna" eller "Kontakt på ytter" ? Det är det jag fick höra under en större del av min ridskoletid. Och det HAR HJÄLPT mig till framtida ridning. Jag sitter nu naturligt med hälarna ned, oftast haha (ingen är ju perfekt), och yttertygeln har jag förstått är riktigt viktig för att hästen ska kunna arbeta på rätt sätt.
Och att vi inte hoppade högt på lektionerna ... Självklart ville man hoppa högre ! Jag var som förblindad, ville bara hoppa högre och tyckte det var fånigt med småhindrena, och ibland fick vi hoppa högre. Men var det verkligen nödvändigt ? Om man tänker på hur många hoppass en ridskolehäst får delta i, per vecka, per månad, per år. Om hästen då hoppar 110+cm varje gång så sliter det otroligt mycket i längden. Dessutom fanns det ingen vidare anledning att hoppa jättehögt, det var bättre (tycker jag) att vi gnagde vidare på grunder, grunder, grunder. För när man klarar av grunderna i hoppningen, så är det ingen större skillnad på att hoppa 50cm och 1m. Bara man rider på samma sätt, typ. Det var dessa grunder som har gjort att jag har klarat Ricos och mina problem i hoppningen. Att rida honom i dessa ett och ett halvt år, var som att rida alla hästar på ridskolan. Han har ändrats så otroligt mycket och har inte precis varit samma häst i hoppningen, sedan vi hämtade hem honom.
Sen finns det dem som inte har börjat på ridskolan, vissa är "bättre" vissa inte. Beror på hur engagerade tränare, föräldrar man har osv osv. Men det är absolut inget fel att gå på ridskola. I slutändan kanske man är bättre ryttare än någon som aldrig gått på ridskola ?
LILLA Rico
När vi köpte Rico var han 155 cm i mankhöjd. Sen när vi mätte honom en tid efter vi hade fått hem honom så visade det sig att han var 151cm i mankhöjd.
Många trodde han var en ponny, både folk vi känner och även främmande människor kom fram och frågade, "Är det en ponny?". Då svarade vi alltid, nej det är en storhäst ! ;)
Men efter en tid blev en storhäst i stallet ommätt ponny (som var ungefär lika stor som Rico). Och så började vi undra, om Rico inte är en ponny egentligen ? Jag tycker han ser ut som en ponny litegrann, men han har absolut storhäst i sig eftersom han inte känns så ponnyaktig att rida :)
Vi sa då, att när Rico blir 8 år så ska vi slutmäta honom ordentligt och om han då är ponny så får han vara det helt enkelt ! ;) Nu är han 8 år, enligt passet. Vi kanske ska ta och mäta honom snart så vi får svar på den oändliga frågan ??? :P
För visst ser han litegrann ut som en ponny ? ;D
Spekulationer (igen)
Han är ju en okänd korsning från Holland. Det vi vet om honom är att han är bakskygg, och vi har också märkt att han är väldigt väl skolad från grunden. Han är van med olika sorters hinder (ej så tittig utan hoppar det mesta, mur tex) och är ganska stadig i både hoppning och dressyr :)
Sen har vi ju märkt en hel del saker, som att han är lättlastad (han har haft sina strejker dock), spänd vid uppsittning osv osv. Och han verkar vara väldigt mycket hanterad från marken.
Det vi däremot inte vet, är:
Varifrån han kommer (bakgrunden i Holland)
Vem som var hans förra ägare (innan försäljningsstallet i Örebro)
Vad han är för ras/raser (han är okänd korsning)
Vad han har för stamtavla (den är okänd)
Jag skulle verkligen vilja få tag på hans tidigare ägare, som tydligen var ett par tvillingar i västerås ... (?) För att få veta saker som varför de sålde honom (hade det med uppsittningsproblem att göra?), Vad han gjort tidigare, Vart köpte de honom i Holland osv osv.
Utifrån det kanske man kan få reda på mer om honom, vissa saker kanske man inte vill veta [;)] dock haha :P
Och hans ras/raser har vi redan grubblat lite över. Hovslagare, tränare osv har sagt en del om hans utseende som gör att de tror att han hade vissa raser i sig. Jag skrev ett inlägg om det förra året faktiskt, allmänt babbligt men det var det vi hade att gå på förra året :) Klicka HÄR :P
Tex trodde en tränare att han hade Lipizzaner i sig för han har så vågig och fin svans ^^ :)
(dock valde jag en rätt dålig bild för att bevisa det för er xD Syns ofta inte på bild för det är så små vågor :P Men kan leta upp en fin bild på hans vågiga svans någon dag !)
Hoppelihopphopp ... hopp ... hopp ???
Totalt tre hoppass denna veckan.
1. Imorgon (Tisdag) kvällshoppträning för Therese som vanligt.
2. Onsdag hoppträning för Andreas Tegesjö, som kommer till oss på Enliden.
3. Lördag klubbhoppning på Enliden, bestämmer klasser imorgon efter Thereseträningen.
Sen är det markarbete på Söndagslektionen också.
Nästa vecka, två hoppträningar.
1. Tisdag, som vanligt.
2. Söndag, det är ju hoppning ungefär en gång i månaden (var tredje/fjärde vecka) på söndagslektionerna.
Men sen kommer det nog rulla på som vanligt igen med en gång i veckan, det tycker jag är lagom :) Vill ju rida ut och även dressyra lite emellan hoppassen ! Nu hoppar ju inte vi särskilt högt, men hoppning är ju slitsamt för hästen så man behöver ju inte överdriva med hoppträningar hela dagarna ;)
Ska försöka tagga upp mig lite till morgondagens hoppass ! Ska kolla på lite fina bilder, kanske någon film och så :) Och lägga upp här också förstås ! :]
Över tröskeln
Igår på Thereselektionen tog jag av jackan när jag satt på Rico ! Jag höll på att koka över inne i min softshelljacka ! Den andas inte för fem öre ens ^^ Att ta av jackan när jag sitter på hästen ... är en sak jag tror jag aldrig har gjort förut, på de "snälla" hästarna brukar jag sitta av och ta av jackan, men på Rico har jag inte velat sitta av och upp igen för mycket för han tycker det är jobbigt nog den gången man gör det per dag. Rico är bakskygg också, så då har det blivit så att jag helt enkelt låtit jackan sitta på passet ut, eller inte ta på jacka alls och då frysa en aning i början av lektionen ^^
Men till saken då, jag tog av jackan uppepå Rico igår ! ;D (och nu tänker väl de flesta av er att det är väl ingen big deal, men för mig och Rico är det misann det) Med hjälp av två till då. En som drog i armarna på mig och en som höll i Rico, för säkerhetsskull. Han spände sig litegrann när vi började slita och dra i första armen, men sen när den var av så var det inget problem alls att dra av andra armen också :)
Detta var en sak som jag aldrig trodde skulle gå med Rico. Men å andra sidan så kunde jag inte ens klia mig på näsan den första tiden vi hade honom. Så vi har kommit en bit längre sedan dess ! ¨
Men det har liksom känts som att vi innan har stått och trampat vid dörröppningen, en sådan liten fjantgrej som att ta av jackan öppnar faktiskt dörrar för oss att kunna göra andra saker så småningom ! Ju fler trösklar jag kommer över med honom, desto mer vågar jag OCH han.
Jag tycker alla borde tänka såhär ! Bli glad för små saker, sätt inte för höga mål och när ni har klarat EN liten sak som ni aldrig klarat förut, var nöjda och glada över det !
Måndagstankar
Hoppningen,
Det känns som att vi från första start tagit ett steg tillbaka, två steg fram (alltså har vi haft våra motgångar, men det ledde alltid till något bättre !) Men så plötsligt i höstas tog vi kanske tio steg bak, på en och samma gång. Vi backade bak i utvecklingen, och hamnade på en nivå längre ned än vi någonsin varit. När vi köpte honom i Oktober 2010, började vi direkt på 50cm nivå och vi rullade över det utan problem. Sen blev 50 till 70, 70 till 80, och så vidare till våren 2011 med 90cm-1m banor utan problem.
Men av flera anledningar sprack det i höstas, och både mitt och hans självförtroende dog efter några flygturer över/under/igenom hinder.
Ricos självförtroende blev ganska snart detsamma igen, men hans vägringar fortsatte av ren envishet/lathet. Han hade helt enkelt kommit på att han faktiskt hade ett val, hoppa eller inte.
Jag däremot, kunde knappt föreställa mig komma över ett hinder, litet som stort. Mitt självförtroende var som bortblåst ...
Det var svårt för mig, som aldrig någonsin förr varit rädd i ridningen, särskilt inte hoppning !
Oktober/September 2010:
Våren 2011:
Sommaren 2011 (KM):
Oktober 2011, träningen innan vår första lokala tävling:
NU:
MEN just nu känns det verkligen som att vi är BACK ON TRACK igen ! Vi börjar sakta men säkert komma upp i förra årets höjder samt svårighetsgrad på hoppträningarna. Det är en bit kvar, men vi ska dit !
Hoppas det håller i sig !
Att döma folk
Precis som att det är mänskligt att göra fel, att göra misstag osv osv.
Jag vet med mig att jag direkt börjar döma om jag ser en bild eller liknande (tex om ryttaren på bilden ser ut att dra/slita i hästen) men sanningen är ju den att en bild fångar en millisekund av ett ridpass. Många lägger bara upp de allra finaste bilderna när hästen går i balans/mellan hand och skänkel, eller när ryttaren har en bra sits osv osv. Och dessa bilder kanske inte heller stämmer helt överrens med verkligheten.
Men något jag är stolt över, är att jag märker/kommer på mig själv när jag börjar döma någon efter tex en bild, och då stannar jag upp och tänker efter. För jag tänker då att JAG SJÄLV vill inte bli dömd utifrån hur jag ser ut, hur jag pratar eller utifrån en bild jag lagt upp här på bloggen. Då ska jag inte heller gå runt och döma folk.
Det kommer alltid finnas folk som dömer, det kan vi inte göra något åt. Men vi kan börja med oss själva, trappa ned med dömandet - snälla.
En snygg slängtrav, ett exempel på en bild som kan få folk att döma ...
Ingen kvällsmat
Stallet är nämligen kollektivt, och 15 boxar turas om att fodra vardagkvällar + helger. Så det var någon som hade glömt då ...
En lite läskig sak, var att jag fick en magkänsla att dra ur vattenkokaren ur vägguttaget (jag tänkte typ; för säkerhetsskull), och låste också sadelkammaren även fast det bara skulle varit max en kvart tills fodraren skulle kommit.
Men fy att stallet stod tänt och olåst på natten, just för att det var tänt kunde ju någon nyfiken snubbe gått in och kollat, och inte tusan vet jag vad folk kan hitta på för galenskap ! (Hästar i grannstallet blev knivskurna i lösdriften i somras :s)
Nej usch hoppas att detta aldrig kommer hända igen !
Skrutthästarna måste ha varit hungriga i morse ... :(((((
Our story
Det var inte bara av en anledning det blev som det blev, det var flera små saker som spelade in. Vi har till exempel märkt att Rico har varit lite smått känslig för miljöombyten, nya människor, rutiner osv osv. Dock trodde vi inte DÅ att det skulle göra så hemskt mycket, han har ju flyttat förr liksom.
Min tanke var att han skulle få vila de två första dagarna (dagen vi åkte och dagen efter), så han fick lugna sig lite och få se sig om lite först. Men, av en anledning jag inte kommer ihåg, så ville mamma rida redan dagen efter. Det gick bra i alla fall.
Dagen efter, dvs dag 3 i Örebro, skrittade jag en kort vända i skogen, samt travade fem minuter i ridhuset, som uppvärmning till tömkörningen.
Det var inte förrän dag 4 vår värld gick itu. Han drog iväg när mamma var påväg upp, drog bort på vägen och jag fick springa och hämta honom. Mamma prövade igen att sitta upp igen i ridhuset och det gick bra men han var spänd som en stålfjäder. Men han lugnade sig, sen satt mamma upp en gång till och då försökte han dra igen men jag höll i honom då så han kom ingenvart.
JAG hade aldrig någonsin haft problem med att varken sitta upp eller rida Rico, mamma däremot hade haft problem i själva ridningen och därför var hon lite spänd när hon skulle sitta upp, rida mm. Men intet ont anande planerade jag att hoppa några skutt i ridhuset dag 5, jag trodde ju att det där "fjanteriet" var en sak mellan honom och mamma så jag tänkte bara rida på som vanligt så han fick sin motion ändå, typ.
Först skrittade mamma honom i skogen en vända som uppvärmning, sen skulle vi byta i ridhuset och det var väl ungefär droppen över bägaren (?) så han trampade runt och ville inte stå stilla, sen när jag väl kom upp så drog han iväg och jag åkte i backen på något sätt. Jag vet inte om det är att jag förträngt det på något vis, men jag minns inget mer än det. Jag tror jag landa på fötter för jag hade inte ont någonstans efterråt ... Eller aa, antingen det eller så slog jag i skallen vääldigt hårt så jag fick någon minneslucka för jag kommer verkligen inte ihåg.
I alla fall, det var då det började alltihopa, efter det kom vi inte upp på honom. Vi kunde inte mer än lyfta ena foten en aning (upp mot stigbygeln) innan han försökte dra. JAG trodde det var kört, han var så RÄDD och allt kändes bara hopplöst. Det kändes overkligt. När man drömmer en mardröm brukar man ibland vakna så fort man inser att det inte är på riktigt, nästan som att man kan välja att vakna ? Men detta var som i en mardröm när man vet att man drömmer men man kan ändå inte vakna, om ni förstår ?
Vi tog i alla fall hjälp av en tränare vid namn Cissi som har kommit till vårt landställe tidigare år och hjälpt oss med tömkörningen med vår förra sommarhäst. Hon hade en del unghästerfarenhet och föreslog att vi skulle börja om från början, med andra ord rida in honom på nytt. Uppsittningsdelen menar jag då.
Detta tog dock mycket mycket längre tid än det skulle tagit för en unghäst, utan dåliga erfarenheter.
Cissi kom varje vecka och hjälpte oss att komma vidare i vår träning.
Detta hände då i mitten av Juni, och 24 augusti kunde vi äntligen sitta upp igen (en tid efter vi kommit tillbaka till stockholm och enliden). Min pappa rider ju Western, och hans tränare Eva (som ni hört en del om tidigare på bloggen, i flera sammanhang) r bra på problemlösning med hästar och jobbar mycket från marken med dem. Hon hade med sig en kille som kunde sitta upp först på honom, "kanonmat" kallades han ^^ Vi tränade en del s.k påsträning innan, för att trubba av hans bakskygghet och så han blev lite trött i huvudet.
Och gissa om han var svettig efter detta ?
Det gick i alla fall bra och både Axel, som killen hette, mamma och jag. Sedan dess har vi ridit Rico som vanligt igen.
Han hade nog varit REDO för uppsittning i ett par veckors tid innan, men varken jag eller mamma ville chansa så vi tog dit Eva och hennes "kanonmat" Axel som hjälpte oss ta det första steget.
Och jag är dem evigt tacksam.
April april ? ?
Jag får en känsla av att jag är den enda bloggaren i världshistorien som inte har gjort ett enda försök att lura mina läsare, av den anledningen att jag är hemskt dålig på att luras ... ;) Skulle bara varit patetiskt haha !
Aprilvädret satt "fint" i alla fall, för bara några dagar sedan var det strålande sol och 15 grader varmt, och nu är det minusgrader med snö och blåst :(
What doesn´t kill you ...
... Make you stronger !
Eller hur var det nu ? ;) Det är ju inte helt fysiskt korrekt men rent psykiskt/mentalt så funkar det ! :)
Jag tror på att alla misstag, alla bakslag - allting - kommer löna sig i slutändan. Inget sker utan mening. Av allt detta får man erfarenhet. Även om inte allt går som en dans på rosor så utvecklas man hela tiden.
Ibland kan det verka som att man står och stampar på stället, eller till och med backar ett par steg. Men då när man kommer tillbaka så kommer man tillbaka ännu starkare, ännu bättre och mer målmedveten än någonsin innan.
I´ve been in the bottom, now it´s time to stand up on own my two feet and start walking. I'm gonna walk all the way to the top
Havrehäst?
När vi köpte Rico så sa ägaren att han fick 5dl havre + 5dl betfor morgon och kväll, men vi tyckte att han hade på tok för mycket överskottsenergi så vi drog såklart ned på det, halverade allt. Det funkade okej, han var lite stissig men det var så vi trodde att han var som häst. Vissa hästar är lugna i sig själva, vissa inte. Men så lät vi göra en foderstat till Rico, det var då en som hade sin häst på enliden som hjälpte oss, och vi nämde då att vi tyckte han var stissig samt att vi skulle byta till delvis silage (horsegrass). Han hade tidigare ätit bara hö.
Utifrån energin han fick i sitt nya hö minus energin vi gjorde av med när vi red, så fick han en ny foderstat där vi slutade helt med havre & betfor och började med lucernpellets och linfrökaka. Han hade proteinbrist och han blev lite småtokig av havre + betfor (han blev stissig, tittig, lite nervös osv osv).
Havren ger ju snabb energi, så därför gick det inte att rida på morgonen märkte vi (vilket såklart försvårade för framtida eventuella tävlingar/kurser osv). Mamma åkte nämligen av nån gång på morgonen, han bara studsade på stället och var helstissig.
När vi hade bytt helt till lucern & linfrökaka så märkte vi direkt skillnad, först tyckte vi bara att han blev seg och konstig men efter ett tag kändes han bra igen (bara mindre överskottsenergi). Han kändes lugnare och då var det såklart roligare att rida ;) Samtidigt då blev det varmare ute (våren) + att Zebb (hans bortresta hagkompis) och han lekte jättemycket om dagarna. Så han kändes väldigt seg ett tag där :P Men det blev bra i slutändan, han äter fortfarande lucern & linfrökaka :]
Love you
Hur kan man vara så fantastisk ??? ... Älskar dig Rico <3 !
Time
När man vill att tiden ska gå fort så går den långsamt, och när man vill att den ska gå långsamt kan den minsann gå ruskigt fort. Det är något som många av er nog känner igen.
Dagarna bokstavligt talat flyger förbi, snabbt snabbt snabbt som när man bläddrar i almanackan.
Nu är en sån tid då jag bara vill pausa och leva i nuet. Jag längtar inte efter något speciellt heller, vill bara att tiden ska gå lite lite långsammare. Visst, skönt med sommarlovet - det längtar väl alla till ? Men i slutet av nian är det en helt annan sak, man slutar ju skolan (helt) och skiljs åt från sina kompisar osv osv. Jag bor ju längre bort från skolan än alla andra i klassen (i princip alla bor i alla fall i samma ort, och jag bor i en annan kommun) och kommer därför ha svårare att hålla kontakten. Det senaste året har jag lärt känna så många fina människor och jag vill inte lämna dem :(
Dessutom vet jag att sommarlovet kommer gå äckligt fort, och sen sitter man i skolbänken igen i en helt ny skola och ska lära känna nya människor. Jag är en sån person som har haft rätt svårt att prata med nya människor och så, det har blivit bättre de senaste åren men ändå - läskigt !
Och Rico, han är nästintill perfekt nu. Så fort vi börjar hoppträna igen med bra resultat så är jag 100% nöjd. Då känner jag att jag bara vill stanna tiden och bara vara.
Usch vad tiden går fort ... jag vill bara vara 15½ lite längre ! Snälla ?