Eftersom Hööks har rea på hjälmar och västar så åkte mamma dit (jag stannade hemma för jag är ju sjuk) för att köpa en till mig !

Jag har nu storlek Medium på min Lamicell Master hjälm, men den är ställbar så den ska funka mellan 55-58 cm ungefär. Grejen är den, att mamma nu köpte en ny ställbar lamicell hjälm på Hööks. Det är ju en äldre modell, men min tanke var att eftersom det är samma märke så borde ju hjälmarna ha samma storlekar. Infotexten om hjälmarna säger samma mått för Mediumstorleken, men när jag provade hjälmen hemma och spände till innersta så var den ändå för stor ! Kunde dra den ner över ansiktet, bak i nacken osv osv och mina öron kom i kläm för hjälmen är liksom för djup. Jag dubbelkollade såklart att det stod Medium i hjälmen, så de inte råkat märka kartongen fel eller så.

 

 

I vilket fall som helst ska vi lämna tillbaka den (om inte mamma vill ha den senare när hon ska byta hjälm) men då är frågan om jag verkligen ska köpa en likadan fast storleken mindre (tveksamt eftersom den säkert kommer vara för liten, Small är storlek 52-54 och jag har ca 55-56 -.-). Annars skulle jag gärna vilja ha en sådan som jag har NU (Lamicell Master) fast en brun ! :) Har ju suktat efter en brun hjälm jättelänge men när jag skulle köpa hjälm senast så visste jag inte att den fanns i brunt :O

 

Får suga på denna karamellen lite, min hjälm ska verkligen bytas snart med tanke på hur många gånger jag åkt i backen med huvudet före det senaste året !

 

 

 

 

Jag har i hela mitt liv varit ganska anti mot märkeskläder/märkesutrustning. Alla kläder och all utrustning tillhör/har ju ett märke - men jag syftar på märkeshysterin som pågår särskilt mycket i just hästvärlden.

Det finns dem som är beroende av märken, det finns dem som tror att de med automatik blir en bättre ryttare eller får en "högre status" när de använder lite dyrare märkessaker. Jag är inte särskilt insatt i detta med märken, men jag skulle säga att Hollister och Kingsland är rätt goda exempel på sådana märken som folk är beroende av och köper plagg efter plagg hysteriskt, bara för märkets skull.

 

Sure, många märken blev ju populära från början för att det kanske var av god kvalité och/eller för att det är snyggt, jag tycker flera av kingslands och hollisters kläder är fina och så men jag blir direkt väldigt ANTI bara för att det står "Hollister" eller "KL" tryckt på kläderna.

 

Vet inte helt vad det beror på faktiskt (att jag är så "anti"), får fundera vidare på det tror jag ;)

 

 

 

 

 

 

 

Nu när vi jobbat mer med sitsen på dressyrlektionerna, så händer det oftare att ridläraren/tränaren frågar om man känner båda sittbenen. Ibland känner jag de väldigt tydligt, men ibland känner jag dem inte ALLS. Ingen av dem !

 

Jag har en hoppsadel till Rico som jag rider både hoppning, dressyr och uteritt i. Den enda skillnaden mellan passen är att jag har längre respektive kortare läder beroende på vad jag ska göra.

 

Så detta är mina frågor, apropå sittben och sadel, är det (överlag) svårare att känna sittbenen i en lite mjukare hoppsadel än i en dressyrsadel ? Och om man (som jag) alltid rider i hoppsadel, kan längden på lädrena spela roll hur bra man känner sittbenen ?

 

 

 

 

 

När de i ens omgivning säger att detta är omöjligt, det kommer aldrig att gå, ge upp.

När orden tränger in i skallen på en och börjar övertyga.
När man vet att ingen utom en själv skulle ge honom den tid och träning som han förtjänar.
När man vet att de tänker "den hästen har en skruv lös".

 

Vad i helvete gör man då ?

 

Hur ska man bevisa att alla i ens omgivning har fel ?

 

 

 

 

Vi har aldrig klippt/ryckt Ricos man under de snart två åren vi haft honom. Lite har skavts bort när han haft halstäcke och vi snyggade till topparna lite en gång så det inte skulle se så vildvuxet ut ^^ Annars, aldrig !

 

Rico hade ryckt/klippt man när han kom till oss. Då såg det ut såhär:
 

 

 

På ett vis tycker jag ändå att han passar bättre i den "frisyren" han har nu. Nu har han all sin man på samma sida, och den är längre. Inte så lång som Zebbs man, men lite halvlång i alla fall ! :)

 

Sen brukar en tuss bakom örat alltid envisas med att den ska ligga på andra sidan, hehe :)

 

Eller vad tycker ni ?
Kliar det i fingrarna på er när ni ser Ricos halvlånga man ? 

Bryter jag mot någon viktig häst-mode-lag ? ;)

 

 

 

 

Mycket hänger i luften, med tanke på bygget av det nya stallet och tjaffset om vem som ska arrendera vad osv osv, är det inte helt 100% säkert att vi kommer kunna stå kvar på Enliden i mer än ett par år. Jag hoppas att vi kommer kunna stå kvar på Enliden/nya stallet tills jag gått ut gymnasiet i varje fall. Inte förrän jag är helt klar i skolan kommer vi vara helt fria att kunna flytta vart vi vill. Om vi räknar med att vi inte kommer kunna stå kvar på Enliden i all evighet, så tror jag att det kommer se ut såhär om tre år:

 

Om TRE år ska jag ha gått ut mitt sista år på Sjödalsgymnasiet, tagit körkort och flyttat. Förhoppningsvis har jag flyttat MED min familj inklusive djuren (Rico också) till ett ställe en bit utanför Stockholm. Där vill jag ska finnas två hus i samm fastighet eller hur man säger, jag och Önska ska då flytta ut till det ena huset. Skulle inte tacka nej till eget stall och mycket mark för stora fina hagar, alternativt närhet till ett eller flera stall där vi kan ha hästarna inackorderade.

   Något jag INTE vill, om än tillfälligt, är att flytta själv till en liten lägenhet i någon förort i Stockholm och sedan behöva åka en halvtimme fram och tillbaka till stallet varje dag för att slippa betala en förmögenhet för stallplats -.- Nejnej, på LANDET ska det vara, inte för långt ut i ingenstans men grusvägar gillas ^^ Vill ha nära till naturen och gärna en sjö så Önska kan bada massor :')

 

Om tre år kommer vi ha haft Rico i hela FEM år, och då ska han precis fylla 11. Genom dem åren har vi förmodligen stött på en till bunt med problem och bakslag, men förhoppningsvis har vi LÖST det också, tragglat oss över flera trösklar och utvecklats !

 

Om tre år kommer vi med stor sannolikhet ha skaffat oss fler hästar, minst en till i alla fall. Pappa har ju faktiskt tjatat om en westernhäst ända sedan han började rida. Så blir väl kanske en sådan i alla fall ;) Eller kanske, i bästa fall, en häst som kan gå både engelskt och western ?

 

För att avrunda det hela. Mycket kommer hända under dessa tre kommande åren. Man vet aldrig hur morgondagen kommer se ut, men detta är vad jag tror/vill ;)

 

Jag hoppas också att jag kommer fortsätta blogga genom dessa tre följande åren. Och att ni fortsätter läsa förstås, för den resan jag och Rico kommer ta FÅR man bara INTE missa ! 

 

 

 

 

Mina spikade planer för framtiden:

[   ]   Gå Ekonomi-Ekonomi på Sjödalsgymnasiet. Nära hem och nära till Rico :)

[   ]   Flytta, antingen till en mindre gård eller en villa lite mer ut från stan, nära till stall med trevliga människor, bra ridbana/ridhus och ridvägar så det räcker året om ! Ut från stan vill jag i alla fall !

[   ]   Bli egenföretagare :D (haha)

 

 

Tittut ! :)

 

 

Kan knappt tro att detta är samma häst, visar mer bilder senare idag ! Smakprov:

 

Även jag, som rent allmänt har 0 koll på vilka tider och dagar det är ridsport os, tittar nu på dressyr på svt play. Längtar efter att få se Patrik Kittel, har för mig att han skulle starta kvart i 4 ^^

 

Också tycker jag det är härligt att se att fler har hjälm nu för tiden :D Jag må vara en allroundryttare, och rider även dressyr själv, men jag tycker faktiskt att det är liiiite fånigt och framförallt onödigt att rida med hatt istället för hjälm. Visst finns det inte lika mycket risker i dressyren som tex hoppning, men även en dressyrhäst är ett DJUR som kan reagera på saker och då kan det ju gå riktigt illa utan hjälm ... Juste, tycker de duktiga ryttarna ska föregå med ett gott exempel till de yngre och mindre rutinerade ! :)

 

Åh, och in kommer en snygg lusitano hingst med en riktigt MAFFIG hals ! Verkade gå rätt bra för dem också, hejar på dem + Kittel såklart :)

 

 

 

Inga proffs-printscreens precis, men den var riktigt snygg i alla fall :D

 

 

 

Hittade några filmer från gamla uppsittningsträningar förra året. Här är några printscreens från det. Jag tycker man ser hur spänd han var och rädd. Det var sådär högt upp vi kunde ställa oss vid denna tiden förra året. Sedan löste det sig ju förstås. Vi tränade två gånger om dagen hela sommaren, med att bara tynga, ställa sig, luta sig över osv osv.                                                                                                                                                                                                    

 

 

 

Och här är prinstcreens från när pappa filmade uppsittningen i förrgår. Lugn och avslappnad rätt igenom.

 

 

 

Tycker han har utvecklats något otroligt under detta året, även om jag förra sommaren bestämt mig för att behålla hoppet hela tiden så måste jag erkänna att jag inte trodde att han skulle bli helt bra med uppsittningen. Visst har vi bakslag ibland, och vi måste hela tiden fortsätta träna. Men han har lärt sig att behärska sig på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Blir han skrämd så står han som fastklistrad, istället för att dra iväg. Så himla stolt !

 

 

Rico är en riktig kameleont, han passar i allt och anpassar sig himla bra efter vad han har för utrustning, ryttare och disciplin.

Det vi främst sysslar med med Rico är ju hoppning, dressyr och western.

(Han är inte utbildad i western men där har man väldigt naturliga hjälper så han fattar det mesta, tex för att flytta hästen åt vänster lägger man till höger skänkel samtidigt som man "tar bort" vänster skänkel, för att lämna en dörr öppen liksom. Då faller det sig naturligt för hästen att flytta ifrån trycket och mot "den öppna dörren". Om någon fattar min förklaring haha. Jag är inte heller utbildad i western så jag kan inte ge något expertutlåtande :P)

 

Kan visa några bilder senare, här är några i alla fall :) Dock har han ingen annan westernutrustning än bara sadeln. Så ser lite kluvet ut kanske :P Och ingen dressyrsadel heller ... ^^

 

Western

 

Hopp

 

Dressyr

 

 

Ska leta upp fler gamla bilder :)

 

Många tränare jag ridit för har sagt att jag har en bra grundsits och så, men jag kan inte låta bli att hela tiden leta fel och peka på detaljer.

Två saker som jag alltid stör mig på när jag ser på film eller foto från ett ridpass är,  

 

att jag lätt hamnar i stolsits i nedsittning i traven, vilket mycket beror på att jag rider dressyr i en hoppsadel.

 

att jag ofta skjuter fram axlarna och ut med armbågarna, ibland har jag väldigt raka och stela armar också, har svårt att slappna av i armarna pga det.

 

Sen är det ju inte några förskräckliga sitsfel jag har, det stör inte hästen alls utan ser bara inte bra ut på bild/film ;) Om man kombinerar mina "fel" så ser det heltokigt ut.

 

Här är en bild som förstörs lite av min sits.  

 

Här är en väldigt förskräcklig bild ;)

 

Stoooolsits !

 

En till stolsitsbild ;)

 

Sen var detta de värsta ögonblicksbilderna jag hittade i arkivet, så självklart ser det inte alltid ut sådär när jag rider ! ;)

 

1. Detta är något jag skulle vilja testa, bara för att se om det går:

 

(har ändrat färg i photoshop, såvitt jag vet så finns det inga limegröna pullarpaddar att köpa)

 

Jag har planerat detta länge, att jag ska prova att färga en köpt pullarpadd (alternativt fixa till en egen och sedan färga, men det är nog svårare), för om det FUNKAR så kan jag tänka mig att det kommer bli väldigt snyggt :D I varje fall på Rico ;)

 

 

2. Sedan vill jag också pröva att blinga lite, nu när jag insett att Rico passar väldigt fint i blingbling ;) Tänkte nog prova att blingblinga en pullarnosgrimma, kan bli snyggt om man gör det ordentligt ! Men frågan är hur pass bra det kan bli om JAG gör det, haha. Har inte en blekaste aning om hur jag ska göra ! Kan bli spännande ;)

 

 

 

I våras började vi med fri tillgång silage i Ricos hage. Första dagarna åt han nonstop men som utlovat lugnade han sig lite när han hade förstått grejen med fri tillgång, dvs att maten aldrig försvinner. Han fick även fri tillgång hö inne i boxen. Vi märkte att han började lämna kvar hö i nätet inne och började göra annat än att bara glufsa i sig silage ute. Men han åt ändå mer än tidigare, och började bli lite rundare om magen och även piggare i skallen.

 

 

Silaget i hagen var inte vi som fick välja själva så vi fick ett väldigt energirikt silage som gjorde Rico väldigt pigg och lite småtokig, nästan som när vi gav honom havre för länge sedan. Det fungerade inte. Det första man ska göra då är att trappa ned på kraftfodret, men det fanns inget att trappa ner på. Han får inget kraftfoder för han behöver det inte, däremot får han Lucern och Linfrökaka pga att höet inte ger honom tillräckligt med proteiner. Dessa är grovfoder, som hö, men vi fick trappa ner på dessa för även grovfoder ger ju energi (trots att det inte är kraftfoder). Men då fick han inte i sig tillräckligt med proteiner vilket gjorde saken svårare. När sommaren kom och gräset började växa fram så slutade vi ge honom fri tillgång inne, vi gav honom mindre och mindre tills han var nere i sin tidigare dagliga "dos" hö. Gräset höll dem ju sysselsatta ute i hagen men de kunde inte vräka i sig som med silagebalen. På så sätt löste det sig väldigt snabbt och smidigt ändå, men vi kunde i alla fall konstatera att det inte fungerade att ha Rico på fri tillgång på det sättet.

 

Jag tror det hade fungerat om silaget hade småmaskigt nät över sig, men ett sådant nät hann vi inte fixa innan vi sakta men säkert började avsluta med den fria tillgången.

 

Rico blir ändå utfodrad så pass många gånger per dag, så han behöver inte äta dygnet runt (det gör han ju nästan ändå, men inom en viss gräns). Han får fem mål hö om dagen varav två av dem är i småmaskigt hönät.

 

 

Så, varför inte fri tillgång ? Jag hade inte haft något emot att fortsätta med fri tillgång om silaget inte hade varit så energirikt och om det även hade varit i ett småmaskigt nät, men nu när fallet inte var så, fungerade helt enkelt inte att Rico skulle få så mycket energi. Några kanske tycker att då får man väl rida hästen mer, men Rico blev en riktig havrehäst i skallen och då var han spänd när man satt upp också. För de flesta av er vet väl att vi haft problem med uppsittningen och det är något vi inte vill framkalla i onödan om man säger så :P

 

Är det någon av mina läsare som har eller har haft en häst på fri tillgång ? Hur funkar det för er ? :)

 

Hittills har det känts som att det "alltid är något" som inte fungerar, ingnting går på räls. Verkar som att det i prinicip alltid är något som jobbar emot, så fort man löst ett problem dyker ett annat upp. Fram till sommaren förra året gick allt ganska bra. Vi var iväg på någon pay & jump bortaplan felfritt (om man kan bortse från att jag red fel väg en gång i ena klassen). Uppsittningsproblemen uppstod men de löste sig lagom till sommarens slut och vi började rida lektioner på samma nivå som vi var innan sommaren. Det var efter det han började vägra, och det var något han ALDRIG NÅGONSIN gjort förut, helt seriöst hade han aldrig någonsin stannat på ett hinder förut. Han var "hästen som alltid hoppade" oavsett vilka mellanlägen vi kom i så försökte han, vi skulle liksom bara över tyckte han.

 

Han stannade på hinder efter hinder efter hinder på både träning och tävling, och ibland åkte jag i backen, vilket gav både mitt och hans självförtroende en rejäl spark. Lyckligtvis fick jag bra hjälp, min tränare började hoppa honom och tränade en gång för E-G Haking och hoppade även en pay & jump, inte ett enda stopp. Varför ? För att hennes bestämda och orädda ridning övertygade Rico och efter det så stannade han mer sällan med mig och till slut inte alls.

 

Men så börjades det igen, uppsittningsproblemet kom tillbaka en söndagsförmiddag när det var progamridning. Han stack och jag for i backen. Det var dock lättare att lösa den gången (vi kom upp samma dag) men självklart var det svårare för mig att lita på honom och honom att lita på mig.

 

I samma veva började han vägra lite då och då utan anledning igen på träning.

 

Ärligt talat vet jag inte vart vi står just nu i dessa vägringar, var länge sedan vi tränade men förhoppningsvis kommer vi kunna åka på någon pay & jump innan inomhussäsongen. Det är mitt mål, det är vad jag hoppas på. Samtidigt förebygger vi hela tiden att dessa uppsittningsproblem ska komma tillbaka, det är det sista vi vill.

 

Ibland kan jag inte låta bli att undra vart jag hade varit i min ridning om inte dessa problem hade uppstått. Om jag kunde sitta upp själv med Rico utan problem och om vår tävlingsdebut i höstas hade gått vägen.  

 

 

Det måste vara något med mig och min familj + fuxar, vi är typ ... en fuxmagnet ?

 

Några år innan vi hittade Rico hade mamma en medryttarhäst som var en D-ponny fux, han var jättefin, från spanien :) Hon hade honom någon gång i veckan i flera år och vi fick även låna honom på sommaren. Tyvärr (ordet "tyvärr" räcker egentligen inte till) fick han fång två somrar i rad och i slutet av den sista sommaren fick han tas bort pga fången ...

 

För att göra en lång hístoria kort.

 

Vi bestämde oss för att köpa egen häst, eller jag hade bestämt mig flera år innan men inte förrän DÅ var mamma också med på dem noterna ;) Vi fastnade för en liten storhäst fux vid namn Rico. Trots de problem vi haft med honom har han alltid betytt otroligt mycket för mig, han har alltid varit ovärderlig.

 

Det lite läskiga med dessa två hästar är att de är väldigt lika. Inte alls till sättet, utan till utseendet.

När vi kom till Fänninge med Rico första gången (förra året) så trodde de nästan att det var samma häst som kommit tillbaka ! De såg väldigt lika ut på sommaren, Rico blev däremot mer fluffig på vintern tror jag hehe. Den enda skillnaden var bläsen, Rico har en mycket bredare.

 

Gissa vilka bilder som är Rico och vilka som är Pilgrim ? Bara ovisade bilder för att göra det lite extra svårt ;) ( tror första bilden är fotad av Alice - http://storlekponny.blogg.se ) Om det är någon som gissar rätt får ni såklart en liten fin länk ;D

 

(Fotade vid olika årstider som ni ser, blir lite svårare då !)

 

 

2 (vänster)   &  3 (höger)

     

 

 

 

(alla bilder är tagna för mer än ett år sedan också)

 

 

 

 

 

Efter den framgångsrika våren/början av sommaren har jag fått så höga krav på både mig själv och min lilla Rico. Jag menar, om man jämför denna bilden nedan med dressyrbilden på headern. Han ser ut att ha rätt kort hals på headerbilden men det är för att jag ställde honom mycket inåt (:

För i våras hände otroligt mycket, mycket träningar och vi utvecklades jättefort, man kände skillnad från dag till dag. Det gick bättre och bättre. Men nu när vi kom till Fänninge tyckte väl en gud att jag hade fått för mycket nöje och lycka med häst, det bara tog en tvärvändning och började gå utför ...

 

Men jag måste sänka mina krav, för det första rider jag inte för tränare här (om man bortser från dressyrträningen som är inbokad nästa vecka) och självständig ridning är sådant jag alltid har haft svårt för, måste särskilt sänka kraven på dem ! Hemma på Enliden kan jag oftast rida ett pass självständigt lite då och då, för då har jag alltid nyligen ridit lektion och då fått massa idéer och övningar att träna på.

   Men när jag rider självständigt här blir det bara att vi travar runt varv efter varv, kanske någon tempoväxling eller en skänkelvikning då och då men inte något annat vettigt. Det är inte något jag planerar att göra, att bara trava runt, utan jag vill alltid göra något vettigt av tex ett ridhuspass. Men hur mycket jag än vill så går det bara inte.

   Men, som sagt, är det svårt utan en tränare till hjälp. Jag är inte van vid att inte rida lektioner regelbundet. Kanske är därför det börjar gå utför ?

 

Jag blir inte arg när jag rider även om det går käpprätt åt skogen, däremot blir jag väldigt lätt frustrerad när saker inte går som det ska och när jag vet att både jag och hästen kan bättre. Värre blir det när vi planerat att fota eller filma, och när dessa bilder eller filmer kommer ut på bloggen vill jag inte att folk ska döma oss efter bilder som är från ett "mindre bra" pass.

 

Självklart vill jag ju visa min bästa sida utåt. Jag menar ... Vem vill inte det ?

 

 

 

När man går in på en blogg för allra första gången, så brukar man kanske inte alltid läsa alla de senaste inläggen, kanske tittar man bara på det allra översta inlägget och det allra översta inlägget kan avgöra om man kommer klicka sig tillbaka på bloggen senare, eller inte.

 

Jag tycker personligen att en bloggs första intryck är otroligt viktigt (lite ironiskt egentligen, med tanke på att min blogg är under ombyggnad och ser lite knasig ut för tillfället). Det första jag tittar på är designen, sedan brukar jag läsa de översta inläggen och bläddra mig vidare neråt om jag hittar något som är intressant.

 

Hur brukar du göra/tänka när du går in på en blogg för allra första gången ? Kanske är det första gången DU är inne på DENNA bloggen ?

 

Eftersom designen är knas så hoppas jag ni tittar på innehållet istället, i kategorin Mina tankar och åsikter finns välskrivna inlägg om ni är sugna på sådant ;) Annars vore det jätteroligt om ni kunde gå in på Målning/Illustration och kika där - länk dit finns både i högra sidomenyn och även snabbmenyn ovanför headern :D

 

 

 

 

Känner ni förresten igen min lilla ponny på bilden ovan ??? :D ↑

 

 

 

 

 

 

Ikväll ska jag rida igen, vet inte exakt vad jag ska hitta på men det lutar väl åt att rida ut en vända först och sen snurra runt i ridhuset, förhoppningsvis hinner jag komma på en bra plan innan dess, går så fruktansvärt dåligt att rida när jag varken har en plan eller någon tränare som säger åt mig vad jag ska göra.

 

Apropå tränare, nästa vecka kommer Cissi hit, som jag skrev mycket om förra sommaren. Cissi är dressyrtränare och även duktig på tömkörning och unghästar, och det var hon som vägledde oss och hjälpte oss en gång i veckan hela förra sommaren när vi inte kunde rida. Det låter nog rätt suddigt för er som är relativt nya här på bloggen, men förklaring kommer.

 

Då blir det i alla fall dressyrträning för Cissi, är tanken, ska bli skönt att rida ett ordenligt dressyrpass och några dagar efter det passet kommer Rico fortfarande vara lösgjord och fin och då kan man kanske våga sig ut på fältet igen och fota lite ??? Sålänge jag har en plan, har druckit ordentligt innan, och det inte är gassande sol och 30 grader så tror jag det kan blir bra.

 

 

 

 

Tycker det är så härligt denna tiden på året när man kan ta fina somriga bilder i hagen och när man rider. Det är så grönt och fint ute, och det + vackert väder skapar väldigt goda förutsättningar att få biler av hög kvalité ! Nu har jag mest slarvfotat med autoläge senaste tiden men när vi åker tillbaka till Fänninge kommer det massa fina bilder, det kan jag lova ! Min kära vän Alice kommer till oss då och i samma veva kommer de skörda så vi får rida på de fina fälten som är framför och bakom vårat hus. Och de underbara galoppstigarna ... ååhh ! Längtar !

 

 

 

Dock har jag tappat bort de flesta av de gamla fina bilderna, har bara makrobilder ... Hade tänkt visa er lite men får väl leta igenom alla usbminnen först ;)